Nystart i the heart of Texas

The stars at night
Are big and bright
Deep in the heart of Texas

The prairie sky
Is wide and high
Deep in the heart of Texas

The sage in bloom
Is like perfume
Deep in the heart of Texas

Ja, inför alla NHL-matcher i Dallas bjuder traditionen att bloggintron inleds med några fraser ur Texas inofficiella nationalsång, skriven av den förträfflige Gene Autry – och det är alltså här, i The Big D, bloggen begår sin verkliga omstart efter All Star-uppehållet.
En divisionsclash mellan Stars och Nashville Predators ska avgöras i fina gamla tegelbygget American Airlines Center och det känns verkligen som en värdig nypremiär. De inblandade lagen är tvättäkta rivaler och tycker genuint illa om varandra – och framförallt Stars måste veva igång sin andra-halvlek-push nu, medan tid fortfarande finnes. Eljest kan drömmen om Stanley Cup-slutspelet snart vara krossad igen.
Vi bör följaktligen få sniffa på den typ av brännande krutrök som vanligtvis bara bolmar kring verkliga playoff-draman.
Ni, fina vänner i läsekretsen, inbjuds härmed att dela den förhoppningsvis exalterande upplevelsen med mig.
• • •
Det blev alltså en fin och välbehövlig liten resa efter All Star-helgen, trots allt.
Ursprungligen hade jag som bekant tänkt åka till Hawaii under OS-uppehållet men det suddades ju ur kalendern strax innan jul så jag trodde att det skulle få leva vidare med min törst efter nya vyer.
Men väl i Vegas växte en tanke på roadtrip fram och plötsligt satt jag i en BMW från Hertz och såg Strippens sanslösa resorts i backspegeln.
Från Sin City gick färden till skogarna i Flagstaff i norra Arizona. Sedan vidare längs Interstate 40, genom Navajo Nation, förbi Albuquerque, till Tucumcari – förevigat, måste jag än en gång påpeka, i Little Feats ”Willin’”. Dagen därpå fortsatte jag in i Texas, till Amarillo och The Big Texan, där Art Vandeley trodde att biffen skulle sätta tänderna i den legendariska 2-kilosbiffen (pun intended, jodå). Men så roligt blev det inte. Jag åt blott lunch på detta fantastiska stekhus – tillika honky tonk, ranch, museum och lite allt möjligt som går att förknippa med Texas.


Därefter styrde jag söderut, längs US Route 287, rakt genom just the heart of Texas, och kom tidigt igår kväll till denna magnifika monsterstad.
Vid det laget kändes det som att det sjöng i hela min själ, för…ja, jag kan inte riktigt förklara, men så här skrev jag till ett par vänner på Facebook efter en drajja på stekhuset Billy Can Can igår kväll:
”Jag älskar inget som jag älskar att köra bil i detta land. Jag blir till och med morgonpigg, går upp 07.00 och njuter av att ha en hel dag framför mig. Och bakom ratten – snacka om kontemplativ! Aldrig är jag mer harmonisk än där, när mil efter mil och timme efter timme passerar. Alltid på väg, alltid i rörelse framåt – det är Bofinkens modus operandi!”.
• • •
När vi – jag och Bamse Ekeliw – i eftermiddags spelade in veckans podcast-avsnitt skämtade hockeygudarna som vanligt aprilo med oss.
Just som vi var klara kom nyheten att Montreal avskedat Dominique Ducharme – och någon timme senare släppte de Martin St. Louis-bomben.
Vi och vår tajming…haha.
Beslutet som sådant finns det inte mycket att säga om. Inget hjälper förstås på kort sikt, den här säsongen är förlorad och ska bara spelas av. Och just därför skadar det inte att testa en filur som St. Louis på interim-basis. Han är helt oprövad, ja, men en ledargestalt av guds nåde och om det dessutom visar sig att han can coacha på NHL-nivå – jackpot. Om inte – ja, vad spelar det för roll? Då är det bara att anställa en ny, riktig coach i sommar och påbörja den stora ombyggnationen.
• • •
Burger Klingberg säger det själv på en presskonferens efter dagens morning skate:
– Vi vet var vi befinner oss, det här är ”a huge game” för oss.
Och coach Bowness, som fortfarande har jobbet kvar, nickar instämmande.
– Vi måste spela playoff-hockey nu, med den intensitet och emotionella laddning som man tar fram på våren.
Ni hör ju.
Det här blir nåt.
• • •
Allra bästa delen av the roadtrip var sista sträckan, längs 287:an ner genom själva spenaten.
Den sortens trafikleder slingrar sig nämligen rakt genom stadskärnorna i mindre samhällen, så jag fick ta en närmare titt på för mig tidigare outforskade metropoler som Clarendon, Childress, Vernon och Wichita Falls (den senare en stad i åtminstone Norrköping-klass, vilket jag inte hade en susning om).
Ett gammalt intryck bekräftades med emfas: Jesus och vapen står högt i kurs där ute.

• • •
Tuukka time no more, kan vi slå fast .
Som utmärkte Athletic-reportern Fluto Shinzawa avslöjade i förmiddags tänker den finländske målvaktsikonen avbryta sitt comeback-försök och gå i pension.
Lite sorgligt. Tuukka har varit en mäktig konstant i ligan i över ett decennium och borde få sluta på sina egna villkor, men om höften fortsätter krångla och han känner att han inte kan prestera på samma nivå som han vant sig vid är beslutet förstås ofrånkomligt.
Vi kan bara tacka för alla uppvisningar.
Han var verkliga Tuukka – med två U, två K och inga returer!
• • •
Klingberg, ja. Det här kan vara sista gången bloggen ser honom i American Airlines Center – och det är bland annat därför jag tagit mig hit.
Eftersom han och Stars inte kan komma överens om en kontraktsförlängning lär han snart bli trejdad.
Antagligen är det därför vi har så förbluffande många scouter på plats i pressläktaren.
Följande klubbar är representerade med minst en spanare: Seattle Kraken (de har två), Washington Capitals, Boston Bruins, Tampa Bay Lightning, New Jersey Devils, San Jose Sharks, Florida Panthers, Vancouver Canucks, Montreal Canadiens, Vegas Golden Knights, NY Rangers och Chicago Blackhawks.
Ojvoj.
Själv hoppas jag bloggens och Burgers gemensamma, åtta år långa Dallas-historia – som jag gissningsvis lägger större vikt vid än vad han gör, haha – avslutas med en brakande urladdning,.
2+2, det vore ett fint facit.
• • •
Längs den där 287:an passerar man Memphis också. ”Hallå Åsa”, ropade jag vid en järnvägskorsning, men fick inget svar. För det handlade ju om Memphis, Texas – en liten håla med 2290 innevånaren. Varav ingen förstås lika cool som vår Chall (boende i det riktiga Memphis, med 650 000 innevånare, om någon nu inte visste det).
• • •
Naturligtvis messade jag Flipper Forsberg igår kväll och meddelade att jag är på plats i JR Ewings hemstad och ska sa den här matchen.
Ni som varit med ett tag vet ju vad bloggens närvaro brukar göra för den gode masens målproduktion, så nu när han är medveten om att jag sitter här kan vi räkna med ett hattrick.
Jo, faktiskt. Det skulle inte förvåna alls.
• • •
De har förstås inga Covid-restriktioner alls i Texas – utom i AAC. Här ska man ha det där förbannade munskyddet på sig på pressläktaren.
Oväntat.
• • •
Detta kan överhuvudtaget bli en av de stora Klingberg-kvällarna. Först lirar John den här blockbuster-matchen – sedan ingår Carl, som jag förstått, i förstakedjan i den Tre Kronor-version som framåt svinottan begår OS-premiär.
Hoppas bägge två gör braksuccé, så jag och Ros och Abris där borta i Peking kan växa ihop våra texter.
• • •
American Airlines Center har jag inte, vad jag kan minnas, besökt sedan jag och Tvekeliw svängde förbi under en roadtrip 2018, eller nåt sånt – och hjärtat klappar glatt när jag kliver in genom media-entrén igen, för det är en förträfflig arena och jag har upplevt legendariska kvällar här. Framförallt värmer minnen från våren 2008, när Stars och Wings möttes i en magisk konferensfinal. Det var första gången bloggen bevakade en hel serie on the road och jag skulle vilja påstå att det också var då, under ständigt tjattrande med båda lagens alla svenskar – inte minst Notan i Dallas! – den hittade sin form.
Så, ja, lite holy ground är detta för mig.
• • •
Abisko, jag får säga som Johan Forslund: Vad menas? Jag har inte sett några rapporter alls om Laine-problem i Ohio.
• • •
Förutom Notan ingick även Loui Eriksson, Joel Lundqvist och Nicklas Grossmann i den Stars-uppställning som utkämpade den där grymma konferensfinalen för 14 år sedan. Och i Wings…ja, där kryllade det ju av stjärnor från konungariket: Lidas, Homer, Zäta, Kronwall, The Mule, Micke Samuelsson, Andreas Lilja.
Det var verkligen nåt alldeles speciellt med den serien.
• • •
Som framgick av de befängda resultaten igår är det omöjligt att tippa just nu. Flertalet lag tycks ha förlorat förståndet – eller i alla fall insikterna om hur hockey ska spelas – under All Star-breaket.
Men what can a poor boy do except försöka tänka logiskt.
Här kommer min tipsrad för kvällen i repris:

•Philadelphia – Detroit 1
•Edmonton – Chicago 1
•Dallas – Nashville 2
•Calgary – Vegas 1
•Seattle – Arizona 1
•Vancouver – NY Islanders 1

• • •
I den här gudfruktiga delen av världen vet de verkligen hur man gör svagt kaffe, så jag sitter på pressläktaren och jublar redan två timmar innan puckdrop.

• • •
Brad Marchands senaste incident?
Ah, att skriva om att han återigen är i trubbel känns som att skriva om att solen kommer gå upp imorrn igen.
Självklarheter, liksom.
• • •
Nåt säger mig att Zydden ännu inte hört att bloggen befinner sig i Dallas.
Synd i så fall.
Det här är ju på många sätt hans och HEKS Special Night.
Ring honom, någon!
• • •
Så, lagen som fick multipla matcher inställda tidigare i vinter får nu, under några snabba veckor, en gyllene chans att täppa till obehagliga glapp i tabellen – och många tar för för givet att såna som Hurricanes, Islanders, Flames, Oilers och Stars snart jagat ikapp i sina race.
Men jag ber att få poängtera att de ska spela väldigt många matcher på kort tid och att det är jävligt påfrestande.
Kom ihåg var ni läste det först.
• • •
OK, nu rättar vi till Stetson-hattarna i the heart of Texas och släpper iväg hockeyhingstarna i vad vi föreställer oss blir en mycket minnesvärd.
Yippee ki yay, boys!