Vegas, baby

Låt oss börja denna lilla nattmangling i Mojave-ökning med följande kungörelse:
Vi har januari 2022 bakom oss – och aldrig någonsin kommer januari 2022 igen.
Det är så mirakulöst att kunna skriva att jag blir alldeles darrig och tårögd.
Januari är alltid en plåga, men årets version var extraordinärt lång och mörk och kall – på alla sätt – så det känns som ingenting mindre än en dröm att vi nu tröskat oss genom djävulens 31 dygn.
Februari är heller ingen picknick i parken för oss som ser Kung Bore som fiende till allt det goda i livet. nä. Det är dock en kort liten skit till månad och när den är över har vi mars med sina ljusare kvällar, sina ljumma vindar och sitt hopp.
Så det är det vi firar med kvällens blogg från T-dojjan:
Januari månads död och februari månads födelse.
Du är välkommen på festen.
• • •
Vegas, baby.
Så utbrister man av en anledning.
Det är inte en stad för alla, vissa torrbollar och livsförnekare hatar verkligen detta Disneyland för vuxna, men vi som aldrig kan sluta kittlas över att det alls finns en dylik 24-timmarsfantasi och att den erbjuder konstant motgift mot det seriösa och vardagsgrå och trista i tillvaron får alltid en glimt som lyser som polstjärnan i ögonen när vi reser hit.
Empiriska studier har lärt mig att många som bevakar hockey i Nordamerika tillhör den senare kategorin och därför förvånar det inte alls att åtskilliga i murvelförsamlingen redan anlänt inför helgens All Star-kalas och ska se kvällens match mellan Golden Knights och Sabres i T-dojan.
Man gör ju vad man kan för att krama det roligaste och jag är genuint överlycklig över att kunna avlossa den där klassiska frasen just nu:
Vegas, baby.
• • •
Idag är det exakt 29 år sedan Gary Bettman tillträdde som NHL-kommissionär.
Huruvida också det ska firas kan kanske diskuteras. Fans över hela världen avskyr honom som Uncle Junior avskyr Pussy Malanga, men de som äger NHL-lagen höjer ett glas Cristal ikväll, det kan jag försäkra.
Ty för the business of hockey har han varit en mirakelman som expanderat NHL-kartan bortom tidigare otänkbara gränser och gjort några dussin rika män ännu rikare. Big time.
• • •
Ännu finns dock inget att rapportera från spelborden, bardiskarna och restaurangerna.
Yours truly bofink landade på McCarran – nu omdöpt till Harry Read International men det vägrar jag, som vet vilka verkliga personer som porträtteras i Scorseses ”Casino”, acceptera – strax innan 18.00 igår, lokal tid, och hade gott om tid för en grundlig Vegas-kväll.
Men jag var exceptionellt trött och nöjde mig med en liten lasagne och ett glas Chianti på Eataly-filialen på MGM Park och sedan gick jag till rummet och redan vidd 22.30 seglade jag iväg till John Blunds rike.
Även en gammal nattkatt blir gammal och a man has to know his limitations.
Det är ju en kväll ikväll också.
Och en imorrn.
Och en på torsdag.
Och en på fredag.
Och en på lördag.
Och nu har min vän och fellow festprisse Scottie anlänt.
Ojvoj.
• • •
Vi har ett annat jubileum idag också.
Det är nu exakt 20 000 dagar sedan Toronto Maple Leafs vann sin senaste Stanley Cup.
Det finns gissningsvis vissa som vill fira även denna högtid – inte minst bland Canadiens-fansen – men säg i så fall inget till Chall, Idsint och Tokiih.
• • •
Matchen här i T-dojan ikväll är faktiskt inte vilken serielunksgäspning som helst.
Det är den första mellan dessa lag sedan Knights trejdade till sig Jack Eichel och visserligen spelar han ännu inte, men för Sabres-fasen är det en så big deal att de rest hit en masse.
De hade ett eget party på New York-New York igår kväll, i närvaro av en historieberättande Rick Jeanneret och allt, och de planerar att ställa till med ett jäkla liv i T-dojan ikväll.
Kul det.
• • •
21 är sedan forever mitt nummer på rouletten – men jag spelar hårt än på 4 (för det är ex-hustruns födelsedag och det har burit mycket frukt genom åren), 6, 33 och 7.
Har läsekretsen andra förslag? Bara rimliga nummer godkänns – inte 0, 00, 5, 9, 15 och 34. Dem hatar jag, allesamman.
• • •
Att det här är första matchen sedan Eichel-trejden innebär också att det är första matchen för Alex Tuch mot gamla lagkamraterna i Knight – liksom för Peyton Krebs.
– Jag är både nervös och exalterad, säger Tuch till Buffalo News.
Hugs and thoughts, säger jag till alla som behövt byta Vegas mot västra New York…
• • •
Det slutar aldrig vara konstigt att sitta här ute i väst sena eftermiddagar och se kvällsmatcherna på östkusten rasa för fullt.
Å andra sidan är det rätt trevligt att ladda för egen happening och ha ett helt koppel draman att vila ögonen på medan ett intro som det här.
Några intryck i skrivande stund (mitt i andra perioden borta där):
Jag missar nåt extra på Garden, Devils insats i Big Smoke igår var bara en chimär och det är ju fan att Isles inte kan skaka av sig ens Senators.
• • •
De har redan tryckt All Star-loggan på isen i T-dojan, kolla.

De som var här på morning skate tidigare idag – på omöjlig tid i Vegas… – berättar att Rasmus Dahlin, som ju ska vara med i helgen, åkte fram och slog klubbladet i A:et.
Coolt ändå.
• • •
All Star är All Star och ni kan läsa vad jag tycker om själva konceptet i en lång krönika i onsdagstidningen – ut och köp! – men det börjar gå upp för oss att Vegas kommer ställa till med en show vars lika vi aldrig sett tidigare.
Exempelvis:
Som jag förstått kommer en del av fredagens Skills competition äga rum i den jättelika fontänen utanför Bellagio.
Det kan ju bli beyond galet.
• • •
Detta månadsskifte lever Ondskan Ekeliw upp till sitt smeknamn igen. Han har nämligen bestämt att veckans podcast-avsnitt måste spelas in imorrn, senast 20.00 svensk tid. Då är den 11.00 här och det låter kanske inte så farligt, men vi är i Vegas, baby.
Här är 11.00 en tid som inte ens finns.
I ”Casino”, för att nu åter referera till den Scorsese-klassikern, finns en scen när de samlas på nån country club för att ge DeNiro-karaktären Ace Rothstein ett pris och klockan är runt 18.00 och prisutdelaren Andy Stone (spelad av fantastiske Alan King) inleder sitt tal med följande konstaterande:
– I know it’s a little early for Las Vegas…
Den ska jag dra för Ondskan när vi inleder inspelningen.
• • •
Denne Chris Kreider. Det är ju helt förbluffande, det han håller på med.
• • •
NHL är dock ännu värre än Ekeliw. De har lagt Media Day på fredag morgon 09.45.
Vilket grymhet visavi the membership of Professional Hockey Writer’s Association.
• • •
Och Filip. 24 cannoli nu alltså. Med mer än tio färre matcher spelade än de flesta andra i toppen av skytteligan. Om han spelat alla matcher hade ”vi” haft en Rocket Richard-kandidat i Nashville.
• • •
För några dygn sedan satt han och skrockade på stolen intill på Gardens pressläktare, nu har jag hockeyjournalistikens Cosmo Kramer som granne här också.

Jag hoppas lite av stjärnglansen från tv-sändningarna smittar av sig.
• • •
Craig Anderson är ju hel igen, så vi får faktiskt se Sabres med en riktig målvakt ikväll.
Bara en sån sak.
• • •
OK, dags för show i The Fortress.
Vegas, baby!