A sort of homecoming, del 5 – The End

NY RANGERS – ANAHEIM 4-3 (Slut, OT)
• • •
Trodde ni jag glömt er nu?
Ingalunda.
Det var bara mycket text som skulle fram när jag väl kom hem till holken.
Först nu, 02.54, lokal tid har jag skickat de sista raderna till den store redaktören Jögga hemma på redaktionen.
Nu borde jag kasta mig i säng ögonaböj, för imorrn väntar tung trade speciale i podden med Ekan, men ni vet – det går ju inte.
Först måste jag varva ner med lite tv, lite surfande och – kanske – en liten pruttare.
Det är som det är.
• • •
Så, Rangers vinner, och vill man kan man se första-hemmamatchen-teorin dementerad.
Men jag insisterar: Om det varit en vanlig kväll hade det aldrig blivit så jämnt överhuvudtaget.
• • •
Källgrens sensationella nolla var kvällens happening – i alla fall för mig.
Blott tre målvakter i Torontos illustra och långa historia har spikat igen under sin första match från start. Garret Sparks 2015, Al Rollins 1950 och Benny Grant 1929 (!).
Den 25-årige stockholmaren kommer inte behöva betala några drinkar i Big Smoke på länge – om han nu gillar drinkar, vad vet jag.
• • •
Vegas är ju kallare än jag vid roulettebordet sista kvällen på Mirage under All Star-helgen.
Vad i hela friden är det som händer?
• • •
Coolast med Källgren är att han verkar så lugn – både på och utanför isen. Han klarar presskonferenser lika galant som han klarar Tyler Seguin-skott.
Så har det inte alltid varit med alla rookies, om man säger så.
• • •
Resor?
Jo, vi ska bara klara av trade deadline först. Sen ska bofinken ut och jaga lite.
• • •
Förnöjsamheten över hur blanka skorna blev efter eftermiddagens putsning är fortfarande stor.
• • •
Ekholms mål i Bridgestone – det var nåt, det.
• • •
OK, nu börjar jag ladda för podd. Efter den tar jag tar jag det piano resten av dagen, så ni får klara onsdagskvällen själva. Men vi hörs på torsdag – när nästa rond i The Battle of New York avgörs.