Lördagsmaraton monumentale, del 5

BOSTON – NY ISLANDERS 6-3 (Slut)
DETROIT – TAMPA 1-2 (Slut, OT)
VEGAS – CHICAGO 5-4 (Slut, OT)
• • •
The first cut is the deepest, som det mycket riktigt heter i sången.
Så det vore kanske övermaga att beskriva kvällens Classico i Bell Centre som det största ögonblicket i Erik Källgrens karriär.
Allra första inhoppet, mot Arizona, och allra första starten, mot Dallas, då han höll en historisk nolla, smäller gissningsvis högre för honom själv:
Men vi kan säga så här:
Han har aldrig stått i en större match. Det finns ingen mer klassisk match-up i hela hockeyvärlden än Canadiens vs Maple Leafs en lördagkväll.
That’s it.
Han befinner sig så när bergets topp man kan göra utan att vara indragen i stora slutspelsdraman.
Nu är hans blåvita löv dessutom i akut behov av seger – vilket med automatik innebär att Habs kommer samla sig till säsongens insats
Det ska bli mycket fascinerande att se hur den till synes iskalle stockholmaren hanterar den situationen – olik alla andra han upplevt tidigare.
Baptism by fire, talar dom om ibland.
Here it is, Erik.
• • •
Efter den rätt så sanslösa matchen i Vegas vill jag spela Boney M:s ”Daddy Cool” på högsta volym.
Dadonov kallas ju underbart nog för Daddy och efter trejd-incidenten, som slutade med att han blev kvar på Strippen mot klubbledningens vilja,kunde man tro att han liksom bara skulle tappa lusten.
Istället är han plötsligt i kalasform och ser till att bli sudden-hjälte i årets kanske viktigaste holmgång.
Underbart.
• • •
Solen lyser i New York, men en kortare promenad under eftermiddagen gav vid hand att det ändå är kallt och blåser som fan, så det känns bara gött och mysigt att grotta ner sig i soffan när kvällsskiftet denna sista lördag i mars nu tar vid.