Veckans sista föreställning, del 2

NY RANGERS – BUFFALO 2-1 (Period 1)
• • •
Nu är Rangers så där bra igen– framförallt inledningsvis.
De bara spränger sig ur startblocken och spelar första halvan av perioden som på ren lust, på ren inspiration, på rent – som det verkar – lyckorus över att få hålla på med den här underbara leken i Manhattans skarpaste strålkastarsken.
Och när de gör det, när de går på knock på detta vis, är det svårt att inte få uppfattningen att de faktiskt hör hemma i ligans elitskikt och kan komma att gå långt i vår.
• • •
Frankie Five Angels öppnar med sådan furiös hunger att till och med The Rosato Brothers skulle applådera.
Han gör 1-0 efter 3.59 och 2-0 efter 4.17. Alltså: Två mål i om loppet av 18 sekunder.
Nånstans här bakom pressläktaren sitter Chris Dury och är väldigt nöjd med sina göranden och låtanden kring deadline.
• • •
Hjärtat går sönder litegrann igen när de visar en bild av Taylor Hawkins på jumbon och sedan spelar ”Everlong”.
• • •
Om någon där ute inte vet varför jag kallar Frank Vatrano för Frankie Five Angels har ni läste bloggen för slarvigt – och vet du inte vilka The Rosato Brothers är måste du omedelbart se om ”Gudfadern 2”.
• • •
Det ska ju samtidigt understrykas att Sabres inte direkt glänser denna söndag.
Första tio släpper de till så många ”odd man rushes” att man behöver en miniräknare för att hålla reda på antalet.
• • •
Hrmf, Van Basten – 20-talet!
Den glömmer jag inte…
• • •
Men gästerna borstar mjället av tröjaxlarna under andra halva perioden och när Rasmus 2 – Asplund – plötsligt får stå ensam framför bulgaren så länge att han hade hunnit läsa bloggens intro innan han får en fin passning av Big Kjell Samuelssons grabb och plötsligt är det reducerat.
• • •
Nu ger sig även Predators snart ut i tidig hetluft i Nashville, så HEK – jag antar att du slår på datorn när som helst?
• • •
Tydligen är Frankie Five Angels två mål de snabbaste en enskild Blåskjorta gjort sedan Jaromir Jagr 2005.
Bra att ha på Manhattan-cv:t
• • •
Kaffe till bofinken, hurra hurra!