Sista besöket i Gila River, del 3

ARIZONA – VANCOUVER 1-4 (Period 2)
• • •
Under middag på en magnifik veranda igår kväll, när varma vindar rafsade i kalufsen, cikador sjöng i det kompakta mörkret och några glas Cabernet hade gjort sitt, tänkte jag för några ögonblick att jag ska flytta hit.
Men det ska jag inte.
Då skulle jobbet som NHL-korre bara bli en rälig börda och bloggen döden dö.
Det är faktiskt så tråkigt att se NHL-hockey i den här livlösa miljön, så segt och oengagerande, att jag inte kan uppbåda glöd för något annat än tanken på rasslet i palmkronorna ute på parkeringen om en timme.
Sorry, det bara är så.
• • •
Vi får säga det igen:
Elvis is in the house:
Klapp-klapp-målet han och Chiasson gör ihop är rena rama Harlem Globetrotters-numret.
Om canuckerna bara tagit fyra-fem poäng till i höstas – då hade Elias burit dem till playoff nu.
• • •
Å andra sidan:
Hur löjeväckande det än är att Coyotes från och med nästa säsong ska spela i en hall med plats för blott 5000 åskådare kan det ju faktiskt bli lite coolt att se andra lag i en så intim kontext.
Finns det en pressläktare ska jag testa den, det lovar jag.
• • •
Att döma av hur han agerat i kväll behöver Åsa och andra Leafs-fans inte gråta över att Harri Säteri aldrig landade på Pearson International.
• • •
Hallå du, Niklas – det är inte ofta du och jag är aktiva i bloggen på samma gång.
Lite trivsamt ändå, eller hur?
• • •
Nick Schmaltz gör ett fint int mål på Halak när han kommer stormande genom zonen, och strax efteråt ju även Nick Ritchie en puck inne – men den cannolin skickar domarna ut i köket igen, på grund av offside.
Alltså:
Coyotes sprattlar till under några minuter.
Men Canucks är så väldigt mycket bättre och kommer vinna big time.
Annars lovar jag att…inte ta en sängfösare i hotellbaren lite senare.
• • •
Canes kammade till slut till sig och slog Sabres – och har nu ett stiligt X vid sitt namn i tabellen.
Välkommen på festen.
• • •
Tja, vi tar väl och surrar lite mer med Allvin nu då.