The Battle of New York igen

Det mesta som händer under NHL:s oändliga grundserie faller snabbt i glömska.
Kvällar kommer och kvällar går, enskilda matcher gör få bestående intryck, sekvenserna från olika omgångar flyter ihop i en evig tapet av serielunksvardag.
Om jag tittar bakåt i schemat och försöker minnas vad som hände exempelvis fjärde december förra året, när Rangers slog Chicago med 4-3 på Garden, ekar det alldeles tomt i hjärnans pelarsalar. Jag var bevisligen här, men inget inträffade som skiljer ut just den fajten från någon annan.
Så fungerar förvisso hela tillvaron. Livet består i huvudsak av en lång räcka icke-händelser det inte finns några särskilda skäl att tänka tillbaka på i efterhand.
Men har vi tur får vi i alla fall då och uppleva exalterande ögonblick som bränner in varje kittlande detalj i minnesbanken för evigt – och likadant är det dessbättre med hockeysäsongen.
Ibland, vid alldeles särskilda tillfällen, bryts rutinen av sprakande dueller som får hjärtat att slå så hårt att de aldrig går att glömma.
Som när New York-rivalerna Rangers och Islanders brakade samman i Broadways bländande strålkastarsken för två veckor sedan.
Det var ingenting mindre än en magisk happening, en killer till match, i princip lika intensiv och förtätad och full av jump som ett avgörande slutspelsdrama – och ja, jag minns varenda byte.
Så nu brusar det av förväntan i hela blodomloppet.
För ikväll väntar reprisen; näst sista ronden i The Battle of New York för säsongen.
Det finns inga garantier att den blir lika sjusjungande enastående, men chansen är mycket god – i synnerhet som det är het fredagkväll, den första i nådens månad april, och Rangers jagar revansch.
Jag fattar att ni där hemma kan ha annat på agendan, det är ju fredagkväll även hos er, men jag anmodar er alla – missa inte detta.
Det blir, för omväxlings skull, något att minnas….
• • •
Breaking News:
Nicklas Lidström gör comeback!
Han ringde tidigare i eftermiddags och gav bloggen the exclusive.
– Jag har suttit på läktarna i Little Caesar senaste veckorna och blivit mer och mer sugen och nu kan jag inte hålla mig längre. Det är dags att knyta på sig skridskorna igen.
Tack vare ett specialavtal med NHL har han kunnat skriva på för Wings för resten av den här säsongen och debuterar borta mot Ottawa på söndag.
– Egentligen är ju det inte tillåtet nu efter trade deadline, men det här handlar om Nick. Han får spela när han vill, säger Gary Bettman när bloggen får tag i honom.
Och min biljett till den kanadensiska huvudstaden är redan bokad.
• • •
Själv tycker jag texten om Aho – svenske Aho alltså – i natt blev lite småskoj.
Inte helt oväntat är Umeå-sonen är aningen less på att bli förväxlad med stjärnan i Raleigh.
Jag, som nästan alltid får mail om att jag är dum i huvudet när jag skriver att Sebastian Aho spelar i NY Islanders, förstår helt och fullt..
• • •
Förlåt, det där om Lidas var förstås ett försök till aprilskämt.
Hoppas ingen hann bli för upphetsad…
• • •
En eftermiddag i början av april 1992, ringde det på min telefon på redaktionen på Falu-Kuriren.
Det visade sig vara Otto Sjöberg, dåvarande nöjeschefen, som undrade om jag kunde tänka mig att börja skriva lite musik åt Aftonbladet.
Sålunda är det nu 30 år sedan jag började jobba åt denna publikation.
Det tycker jag vi kan fira med en klassisk byline-bild från åren på musikredaktionen.

Ja, det var ett telefonsamtal som förändrade mitt liv för alltid – och ändå tvekade jag under några ögonblick att tacka ja. Jag hade fast anställning på Borlänge Tidning/Falu-Kuriren och det visade sig snabbt att chefredaktören, den legendariske Kjell Sigerud, inte tänkte låta mig behålla den anställningen och samtidigt frilansa åt Bladet – för det var högst osäker frilansdeal Otto erbjöd, inget annat. Och att säga upp sig kändes väldigt nervöst. Men jag kom fram till att jag skulle ångra mig resten av livet om jag inte tog chansen, så dagen efter lämnade jag in avskedsansökan, packade ihop mina pinaler och flyttade till Stockholm.
Och här sitter jag nu, tre decennier sedan.
What a ride it’s been…
• • •
När jag fick tag i Aho igår kväll hade han just installerat sig på ett hotellrum här på Manhattan.
Det visste jag inte, men tydligen tar Islanders alltid bussen in till stan redan kvällen innan sina möten med lede fi och bor en natt på, gissar jag, gränslöst komfortabla i inrättningar.
Visst låter det…mysigt? Jo, tänk om man var NHL-stjärna ändå.
• • •
Det finns ytterligare ett skäl att misstänka att det här kan bli en oförglömlig kväll.
Watch-It-Live har nämligen ännu en grupp resenärer på plats denna helg och eftersom Ted Åström – ja, ni vet, Micke Reander, herr reseledaren – är född med finast tänkbara matjord i fickorna får hans gäster alltid se kanonmatcher.
Yours truly bofink ska träffa dem innan Flyers-matchen på söndag, med Foppa, och hålla mitt vid det här laget rätt inarbetade föredrag.
Har ni möjligen nåt jag borde ta upp som jag inte tänkt på?
• • •
Johan Forslund, du som varit med i NHL-racet längre än, tror jag, alla andra – vad är ditt starkaste minne av New York-derbyn från back in the day?
• • •
Det är en sparsmakad men högkvalitativ omgång som avgörs ikväll och jag gör mig inga illusioner om att jag vet hur de sju matcherna slutar – men tippa måste man ju ändå.

•Buffalo – Nashville 2
– Ingen spik, Sabres spelar som sagt på ren lust just nu, men nog borde Flipper & co, med oändligt mycket mer att spela för, kunna bärga bägge poängen här.

•Arizona – Anaheim 1
– Har jag nånsin tippat på Coyotes? Well, nu gör jag det.
• • •
Gamle Bofinken är inte den ende som minns hur euforin pumpade i hela hallen under förra New York-derbyt, så i afton är det trångt på pressläktaren. Bortsett från Henke Lundqvist-kvällen skulle jag säga att det rentav är säsongsrekord.
Fast det är klart, det blir ännu fler under konferensfinalerna mot Florida i början av juni.
Nej, vad sa jag nu?
• • •
Plötsligt slår det mig:
Filip gör nog hattrick uppe i Buffalo ikväll.
Håller du koll åt mig, HEK?
• • •
Nu tar vi ett djupt andetag i New York City.
Det är dags för derby mellan Rangers och Islanders.