Årets största hockeykväll

19.00/01.00: Potentiellt avgörande blockbuster-drama i Boston, Massachusetts.
19.30/01.30: Potentiellt avgörande blockbuster-drama i Tampa, Florida.
21.30/03.30: Potentiellt avgörande blockbuster-drama i St. Louis, Missouri.
22.00/04.00: Potentiellt avgörande blockbuster-drama i Los Angeles, California.
My God!
Jag får både gåshud, ryck i ögonlocken och seismiska rysningar längs ryggraden bara jag tittar ögnar genom den tablån.
Inom loppet av sex timmar – eller mer, om högre makter vill – avfyrar NHL alltså Elimination Game efter Elimination Game efter Elimination Game i ett enda sensationellt knockout-svep.
Minnet sviker ibland, men jag kan inte erinra mig senast vi upplevde något liknande. I bubblan 2020 kanske? Var det inte nån Game 7-kavalkad då? Fast det räknas i så fall inte.
Nu, efter en riktigt grundserie och en första slutspelsomgång utan artificiellt divisiondravel, växlar vi in en riktig jackpot.
Det är just såna här kvällar jag alltid drömmer om, det är just såna här ostoppbara laviner av maximalt tillspetsad spänning jag längtar desperat efter under den sövande lunken i det förkrossande novembermörkret, det är just såna här gånger det känns som att hela livet häver sig upp i ett jublande crescendo.
Timme efter timme betyder allt som händer på fyra rinkar så otroligt mycket, timme efter efter timme fräser känslorna som stekoset på Waffle House spishällar i hela kroppen, timme efter timme stävar vi mot definitiva, omvälvande avgöranden – eller mot någonting ännu större om ett par dygn.
Allt annat där ute i världen?
Just nu betyder det ingenting. Just finns finns det inte. För en enda magisk kväll – som sedan följs av fler likadana, ljuvligt nog – flyr vi från den glanslösa verkligheten och blir ett med ett utdraget, förtrollat klimax.
Jag säger det igen:
Ny God!
• • •
Beskeden från Pittsburgh är luddiga och oklara, allt Penguins representanter sagt idag är att man fortsätter undersöka Crosbys skada.
Tyvärr får i alla fall jag känslan av att det är ganska illa och att han inte kan spela imorrn, de vill bara inte att Rangers ska få vila i visshet och håller därför tyst – men talade väl ändå ganska högt när de för några timmar sedan kallade upp Radim Zohorna från farmen i Wilkes-Barres.
Samtidigt meddelas att det inte blir något som helst efterspel för Trouba, han kallades inte till förhör och får varken böter eller stängs av.
Jag är lite förvånad, jag tycker tacklingen såg rätt smutsig ut – men köper väl ändå Player Safety-departments förklaring att Rangers-backen inte hade några illvilliga intentioner och att situationen förvärrades av att Crosby förlorat balansen i skedet innan.
Och Trouba lär ju ändå få sitt straff i PPG Paints. Minns ni hon i ”Game of Thrones” som fick löpa gatlopp medan alla skanderade ”Shame, shame, shame”? Hon hade det lätt jämfört med det som väntar på Trouba.
Det var Sidney Crosby han skadade och att skada Sidney Crosby är för Pittsburgh-publiken som det är för nordkoreanska regeringsrepresentanter att spotta på Kim Il-sung-statyer – inga jämförelser i övrigt, förstås,
• • •
Det allra bästa med en kväll som den här är att den, sanslöst nog, bara är den första av många likadana de kommande veckorna.
Redan till helgen är chansen stor att vi får uppleva en hel bunt Game 7-trauman och sedan fortsätter det med nya, ännu mer betydelsefulla rundor där potterna växer sig så stora att syret försvinner.
Man, att få vara om detta en gång om året – och nu som sagt på helt riktiga premisser.
Som min vän Chris brukar säga när vi skålar riktigt glada kvällar:
It’s good to be us!
• • •
Hela dagen har varit spänd här i holken. Jag sov halvdant, på grund av upphetsning inför det som stundar nu, och drömde oroligt om att jag körde bil mellan Nashville och Memphis men aldrig kom fram.
Men jag fick i alla fall saker gjorda under tidiga eftermiddagen; plockade ihop lite grejor i den stökiga lägenheten, diskade – för, ja, diskmaskinen är fortfarande trasig och jag kommer mig aldrig för att göra nånting åt det – och gick efter en sammanbiten lunch på närmsta dinern och hämtade kemtvätten.
Den sortens distraktioner hjälper med anspänningen såna här gånger och nu är jag samlad och peppad och fokuserad på helt rätt sätt.
Försöker jag intala mig själv i alla fall, för att knyta an till temat i gårdagens intro…
• • •
Om de bara kan omfamna det helt underbara i möjligheten, om de inspireras av det som händer om de vinner istället för att skrämmas av det som händer ifall då förlorar, då kan det här bli den hittills största kvällen i livet för sådana som Auston Matthews, Mitch Marner, John Tavares och vår vän Lill-Nyllet Nylander.
De måste inte göra det ikväll, de får en chans till om de blir nummer 17 i kön som Tampa skjuter ner när de förlorat matchen innan, men just därför skulle det ju vara en sån salig befrielse att avgöra det här magnifika slaget nu – innan måste-kravet dras åt som en snara om halsen.
Man ska, som dom säger, ta chansen när man får den och sätta in det dödande slaget när ens tänkte byte blottar halsen.
Come on, unga lejon från The Big Smoke, visa oss att ni vuxit upp och lärt er och kan vara som bäst när det gäller som allra mest.
• • •
Ni som håller på Luleå – jag ber att få uttrycka mina sympatier. Att förlora Game 7 på hemmaplan i en final…det är ju inget mindre än än en dolk i hjärtat.
Fy faen.
Samtidigt är det bara att gratulera Färjestad-fansen. Be proud. Att åka upp till en helt omöjlig hall i Norrbotten och, i den viktigaste matchen i de inblandade spelarnas liv, nolla Luleå – det är en sann bragd.
Och MN Johan kan sträcka en hand över Atlanten och tacka värmlänningarna. Efter hemmaklubbens inspirerande triumf kommer Joel EE och Bacon Brodin vara ostoppbara i Enterprise Center ikväll.
• • •
Idag rullades Hart-kandidaterna ut.
Det heter Storken, Auston Matthews och Connor McDavid – och jag har inga invändningar överhuvudtaget.
• • •
Men de blåvita fansen får inte döma för hårt om det inte går som de så innerligt hoppas och vill.
Maple Leafs står inför ingenting mindre än det svåraste som finns i hockeyvärlden våren 2022. Tampa i do-or-die-mood, efter en förlust, i Amalie Arena…klarar dom det är dom Bona Fide Stanley Cup contender, sanna mina ord.
• • •
Flera lag som stirrar in i gevärspipan ikväll – notera här hur skribenten vrider ut och in på sig själv för att undvika slitna frasen ”kniven mot strupen” – har börjat laborera med laguppställningarna.
Dean Evason överväger tydligen att ställa Cam Talbot i kassen i St. Louis, Jay Woodcroft tänker lira McDavid och Neon Leon i samma kedja från start i LA och Bruce Cassidy slänger in Hampus Lindholm i laguppställningen i TD Garden – trots oklarheter om huruvida han är helt återställd eller inte.
Jag vet inte jag, sånt där brukar mest indikera att man är illa ute, no?
• • •
Det är lustigt hur både Penguins och Rangers fans är helt förvissade om att ligan och domarna medvetet favoriserar motståndarlaget.
De förstnämnda pekar på dubbelutvisningen efter 24 sekunder igår, de sistnämnda på att Trouba klarade sig undan bestraffning efter Crosby-tacklingen.
Hilarious.
Samma tendenser går att hitta i alla supporterled och jag fattar inte hur människor kan vara så engagerade i NHL om de verkligen tror att ligan är så korrumperad och ohederlig.
Hade jag för ett ögonblick misstänkt att det fanns fog för de där anklagelserna skulle jag omedelbart sluta med det här och hitta på nånting annat, för i så fall vore ju alltihop bara fejk och båg och dessutom kriminellt. Miljardföretag involverade i dylika brott mot antitrustlagar och insider-handel…jösses, Bettman och ägarna skulle, om det bevisades, dömas till långa fängelsestraff och skiten stänka även på oss i utkanten av verksamheten.
Använd klossen, som min pappa alltid suckade när han uppfattade mig som korkad – vilket hände påfallande ofta…
• • •
Men hey, det är förstås jäkligt kul att vi får se Hampe igen.
Hoppas han avgör och blir gud i B-town.
• • •
Det är nu det verkligen börjar bli knivigt att vara med i tipset, rent emotionellt alltså, för varje profetia river ofrånkomligen upp känslorna hos de som får se sina favoriter nederlagstippade.
Sånt vill jag undvika här.
Men ni vet ju alla att jag älskar Game 7 mer än något annat – utom mamma, perfekta dry martinis och oändliga roadtrips i USA – så jag torgför med anledning av det den här raden ikväll.

•Boston – Carolina 1
•Tampa – Toronto 1
•St Louis – Minnesota 2
•LA – Edmonton 2

Om ni ändå tvingar mig att nämna de som har störst chans att avgöra redan ikväll säger jag Hurricanes och Blues, men jag är LÅNGT ifrån säker.
• • •
Drapan här ovan om att NHL gissningsvis aktar sig för grova lagbrott innebär inte att jag tycker att ligan sköts prickfritt och inte förtjänar skäll och kritik ibland.
Bland annat är jag rädd för att de – och tv-kanalerna – även i år har för bråttom och kommer låta första- och andrarundan gå in i varann.
Ifall Blues avgör ikväll, till exempel, är risken stor att deras första match mot Avalanche schemaläggs i helgen, oavsett om andra serier spelats färdigt eller inte – för lördag och söndag lockar man fler tv-tittare.
Det skulle jag inte gilla alls, jag vill ha tydliga rågångar mellan rundorna – och behöver dessutom en night off snart…
• • •
Ekeliw har jobbat extra som redaktör under SM-finalen och därigenom lyckats distrahera sig själv, men nu rapporterar kollegorna att oron börjat lysa i ögonen på honom.
Det förstår jag.
Uppgiften må vara monstruös för Leafs, men den är fanimig ingen axelryckning för Bolts heller. Vid sidan av konferensfinalen mot Islanders ifjol är nog detta tuffaste utmaningen under hela denna mini-dynasti.
Om bara någon timme kan den två år långa festen plötsligt vara över…
• • •
Hackspetten från Kusmark kommer inte spela för Kings ikväll heller.
– Han har en skada i nedre delen av kroppen och kommer inte vara med i den här rundan. Blir det aktuellt längre fram återkommer vi, gjorde coach McLellan klart i morse.
Bra jäkla synd.
Viktor är en äkta slutspelsartist och hade gjort enorm nytta i matcher som denna sjätte mot Oilers.
• • •
Jag fattar att känslorna kommer koka ikväll och har kanske lite mer överseende än vanligt just därför, men please, alla – räkna till tio innan ni trycker på send-knappen. Det är mycket bättre att ni sparkar sönder en vägglist hemma i vardagsrummet än att ni bryter mot de regler Aftonbladet ändå har för hur man får uttrycka sig om och mot andra.
• • •
Imorrn har bloggen bagarväckning igen.
Vart är vi på väg, som Kristian Luuk skulle frågat?
• • •
Som David Bowie sa:
Take your protein pills and put your helmet on.
Nu börjar årets största hockeykväll.