Den stora chansen, del 2

CAROLINA – NY RANGERS 0-0 (Period 1)
• • •
Ja ni, nu har även den här serien fått liv.
Det är ett helt annat temperament i Game 2, en helt annan glöd och en helt annan stridslystnad – i bägge ringhörnorna.
Mer öppen hockey spelas det också och därmed blir det roligare att titta, men det är samtidigt en indikation på att Rangers inte förmår att vrida av syrekranen för Canes på samma sätt som i onsdags.
Fortsättningen blir minst sagt intressant – och första målet får, gissningsvis, oerhörd betydelse.
• • •
Det är fredag även i Raleigh, så tailgating-partyt på parkeringen utanför PNC har pågått hela eftermiddagen och stämningen runt matchstart påminner om den längst fram vi scenen på Sweden Rock under Iron Maidens extranummer.
Holy Hilda.
• • •
Rangers kommer inte få så många öppna chanser, det kan jag garantera, så när Strome och Lindgren har identiska jättelägen och rundar kassen…well, det är en bra idé att sätta pucken där.
• • •
Såg ni någon high-sticking på Aho? Jag var lika frågande som Brind’Amour.
• • •
Det är tillika en god idé att göra mer av sina powerplay än vad Blåskjortorna gör i denna period.
Snacka om att inte tillvarata sina chanser. Men – Canes kill är grym också.
• • •
Det här jävla ESPN kan sticka och brinna med sina kreativa kameravinklar och sina trista kommentarer och sitt totala ointresse av stämningshöjande inramning.
Ikväll verkar inte ens Emily Kaplan vara på plats, så det finns inga förmildrande omständigheter alls.
• • •
Det verkar inte så skönt att vara Ryan Lindgren just nu.
Men han vägrar lägga ner sina vapen – likt Monty Pythons riddare.
• • •
Ja, Rie och Derfel – då har vi helt enkelt olika åsikter och får försöka leva med det.
• • •
Brendan Smith har alltid haft en exempellös förmåga att krypa under skinnet på sina motståndare – ja, på alla – och det känns som den förmågan håller på att hamna i fokus i denna matchserie.
• • •
Nu är det dags att fundera över middagsalternativ här i holken.
Vad tror ni om liten köttbit från Smith & Wollensky?