Den stora chansen, del 3

CAROLINA – NY RANGERS 1-0 (Period 2)
• • •
15.54 in i andra perioden avgörs Game 2 mellan Carolina Hurricanes och NY Rangers i PNC Arena.
För då får hemmalaget – i numerärt underläge – in det efterlängtade första målet och jag säger eder, de GÅR inte att slå i så här stora matcher när de har övertaget.
Men trots att de drog på sig okaraktäristiskt många utvisningar hade de något slags momentum under andra, så det är bara logiskt.
• • •
– Skjut för fan!
Varianter på det utropet måste ha ekat i miljontals vardagsrum i både New York och North Carolina under den här perioden,
Båda lagen har fullständig dille på att passa och passa och passa igen.
• • •
Canes tar bort Mika och Kreider lika effektivt som Pittsburgh gjorde i de fem första matcherna.
De lyckades till slut bryta sig loss ur geggan då – framförallt för att Crosby blev skadad – och har inget annat val än att försöka göra likadant nu.
Alternativet består i att bli frustrerad och slasha motståndarna och som Kreider-Greider blir varse är det ingen framkomlig väg.
• • •
Aho är alltid livsfarlig – inte minst i numerära underlägen. Fantastisk hockeyspelare, han borde vara större stjärna än han är.
• • •
Får man gissa att även en så snäll person som Emil Ullbrand riktat en och annan svordom mot domarna?
• • •
Det kan vara sömnig och ofokuserad stämning i NHL-hallar under grundserien, inte minst Madison Square Garden, och klackkultur finns inte alls, men tro mig – när det drar ihop sig i slutspelet blir det ett jävla tryck:
Vad sa pampen från Vingåker?
Jag har sett det, jag har växt upp i det, jag älskar det…
• • •
Det är lite frapperande att Rangers försöker etablera sina PP-uppställningarna på precis samma sätt om och om igen fast de bevisligen inte fungerar.
Definierar man inte vansinne på ungefär det sättet?
• • •
Jo, Mrs. Kaplan är visst på plats. Tänkte väl. Och som vanligt räddar hon hela sändningen.
• • •
Om Rangers på något sätt får in en tidig kvittering kan det här bli match igen, men don’t count on it.
Nu ska jag dinera.