Do or die på Broadway, del 3

NY RANGERS – PITTSBURGH 3-3 (Period 2)
• • •
It’s all over now baby blue, lyder det nya Dylan-citat jag länge har på lut som ingång i det här inlägget.
För i femton minuter ser det ut som att Rangers redan gått på semester.
Dom är död fisk.
Men sen, plötsligt…haha, vad i hela friden? Jag tror aldrig jag sett en liknande explosion med Rangers på isen.
Fox piskar in ett galet skott i nättaket, Laffe – Rangers bäste forward – kvitterar och Trouba soloåker in 3-2.
Där kom din gnista, Idsint. Fast det var mer som en serie blixtnedslag.
Sen lyckas ett lätt taget Pittsburgh visserligen få in kvittering, men ändå.
Nu blir det ju plötsligt en must-see tredjeperre!
• • •
Efter knappt åtta minuter avlossar gästerna andra periodens första skott på mål.
Och det går in.
För Kris Letang får komma seglande helt ensam i Rangers-zonen.
Så gör riktiga slutspelslag, för såna har killer-instinkt och sticker kniven i hjärtat på darriga motståndare när de får chansen – oavsett om de haft spelövertag och chanser tidigare.
• • •
Helt korrekt, Idsint – länge känns det verkligen som en grundseriematch, helt renons på den typ av intensitet som pulserar i övriga bataljer.
Snäll är den också. Knappt nåt gurgel alls utbryter efter avblåsningar. Vilket säger något om den ynkliga inställningen hos hemmalaget under stora delar av tillställningen.
De borde vara ursinniga och vildögda och desperata men åker mest omkring och ser modstulna och ledsna ut.
Tills blixten, som sagt, slår ner i slutet.
Jag är fortfarande helt omskakad.
• • •
Den tjeckiske vännen chockade genom att påstå att han slutat dricka öl.
Det kändes som det skulle varit att höra Tony Soprano meddela att han slutat svära.
• • •
Vad Rangers också gör med den här vansinnespushen är ju, till sist, att exponera Domingue.
Han är journeyman av en anledning och måste utmanas på ett helt annat sätt.
• • •
Man skulle lyssnat på Taddson. Caps är, precis som han förutsåg, en liten smygare i årets slutspel.
• • •
Skådisen David Harbour är här, om det intresserar någon.
Det brukar vara en annan kaliber även på kändisarna under slutspelsmatcher, säger jag.
• • •
Det sista vi hörde av Ulrika var kommentaren om den avslagna stämningen.
Sedan dess har säsongens ramalama utbrutit under cirkustaket och det gläder mig så väldiga att hon får vara med om.
Nävarna måste vara helt röda efter de tre snabba målen…
• • •
Det var mycket i det här inlägget som behövde skrivas om, snabbt, efter den där avslutningen.
Så nu ska jag be att få andas en stund.