Ett öde ska definieras

Alla har ett, även hockeylag, och denna onsdagskväll i mitten av maj 2022 tror jag att Colorado Avalanches öde kommer läggas i dagen en gång för alla.
Ja, definieras.
Fastställas.
Vi vet alla att det är ett fantastiskt skickligt och begåvat manskap som huserar i skuggan av Rocky Mountains, fullsmockat med ekvilibrister i stånd att bränna ner hela grundserien år efter år.
Men en fråga som i flera år virvlat runt hjässorna på Nathan MacKinnon, Gabriel Landeskog, Cale Makar, Mikko Rantanen och inte minst coachen Jared Bednar i flera år är alltjämt obesvarad:
Har de verkligen killer-instinkten en lång ”run” i slutspelet kräver? Kan de växla upp och prestera på nödvändig nivå i den massiva press som bara växer sig mer monstruös för varje dag playoff pågår? Är de helt införstådda med hur otroligt hårt och långt de måste pressa sig – och vilka osjälviska offer de allesamman måste göra?
Fram till nu har det ärligt talat inte sett ut så. Det är ett faktum att de inte enda gång under den moderna eran, när de ändå försökt bygga ett lag för titlar, tagit sig förbi andrarundan. De brukar, precis som den här våren, dansa sig genom första omgången – men stupar sedan mot mer avancerat i nästa.
Nu, i femte matchen mot St Louis Blues hemma i Ball Arena, får de chansen att korrigera narrativet och visa världen att jo, de har visst what it takes.
Om de gör det de ska, om de hugger när motståndaren nu tvingats blotta strupen, om de slår ut Craig Berubes bluesmän är de klara för första konferensfinalen under hela Gabbe- och Mac-epoken.
I så fall omdefinierar de, och sätter guldkant på, sin story – också känd som Ödet.
Om inte?
Då är risken att de går till historien som de som hade allt men ändå aldrig lyckades.
We will see.
• • •
Hur är det, ni har Kristi Himmelsfärdsafton där hemma ikväll, va? Och därmed röd dag i morrn?
Det har vi inte i USA och återigen hamnar jag i grubbel om hur det kommer sig att sekulära Sverige har så många fler kristna högtider än det här djupt kristna landet.
Men jag blir uppspelt också, för det innebär ju att spåret blir fullt av hugade kommentatorer med sovmorgon, inte sant? Jag räknar till exempel kallt med att hela frukostklubben hedrar oss med sin närvaro mitt i natten, med möjligt undantag för ICA-handlarn, för han öppnar väl tidigt även när alla andra får ligga och dra sig.
Hurra!
• • •
Idag tog Craig Berube äntligen till orda om hatstormen mot Nazem Kadri och sa faktiskt vad som behövde sägas.
– I’m not on social media. I was aware of a threat made to Nazem, not the racist stuff. In no way is it acceptable by the St. Louis Blues or anybody else for him to have to go through that. Being a Native American myself, I’ve heard it all, I’ve been around it. It’s not a good thing. So I just wanted to get that out there that there’s no room for it anywhere, slog Blues-coachen fast under sin presskonferens inför Game 5.
Det ska han ha en eloge för.
• • •
Hans lag vann President’s Trophy, men efter sweepen mot Tampa är det ändå inte säkert att Andrew Brunette får återkomma som coach i Florida.
GM Zito ska sondera marknaden ordentligt, säger han.
Så Barry Trotz har ännu en flygbiljett att boka för anställningsintervju – och marknadsvärdet bara stiger.
• • •
Jag vill ut och åka Tesla idag med, men det blir det knappast något med i korresoffan.
• • •
Det finns – minst – två X-faktorer som kan komma att spöka för Avalanche ikväll.
1. De måste klara att leva med favoritskapet. De SKA vinna – inte bara ikväll utan hela…ja, skiten. Den sortens förväntningar kan lamslå den kallblodigaste virtuos, men kraven är ingenting nytt för de ledande karaktärerna i laget och nu är det helt enkelt nödvändigt att de hanterar situationen.
2. De vill under inga omständigheter åka tillbaka St Louis och sitta och huka på hotell med polisskydd. Också den faktorn hotar att orsaka låsningar. När man verkligen, verkligen vill undvika nånting blir man lätt stirrig och så händer det som inte får hända, Men igen: Gabbe och de andra har varit med om även det förr och ska kunna stirra demonerna i vitögat utan att darra.
• • •
Det enda abret med de här utdragna Stanley Cup-racet, på ett personligt plan, är att tiden bara svischar förbi. Vi har ljuvliga vårdagar i New York, men jag får knappt uppleva dem överhuvdtaget. Jag hinner i bästa fall gå ut nån timme, för lunch och promenad – sedan måste jag, ofta helt tvångsmässigt, ta mig hem och påbörja dessa intron och plötsligt är det onsdag igen. Fast det väl var söndag igår, no?
Det är värt det dock, för det finns inget mer betagande än euforin kring de här matcherna – och när allt är klart och skrivet och lämnat innebär det dessutom en alldeles särskild sorts njutning att hälla upp en liten pruttare och runda av allting med några avsnitt från lämplig tv-serie, just nu hyggligt underhållande ”The Lincoln Lawyer”.
På något sätt skulle jag verkligen inte vilja ha det,
• • •
Det är förstås också en faktor att Blues råkar befinna sig på isen och Blues MÅSTE ju vinna ikväll – annars stänger lekplatsen för obönhörligen för säsongen. Ni vet vad vi brukar säga om det, när VILL ställs mot MÅSTE.
Men jag väljer att tro att Avs är såpass mycket bättre att de klarar detta – och därmed är tipstecknet klart också.

Colorado – St Louis 1

• • •
Det skulle också kunna bli lite ensamt för en helt besatt bofink under de här sessionerna, i alla fall när jag huvudsakligen hänger i korresoffan, för jag hinner inte träffa särskilt många vänner, men tack och lov har jag ju er.
Ni är mina bästa polare just nu och jag uppskattar er väldans mycket, hoppas jag ni vet.
• • •
Burra var med på träningen i morse och hade enligt rapporterna en roll i andra PP-uppställningen.
Det indikerar att Bednar förstår att den gode skåningen ska spela den här matchen. Han är aldrig bättre än när hans lag kan clincha slutspelsserier.
• • •
Apropå er vänskap: Tack för alla vänliga ord om, och skålar för, min old man.
Han skulle varit mycket stolt – givetvis utan att riktigt kunna uttrycka den sortens känslor…
• • •
Calle Rosén, däremot, spelar definitivt inte för Blues. Berube petar honom.
Meh!
• • •
Som jag sa igår, eller när det var: Hur förbannad man än varit på Kadri genom åren, för det han gjort på isen och ingenting annat, ska det bli underbart att ta del av den lovefest som lär möta honom i Ball Arena efter senaste dygnens hatstorm.
• • •
Jaha, det skulle ju bli ett kort och mindre ambitiöst intro idag, sa jag inte så?
Well, de där tvångstankarna jag nämnde…
Hur som helst, nu säger vi – Let’s go!
Ett öde ska definieras.