Game 7 Down South, del 5 – The End

CAROLINA – NY RANGERS 2-6 (Slut)
• • •
Det var som fan.
Nog för att det redan på förhand stod klart att Rangers skulle bli bättre i år, och hade en god chans att nå playoff för första gången sedan 2017.
Men konferensfinal?
Inte en chans.
Fast – jo.
De stod för en i det närmaste perfekt insats i detta do-or-die-drama, i en hall där motståndaren alltså inte hade förlorat en endaste match, och ska nu verkligen gå upp mot monstret Tampa Bay Lightning i kamp om en plats i Stanley Cup-finalen.
Jag säger det igen:

Det var som fan.
• • •
Hörrdu, Kmannen – tror du jag går i samma kavaj på morning skate och på match? När det är Game 7?
Nä, nä, nä…
• • •
Det verkligt festliga med det här är inte att jag får fortsätta ränna på Madison Square Garden, även om jag inte precis har något emot det.
Det verkligt festliga är att hockey blir hett i New York, övertar rollen som talk of the town och för en gångs skull föräras samma uppmärksamhet i media som baseboll och NFL
Aldrig är världens huvudstad, vad mig anbelangar, mer intagande än då.
• • •
Mika är inte de stora ordens man, som bekant, men efter den här succén bubblar han av lycka.
– Det är en enorm glädje, jag kan knappt fatta att det här händer, säger han.
Well, det gör det, herr trea i slutspelets poängliga.
Och redan på onsdag är det dags att ladda om för svåraste utmaningen någonsin…
• • •
Även jag har en utmaning framför mig. Redan i natt ska allt förhandsmaterial till konferensfinalerna fram, inklusive tips, och imorrn bitti väntar podcast-inspelning med Ondskan – innan jag flyger hem igen.
Med andra ord:
Inför första matchen mellan Colorado och Edmonton ska ingen förvänta sig ett oförglömligt intro.
Men om allt går som det ska jag är hemma tills matchen börjar och då tänder vi brasan igen.