NHL-bloggen

Hjärnornas Memorial Day Weekend-kamp

Det är i hjärnan det sitter.
I tanken.
I vad man bestämmer sig för att att använda sitt intellekt till – och, kanske ännu viktigare, inte använda det till.
Alla som alldeles strax glider ut på Madison Square Gardens slaskiga is för att utkämpa Game 6 i den äckligt täta serien mellan New York Rangers och Carolina Hurricanes är alla i högre eller lägre utsträckning lysande hockeyspelare och behärskar själva hantverket till fullo. De kan åka skridskor som fåglarna kan flyga, de kan skjuta så det slår gnistor om puckarna, de kan passa med precisionen hos schweiziska urmakare, de kan tackla sina motståndare till nästa vecka, de kan täcka skott lika effektivt som ukrainska luftvärnet (förhoppningsvis) skjuter ner ryska stridsplan och de vet för det mesta exakt hur de ska uppföra sig i varje given situation.
Huruvida de vinner eller förlorar beror på det som händer mellan öronen före och under själva matcherna.
”Varje slag är vunnet innan det utkämpats”, hävdade omhuldade kinesiske krigargeneralen Sun Tzu för två tusen år sedan. Det stämmer inte helt på hockey-dueller – men delvis. Just för att den mentala inställningen betyder så väldans mycket.
En annan, mer samtida krigargeneral, Henke Lundqvist, har hållit ett antal fascinerande utläggningar i samma ämne under sina sittningar i TNT-studion.
När Avalanche förlorade femte matchen mot Blues hemma i Denver på ett så hjärtskärande sätt slog han fast att de inför fortsättningen var tvungna att att hålla alla negativa tankar ifrån sig.
– Man får inte tänka på att man MÅSTE vinna. Då sipprar pessimistiska känslor lätt in och gör de det är man illa ut direkt. Det är verkligen inte lätt, det vet jag av egen erfarenhet, det krävs ibland att man medvetet ljuger för sig själv, men även efter såna här förluster måste man fokusera på möjligheterna, att man fortfarande har en fantastisk chans att vinna. Inte att man måste göra det, sa han, ungefärligen, vid ett tillfälle.
Herr kungligheten själv var extremt skicklig i den disciplinen under sin karriär. Han styrde det där svampiga organet i huvudet som Mao styrde Kina och tänkte bara på det han hade bestämt sig för att tänka på – och nu får hans tronföljare på Broadway hoppas att åtminstone lite av den egenskapen gått i arv.
De vet ju hur det ligger till ikväll. De är piskade att vinna mot Hurricanes.
Om inte:
Game Over.
Men den sanningen ska alltså inte ta plats ens i ytterkanten av spelarnas föreställningsvärld. De får inte se på det som ska hända som något annat än en underbar möjlighet att få vinna en stor hockeymatch hemma på Madison Square Garden under den sedvanligt brusande Memorial Day Weekend-lördagen.
Likadana är villkoren för Hurricanes. Nästan. De överlever även om de förlorar – åtminstone i några dygn till. Men den reflexionen får inte finnas. Det enda Sebastian Aho, Jaccob Slavin, Maxi Domi och de andra kan ha i huvudet är det faktum att de äntligen ska vinna en bortamatch och därigenom ta sig till konferensfinalen mot Tampa Bay Lightning.
Det är den enda frågan denna Elimination Night.
Vilka tänker bäst?
Vi får se.
Men var så säker:
It’s all about brains.
• • •
Ja, medan ni varvar ner efter Kalle Flygare i Sverige varvar vi alltså upp för en egen storhelg här i Amerika.
Memorial Day, som markerar den inofficiella starten på den amerikanska sommaren, väntar på måndag och då blir hela helgen en Holiday monumentale.
Trevligt för oss som gillar the smell of BBQ in the morning – och vita byxor.
Det är enligt gammal etikett först efter Memorial Day man får ha såna på sig och som mångåriga läsare vet höll denna okända regel på att orsaka big time trubbel för bofinken under ett Stanley Cup-äventyr i Chicago runt 2009-2010.
En kväll i den underbara baren på klassiska hotellet The Drake, någon vecka innan denna högtid, bar jag just vita brallor och plötsligt kom en ung, störig man fram och upplyste mig om att bara bögar har sådana på sig innan Memorial Day och ”är du det, eller? Är du bög?”
Jag svarade, kanske onödigt uppkäftigt, att han skulle bry sig fan i vad jag är, varpå han gick och hämtade ett gäng stekare till kompisar och så slutade det med att jag fick fly ut på Michigan Avenue och haffa en taxi.
Sedan dess förknippar jag Memorial Day med vita byxor, aggressiva homofober och den perfekta drajjan i Drake-baren.
• • •
Om nu Hurricanes är laget som till sista ska gå vidare från den här serine – och det tror ju de flesta – finns det goda skäl att fimpa Rangers redan ikväll.
De har redan tillåtit en serie att nå Game 7 och gör de det en gång till kan utmattning bli ett verkligt aber längre fram.,
Vi såg det hända med Tårtans Rangers några gånger – vilket i och för sig berodde på att han spelade Ryan McDonagh 55 minuter per match – och har sett det även i St Louis och Winnipeg på senare år.
Alla är inte i besittning av samma stamina som LA Kings 2014, you know.
• • •
Vissa dagar är det plötsligt helt omöjligt att få till en anständigt slipsknut och idag är en sådan dag.
Jag håller på i en halvtimme, med olika slipsar och olika skjortor, men nä: Hur jag än gör sitter den snett.
Det är ju fan, men jag antar att jag låter för många negativa tankar ta över. Alla slipsknutar sitter som de ska redan innan de är knutna, typ.
• • •
Gabbe är det alltid ett nöje att prata med, jag kan inte erinra mig att han någonsin varit sur eller kort i tonen, men igår kväll var det extra trevligt.
Utan att han tog till överord – det gör han aldrig – gick det att höra att han var extremt lättad och lycklig där han satt på spelarbussen och skockade med lagkamraterna på väg ut mot St Louis avlägsna flygplats.
Undra på det. Mannen är inne på sin elfte NHL-säsong och det här är första gången han varit med och tagit sig förbi andrarundan.
Men – den som gör det, når konferensfinal, har bara kommit halvvägs. Nu börjar det verkligt svåra…
• • •
Conn Smythe-racet just nu:
1. Connor McDavid
2. Nikita Kucherov
3. Leon Draisaitl
4. Andrej Vasilevskij
5. Nathan MacKinnon.
Ja, jag vet att Mac gjort otroliga saker, men emellanåt har han varit hel osynlig också, så ännu är han inte mer än femma.
I mina ögon.
Vad säger du? (Connor Ingram räknas inte, HEK…)
• • •
Att döma av mitt Twitter-flöde är många väldigt nöjda med att Liverpool förlorade Champions League-finalen.
Vad är dealen med det?
Själv höll jag på Arsenal på den tid jag följde engelsk fotboll – för många, många tidsepoker sedan – men nu finns bara Brage.
• • •
Några timmar innan puckdrop låter det i alla fall som att Rangers tänker på rätt saker.
Adam Fox sitter podiet i ett nyligen uppsnofsat och utvidgat intervjurum – som om de som de som sköter verksamheten i MSG fått för sig att det blir fler matcher här framöver… – och pratar om att de hade ryggen mot väggen i de tre avslutande matcherna mot Pittsburgh och är vana vid den här sortens press och kommer spela sin bästa hockey nu.

Se, hjärnorna fungerar på Henke-sättet.
• • •
Äter på dinern vid New Yorker-hotellet snett över gatan från Garden – känt som Birath-hotellet nuförtiden – fyra timmar innan matchstart och i båset intill har jag pikant nog ett svenskt par.
De säger inget sensationellt, men du svensk som vet med dig att du åt lunch på den adressen vid 16-tiden, i blå keps – jag smyglyssande och hörde allt!
• • •
– Jag hoppas vi lärt oss läxan nu, hälsade Quickie Fast i ett sms efter Canes seger i torsdags.
Meaning:

De ska till sist försöka vinna en bortamatch.
Ja, man kan inte säga annat än att det är på tiden.
Then again:
Det enda av de kvarvarande lagen de inte får hemmaplansfördel mot är Colorado så om stjärnorna radar upp sig på rätt sätt på himlavalvet kan de i teorin fortsätta så här och ändå vinna Stanley Cup.
• • •
En ljuvlig syn i pressrummet:
Pat Leonard från Daily News.
Det är många år sedan han slutade skriva hockey och istället hoppade på Giants-beatet för sin blaska, men när Rangers går så här långt får han göra comeback och vi älskar alla att se honom igen.
Om inte annat får vi ju chansen att avlossa den klassiska frasen igen:
Stop coaching, Pat!
• • •
Om ni utan sympatier för något av de inblandade lagen i den här serien har svårt att tända till inför en match som den ikväll kan jag inte säga annat än att jag har förståelse.
Den har varit som en trafikstockning vid Norrtull i Stockholm från början till slut.
Larry Brooks pekar på Twitter på ett helt hårresande faktum:
Mellan Calgary och Edmonton gjordes det i fem matcher 34 fem-mot-fem-mål.
I den här serien har det under lika många matcher gjorts – tio.
Nej, de kommer inte ringa från Hollywood och fråga om de får göra en film om detta fältslag..
• • •
Ifall någon inte känner till det var det alltså så att John Tortorella gång på gång på gång fräste ”Stop coaching, Pat” när redaktör Leonard ställde frågor om taktik och strategi.
Hämnden serverades kall, kan man lugnt säga.
När Tårtan till slut fick sparken löd första raden i Pats nyhetstext:
”Stop coaching, Torts”.
Det är en av de bästa servereturer jag sett!
• • •
Tipset, som vanligt utom tävlan, och kanske mitt sista på hela säsongen:

•NY Rangers – Carolina 1 (OT)
– Tja, varför frångå det narrativ serien, och hela Carolinas playoff-resan, följt so far? Man kunde ju inte låta bli att uttrycka ett litet ”Hm” när Gallant efter senaste matchen sa att han tyckte det såg ut som hans spelare var trötta, men en seger till har de i sig.

• • •
Idag höll även Flames sitt exit-möte och som alltid – jag blir lite ledsen i hjärtat av vemodet spelare och ledare utstrålar under den där ritualen.
Men de är i alla fall en liten tröst att veta att Darryl Sutter snart sitter på traktorn hemma i Viking Town igen.
• • •
Svenska målskyttar ikväll: Mika.
Snart slutar jag även med det här lilla inslaget. Det är ju för få inblandade nu…
• • •
Julia, jag tycker du och Gloria ska fatta sympatier för Edmonton Oilers nu.
De är ändå från samma land som Habs, världens bästa spelare ingår i truppen och…destiny. Det känns som de har destiny på sin sida nu.
• • •
De serie-för-serie-tips jag förde till torgs i tidningen, och här på bloggen, innan andrarundan startade har gått okej.
Låt oss se vad jag sa. Florida-Tampa 3-4 (rätt lag, fel resultat), Colorado-St Louis 4-2 (rätt lag, rätt resultat) och Calgary-Edmonton 4-3 (Fel, fel, fel).
Vad jag sa om den här serien?
Carolina – NY Rangers 4-2.
There you go…
• • •
Den här jävla slipsknuten…den sitter fortfarande snett.
Jag skulle behöva en drink – och det kan jag ju säga: Det ska mycket till för att hindra mig från att gå ut och sänka några pruttare ikväll.
Det är ingen sen match och inga matcher imorrn, så – hey, bartender!
• • •
Det är snabba ryck i Lundqvist-land. Igår satt han i TNT-studion i Atlanta. Nu är han här – med bästa tänkbara experter vid sin sida!

• • •
OK, boys – starta era hjärnor.
Det är, som sagt, på dem det hänger när serien mellan Carolina Hurricanes och New York Rangers nu når sitt Memorial Day-crescendo.
Mycket nöje, allesamman!

Per Bjurman