Kvällen vi längtat efter i decennier, del 6

CAROLINA – NY RANGERS 2-1 (Slut, OT1)
CALGARY – EDMONTON 6-5 (Period 2)
• • •
Holy hell! Plötsligt ÄR Det 1991 igen!
På den tiden såg matcherna alltid ut så här. Alla bara körde, utan mycket till funderingar på struktur, och vräkte in mål.
Det var inte riktigt det jag menade med att gamla spöken skulle kliva fram ur skuggorna och historien tvinnas ihop med nutiden, men för fan – inte mig emot.
En galen vilda väster-show sitter rätt fint efter de tillknäppta icke-matcherna på östkusten.
• • •
Vid det här laget borde Edmonton-stjärnorna ha koll på att perioderna faktiskt börjar när de börjar, men ännu en gång står de och tittar när Betjänten under öppningsminuten trampar fram och pangar in en puck till.
• • •
Även om Flames till slut skulle vinna detta – men vem vet nu? – är jag glad att jag inte behöver gå fram till Markan och ställa frågor om vad som hände i andra.
Han kommer vara Kapten Haddock när professor Kalkyl inte hör vad han säger.
• • •
Betjänten – Blake Coleman alltså – måste det vara skönt att hålla i handen såna när kvällar.
Han har trots allt vunnit två raka Stanley Cup och vet precis hur man rider genom skärselden helskinnad.
Å andra sidan var Bolts aldrig inblandad i såna här All Star-urladdningar.
• • •
Det verkligt egenartade är att Darryl Sutter står i Flames bås. Då ska sånt här inte kunna hända. Men – nu har det gjort det ändå,
• • •
Låt oss rekapitulera: Oilers låg under första halvan av mittperioden under med både 5-1 och 6-2 – men nu står det 6-5.
Herregud.