Oändligt är vårt stora äventyr – Stanley Cup 2022

Det borde inte kännas likadant längre, jag är en vuxen – för att inte säga överårig – människa som har följt NHL och Stanley Cup på plats i nästa två decennier och varit med om det som händer nu vid otaliga tillfällen.
Lite mättnad vore normal, lite blaserad ljumhet, lite förnumstig klarsyn om att det finns annat i livet som är viktigare och värt betydligt mer uppmärksamhet än det som skäggiga ynglingar gör på nordamerikanska hockeyrinkar.
Men nej.
När vi nu, denna måndagkväll i början av maj nådens år 2022, skjuter upp de tunga, rikligt ornamenterade portarna till Stanley Cup-riket och släpper iväg den mullrande hjorden av frustande slutspelslag för en två månader lång rusning över idrottsvärldens brutalaste slagfält är jag precis lika uppeldad, febrig och lycksalig som vanligt.
Likt ett barn, likt en tonårstjej på Harry Styles-konsert, likt en fåne utan förankring i verkligheten.
Kanske bevisar det att jag är genuint omogen och aldrig kommer bli en riktig, vuxen man.
Det är jag i så fall glad över, för det finns ingenting i detta livet, ingenting i hela universum, som triggar igång samma omtumlande rus som detta magnifika skådespel.
Varför skulle jag önska att ge upp benägenheten och viljan att svepas med i något så överväldigande och genuint underbart bara för att bli som de flesta andra i samma ålder?
No way, baby. De kan ha sitt. Jag har Stanley Cup och svär på att jag just nu är en av de lyckligaste fånarna i hela världen.
Allra, allra bäst:
Jag får uppleva den årets absoluta höjdpunkt ihop med er, bloggens eminenta läsare och kommentatorer.
Nu åker vi, minna vänner.
Nu startar tvåmånadersresan vi väntat på sedan oktober.
Nu är det, äntligen, Showtime.
Välkommen till Stanley Cup-slutspelet 2022!
• • •
Det var generöst av NHL att ge oss en helg för återhämtning och uppladdning mellan grundserien fullbordan (söndagens meningslösa sladdmatch vägrar jag fortfarande räkna som annat än en distraktion) och kvällens rykande omstart.
Men det vore att fara med grov lögn att påstå att er vän bofinken bara suttit här med armarna i kors och väntat på att få veva igång igen.
Tvärtom tror jag aldrig att jag kramat ur mig så mycket text på så kort tid som de senaste dygnen – nästan alla om Lord Stanleys maratondans.
Sömn har det dessvärre varit si och så med, när så mycket stress rusar i kroppen blir vistelserna hos John Blund oroliga och kortvariga.
Likafullt är jag klarvaken som kakaduan i Kalle Ankas jul idag, och far runt i holken på precis samma sätt som den gynnaren, för när riktigt stora, omvälvande saker står för dörren sköljer vågor av adrenalin och endorfin genom kroppen och sveper bort varje antydan till trötthet.
Så jag säger det igen:
Nu åker vi!
• • •
Sexton stycken är de, lagen som ikväll och i morgon ger sig ut på jakt – och alla känner de sig lika övertygade om att det här är året då de till sist sätter kroken i hockeyns Moby Dick-val.
Men femton av dem kommer förr eller senare misslyckas och ett enda till slut ramla runt med bucklan i vanvettig lycka på en isplätt någonstans på kontinenten.
Vad heter det laget?
Absolut ingen vet, men alla tror de vet – inklusive yours truly bofink.
I den här voluminösa blänkaren kan man ta del av mina profetior och tips – predestinerade att rendera mig rollen som byfåne hela sommaren.
För den som vill ha en snabbversion tror jag alltså att serierna i den garanterat sjövilda förstarundan slutar så här.

•Florida – Washington 4-1
•Toronto – Tampa 3-4
•Carolina – Boston 4-3
•NY Rangers – Pittsburgh 4-2
•Colorado – Nashville 4-1
•Minnesota – St Louis 4-3
•Calgary – Dallas 4-2
•Edmonton – LA 2-4

Ja, min lilla bomb är alltså Kings. Jag har en känsla av att Kopitar och Danault kan få tag i on/off-knappen på McDavid och Neon Leon – och vrida av den.
Men jag ber att få understryka två saker – å det kraftigaste.
1. Jag är verkligen, verkligen inte det minst bombsäker. Är det någon de sexton föregående Stanley Cup-slutspelen lärt mig är det att precis vad fan som helst kan hända. 2019 var det lika självklart att Tampa skulle slå ut Columbus som det var självklart att solen skulle gå upp i öst – och efter en vecka var de svepta.
2. Mina tips röjer inga personliga sympatier eller antipatier. Om du tycker att ditt favoritlag får en raw deal av bofinken beror det inte på att jag tycker illa om dina hjältar och håller på motståndarna. Jag försöker bara gissa hur det kan tänkas gå och har jag fel så har jag, jag är lika glad och nöjd ändå.
• • •
Mitt i helgrushen hann jag ändå, som utlovat, skaffa en ny laptop.
Det var verkligen dags.
Så här såg gamla tangentbordet ut.

Och här har vi nya.

Det känns som att jag trejdat Donald Brashear mot Auston Matthews.
Man kan fråga sig: Varför sliter jag ut just A- och S-tangenten så dant? Beror det på att jag är ett as? Svin, sa ju Eddie Meduza…
För övrigt ska ett stort tack riktas till min vän Bora Bora-Johan. Han bistod under köp och installation – som gick oerhört mycket smidigare än jag befarat – och räddade sålunda slutspelet åt bloggen.
Bill Masterton Memorial Trophy till Bora Bora-Johan.
• • •
Jaha, nähä, VM lockar inte så mycket som jag trodde. Elvis, Wild Bill och Lucky Luke Raymond har alla tackat nej.
Nu står Garpens hopp till att de som blir utslagna i förstarundan kommer hem och en viss bloggare kan börja förbereda den exceptionellt populära frågan, extra älskad när den ställs en kvart efter säsongens tyngsta förlust.
– Du, Gabriel…VM, är det nåt du hunnit tänka på?
• • • 
Det har alltid stått klart för mig att Lucas Wallmark är en femplus-person och nu är det ju bekräftat.
• • •
Apropå på Nej till VM står bofinken inte högt i kurs ni centrala Ohio efter den här texten.
Anklagelser om att jag är ”störd” har framförts. Men på den där baguetterian i Skåne är tongångarna desto gladare.
Allt för underhållningen, folks.

• • •
Som ni kanske redan förstått inleder jag årets resa i korresoffan. Men imorrn går jag live från Garden, precis som på torsdag och sedan, till helgen, inleds The NHL-bloggen Spring Tour of 2022.
Var jag tar vägen?
Om vi säger så här: När jag hade kontakt med PR-personen i klubben som spelar hemma, och ombesörjer ackrediteringar, svarade han ”Great, we’ll alert the tikibar”…
Ha!
• • •
Jag tror vi ska vara redo på att det kan komma att smälla nåt så in i helvete på en gång.
Serien mellan Hurricanes och Bruins har otäckt mycket våldspotential och den avtog inte direkt när Trochek och Marchand, som Ekeliw påminde om i podden, började kriga på Twitter.
Ni har sett till att små barn och andra känsliga sover nu, va?
• • •
Samtliga matcher ikväll sänds på ESPN och ESPN 2 och det blir ju…intressant.
Riktigt hur de tänker sig om det blir långa sudden death-thrillers vet jag inte, men jag antar att man får hålla till godo med streaming-sändningarna om det kör ihop sig.
NBC, kom tillbaka, allt är förlåtet.
• • •
Det blir dock, känner jag för egen del, svårt att inte ägna huvudsakligt fokus åt Maple Leafs och Lightning denna Opening Night.
Den seriens känns faktiskt som hela förstarundans absoluta clou.
Tänk att ett av de lagen inte längre är med om bara någon vecka.
Det känns som att det inte kan hända och ändå blir det obönhörligen så.
• • •
Ah, jag måste köra den här videon igen – för att påminna om vad som står på spel.

• • •
OK, Filip Wiklund, bloggens egen notarius publicus, jag tar och försöker tippa kvällens matcher då – även om det känns lite kymigt och dessutom är väldigt svårt när serierna ännu inte fått identitet och karaktär.

•Carolina – Boston 2 (OT)
– Som sagt: Two tribes go to war och de kommer inte gå att skilja åt förrän sent i natt, när Pastrnak smäller in den avgörande 3-2-pucken i ett powerplay i OT2.

•Edmonton – LA 1
– Kings vinner en match i Rogers Place, men inte den här. Det tar 60 minuter innan Kopitar och Danault kalibrerat inställningarna och kan skicka in stjärnorna i radiotystnad.

Now, skulle jag hoppa av kväll-för-kväll-tippandet hoppas jag ingen annan tappar sugen. Kör vidare med maestro Wiklund tills midsommarsnapsen hällts upp och beyond, det är en order!
• • •
Det finns en färsk video också, producerad till årets slag.

Den håller ju inte samma klass som de stora klassikerna, men får duga.
• • •
Det kittlande med ESPN-sändning är förstås att Tårtan kan dyka upp i studion.
Det vore onekligen lite intressant.
• • •
Får rapporter om att bbq-oset timmarna innan puckdrop ligger tung över den jättelika parkeringen utanför PNC Arena i Raleigh.
Fan, det episka tailgate-partyt vill man ju OCKSÅ uppleva.
• • •
Vår vän Ondskan gick och lade sig vid 22-tiden men hävdar att han har klockan ställd och ska gå upp och titta på sina hjältar mitt i natten.
Allt annat vore ju skandal, men i takt med att han blivit vuxen har den inpiskade nörden också blivit trallgök, så vi får väl se…
• • •
William Nylander, Carlie Coyle, Nick Paul, Ivan Barbashev, Jordan Greenway, Alex Edler, Warren Foegele och Martin Necas.
Det är några som jag tror har chansen
• • •
Man försöker ju tänka på la figura – även om man inte har nån.. – och undviker vanligen onödiga sötsaker, men nu kvällar när Stanley Cup playoff startar tycker en bofink att han kan unna sig och har laddat upp med bästa lokala chokladkakan.

Hur ser din proviant för natten ut? Vad mumsar du på när Lord Stanley bjuder på fest?
• • •
Apropå Ekeliw vann han snopet nog bronsmatchen i vår fantasy-liga (medan Andreas Käck vann finalen, grattis till Sveriges främste snabbskrivare) och nu har vi inga fler matcher att utkämpa.
Lite vemodigt, det är kul det där.
Men jag kompenserar med en playoff-pool som 20 nordamerikanska kollegor roar sig med varje år.
Där handlar det om att plocka tio utespelare och en målvakt och efter gårdagskvällens stormiga draft sitter jag med följande laguppställning: Nikita Kutjerov, Kevin Fiala, Sergej Bobrovsky, Matt Duchene, Ondrej Palat, Viktor Arvidsson, Gustav Forsling, Tyler Seguin, Phillip Danault, Jesper Fast och Hampus Lindholm.
Heja dom!
• • •
Leafs mobiliserar både Wayne Simmonds och Kyle Clifford i Game 1 – och placerar dem i samma kedja.
Keefe räknar alltså med fysiskt raggarkaos direkt och det gör han säkert rätt i.
Ken Campbell, den mångårige Hockey News-tyckaren, påpekar att Leafs därmed låter Tampa diktera villkoren redan från början. Så kan man se det, men vad är alternativet? Att försöka låtsas som att det inget betyder att mästarna är fruktansvärt elaka och hårda?
• • •
Om ”We Want The Cup!” är den heliga ramsa fansen spar till de verkligt exklusiva ögonblicken är de bevingade Karin Boye-raderna bloggens motsvarighet.
De publicerar jag bara när magnifika draman dras till sin yttersta spets, men de känns motiverade även en kväll som denna.
Så här kommer de:

Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.
Nog finns det mål och mening i vår färd –
men det är vägen, som är mödan värd.
Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.

Nu börjar Stanley Cup Playoffs 2022.