Red Alert i Stanley Cup-natten

Red Alert!
Denna ljuva vårkväll, när vecka 2 i den otyglade kapplöpningen mot solen tar vid, når vi en helt ny fas, ett nytt tillstånd, en ny nivå av allvar och tension.
För första gången på ett år spelas en tvättäkta Elimination Game i världens bästa hockeyliga. Om Colorado Avalanche vinner i Bridgestone Arena även denna gång, i Game 4, slår dom de facto ut Nashville Predators ur turneringen och blir, långt före alla andra, klara för andra Stanley Cup-omgången.
Ett potentiellt avgörande är helt enkelt här, ett allt-eller-inget-drama, en do-or-die-rysare.
Då händer något – automatiskt. Atmosfären i hela slutspelet tätnar, kampen på isen får skarpare konturer, tyngden går att ana med med alla sinnen.
Det är för såna extraordinära stunder, såna emotionella tonartshöjningar i tillvaron, jag lever. Jo, det kan man faktiskt säga. För mig är livet en ständig jakt på kickar – och ingen kick är som den här.
Så the old heart is beating now, som gubben Cherry utbrast en gång.
Ja, första veckan var även den otroligt exalterande – jag ljuger aldrig i de här högstämda intro-texterna! – men nu förhöjs allting ytterligare ett par betydande snäpp.
Det är, som sagt, Red Alert!
Häng på, låt oss stegra in i den infernaliska spänningen tillsammans!
• • •
I morse tvingades jag genomleva en bagarväckning monumentale igen.
Efter blott två timmar – under vilka jag dock hann drömma att Tomas Ros drog revolver mot Putin på restaurang Moskogen, vanligtvis belägen i Leksand men mystiskt flyttad till Riga i min dröm – ringde klockan på rummet i Tampa och så var det bara att gå upp och inleda resan hem till New York.
Men det är anmärkningsvärt hur man vänjer sig, jag var inte – och känner mig fortfarande inte – alls lika trött som förra veckan.
Organismen Per har helt enkelt vant sig vid stresspåslaget, hummar lugnt med i Stanley Cup-tangons vilda rytm och känner sig inget annat än ALIVE när han nu gör comeback i holken för ett par Korresoffan-sessions.
• • •
De övriga tre matcher som spelas denna måndagkväll är sannerligen inga likgiltiga bagateller de heller.
Pittsburgh Penguins, Washington Capitals och Dallas Stars kan alla skaffa sig slagläge om de vinner och tar ju i så fall sina matchserier till samma brännande stabsläge som Avalanche ikväll.
Men som framgick igår är det inte bara att gå ut och bärga den sortens skördar på beställning. Som sagt, fyra lag hade chansen att erövra matchboll – och alla misslyckades.
Ni som följt den här bloggen ett tag vet varför, för det har länge varit en av mina käpphästar.
Den som bara VILL vinna klarar inte av att försätta sig i samma desperata tillstånd som den som MÅSTE och utan den extra dimensionen i den känslomässiga investeringen kan man inte pressa sig riktigt så långt som stunden kräver.
Så grattis ni som håller på Rangers, Panthers och Flames, höll jag sånär på att säga.
• • •
När jag efter två föredömligt ospännande timmar i luften landade på Newark strax före lunch hade Taddson breaking news åt mig.
Det var vår gamle vän i spåret, östgöten med vassaste tungan på den här sidan Toby Ziegler i Vita Huset, som via ett Twitter-DM jag råkade se så fort jag slog på telefonen upplyste mig om att Barry Trotz fått sparken.
Sicken skräll. Ja, en bomb till och med. Som jag ärligt talat inte förstår nånting alls av.
Trotzen är alltjämt en av Nordamerikas bästa coacher – om inte den allra bäste – och tror Old School Lou att han kan hitta en likvärdig ersättare så tror han fel.
Men är ju kittlande att fundera på var Mannen Utan Hals hamnar härnäst.
Han är, som Ekeliw konstaterade i ett sms när vi febrade över nyheten i eftermiddags, den typ av coach många kan tänka sig att sparka sin nuvarande coach för att få anställa.
Några förslag på rak arm: San Jose Sharks, Detroit Red Wings, New Jersey Devils, Philadelphia Flyers, Vancouver Canucks, Columbus Blue Jackets, Ottawa Senators, Nashville Predators (igen), Arizona Coyotes, Dallas Stars, Winnipeg Jets – han kommer därifrån – Seattle Kraken eller de två mest spännande alternativen: Toronto Maple Leafs och Vegas Golden Knights.
Ojvoj.
• • •
Man kan förstås hävda att Predators också MÅSTE medan Avalanche bara VILL men där är skillnaden i slagstyrka så stor att den där balansformeln inte nödvändigtvis blir samma faktor som på andra håll.
Fast vi får se, jag har en känsla att HEK:s grabbar är beredda att offra vitala organ för att slippa bli svepta…
• • •
Eddie Olczyk hade också bagarväckning i morse. Han befann sig åtminstone på Tampa International samtidigt som jag.
– Jag är på väg till Washington, berättade han.
Så nu känner ni till åtminstone en som är med och kommenterar Game 4 mellan Capitals och Panthers.
• • •
Björn Falk, nu väntar vi på dina perspektiv på chock-beskedet från Long Island i eftermiddags.
Jag kan inte riktigt greppa att Lou tagit detta beslut. Han har alltid dansat till sitt eget trumbeat, fullständigt obekymrad om vad omvärlden anser, men jag trodde att han hittat en sann själsfrände i Trotz och verkligen uppskattade vad karln gjort med Islanders.
Alltså, de var i princip ren skit när han kom dit, men på bara en säsong shejpade han upp dem så dant att de tog formen av Stanley Cup-contender.
Sedan får han sparken, och förvägras möjligheten att slutföra det otroligt lovande han byggt, bara på grund av en fluke till fiaskosäsong.
Man kliar sig om dubbelhakan.
• • •
The word i New York är att Rangers behöver, och ska, tvinga pingvinerna till reträtt med mer fysiskt, aggressivt bomba-in-dom-i-sargen-spel i kväll. Som i första perioden i Game 1.
Enda problemet:
Få av de som innan och under säsongen städslats för den typen av aktiviteter är tillgängliga. Sammy Blais försvann ju tidigt med season-ending knäskada, Barclay Goodrow har brutit en fot och Tyler Motte vet jag inte vad det är för fel på (fast motte han må okej…hohoho!)
Men visst, Ryan Reaves spelar – och säger ni åt mig att han är mannen som ska vända den här serien åt Broadway Blueshirts?
Jaha.
• • •
Försök ta in det här:
Matchen i Bridgestone Arean ikväll kan vara Filip Forsbergs sista med Nashville Predators.
Får de stryk är ju säsongen över och den mustaschprydde masen blir UFA och villkoren i en kontraktsförlängning verkar han och klubben inte vara i närheten av överens om.
Efter tio huvudsakligen gloriösa år i Music City har jag otroligt svårt att se honom någon annanstans, men han får gärna komma hit till New York-området.
I Rangers finns det av lönetakstekniska skäl ingen plats, men Islanders eller Devils…ah, Flipper, kom hit! Det är lite större än Åkerö, men inte så mycket, jag lovar!
• • •
Kan ni gissa vem som är i stan?
Jo, legendariske Eken – bloggens allra första sidekick, framförallt närvarande under playoff-resorna 2008, 2009, 2010 och 2011.
Nu är han – make och pappa och allt – här på en kort visit med förtjusande hustrun Emma och de vill att jag ska hänga med ut på byn och härja, men att komma med såna propåer till mig mitt under brinnande Stanley Cup-orkan är ju som det hade varit att föreslå en pubrunda för Churchill och Truman på förmiddagen 6 juni 1944 (riktigt samma sak är det kanske inte…men ni fattar att man måst ta i ibland!)
No can do, buddy.
Det kan dock hända att de tittar förbi i holken under kvällen och då är det inte omöjligt att det blir ett litet sändningsuppehåll.
Skyll inte på mig…
• • •
De tre Norris Trophy-kandidaterna presenterades idag och de var likna givna som ketchupen på den grillade korven:
Victor Hedman, Roman Josi och Cale Makar.
Den inbördes ordningen tror jag inte att jag får avslöja, men det var såklart topptrion på min röstsedel också.
Finns det någon där ute – någon? – som på fullt allvar tycker att något annat namn är aktuellt?
• • •
Jag känner mig fortfarande kluven till att tippa slutspelsmatcher på det här sättet, så om Åsa slår ut mig ikväll är det bara bra, men jag gör väl ändå ett sista försök då.

•Washington – Florida 2
– Capitals vill, Panthers måste.

•Dallas – Calgary 2
– Stars vill…ja, ni kan ramsan nu.

• • •
Jag var för övrigt stolt vittne när The Royal Oak – som Eken kallas sedan vi råkade passera Detroit-förorten med just det namnet under en day off i final-racet 08 – och Emma gifte sig i City Hall här i New York för sju-åtta år sedan och minns tydligt att jag inte kunde låta bli att harkla mig när vigselförrättaren uttalade de klassiska orden ”…speak now or forever hold your peace”.
Hockeypolare släpper jag inte från mig hur som helst, det kommer Ondskan bli varse vid en liknande ceremoni framöver…
• • •
När till och med min dörrman Simon, passionerat Rangers-fan, börjar muttra om Mika vet man att det är dags för nummer 93 att hitta rätt med ett av de där direktskotten han avlossar hela tiden.
• • •
Nu ska jag skälla lite på mig själv, för det är uppenbart att jag inte lyssnar på mina egna resonemang.
Precis som Stefan Johansson påpekade i helgen predikar jag ständigt att det som händer i grundserien inget betyder – och sen lägger jag en massa vikt vid vad som hände då i alla fall och tycker att Panthers och Rangers och Flames borde vara bättre än de varit hittills.
Vad är det för åkomma?
Schizofreni?
Demens?
Bara vanlig enfald?
Försök få in det här genom ditt tjocka pannben nu, Per Georg: Att man är bra på grundseriehockey betyder inte nödvändigtvis att man kan spela slutspelsdito, du vet ju det, du skriver det för fan hela tiden.
Med det sagt:
Panthers är såpass bra att det nuddar vid det skandalösa om de hamnar i 1-3-underläge nu.
Titta, nu är jag där igen…
• • •
Vad kul att ni får en Game 7 i SM-finalen. Grattis, there’s nothing like it.
Med lite tur får även vi här borta se några stycken såna om en inte alltför avlägsen framtid.
• • •
De har börjat ge sig till känna nu, i mail såväl som på sociala medier – de där tvärsäkra männen som alltid vet bäst och när en serie står 2-1 vill förklara för mig att jag är otroligt okunnig som inte fattar det de fattat för länge sedan.
När det sedan inte alls går som de slagit fast att det ska gå och man mailar tillbaka för en förklaring går de aldrig att få tag i.
Ingen egenskap har jag svårare för den där självgoda tvärsäkerheten. Den är uppe där med snålhet, brist på humor, långsinthet, oförmåga att skratta åt sig själv, förnumstighet och utstuderad elakhet.
• • •
Milda makter vilka profillösa lag Kanada och USA skickar till Tammerfors.
Mat Barzal är stjärna och Seth Jones ett namn och Chabot en stor back och Batherson en pålitlig målskytt och…ja, det är väl det hela.
Garpen behöver inte ligga vaken om inte alla svenskar som blir utslagna i förstarundan inte kommer hem.
• • •
Lamporna blinkar, sirenerna tjuter.
Det är Red Alert i Stanley Cup-slutspelet – och nu börjar en mycket stor kväll.