Red Alert i Stanley Cup-natten, del 7 – The End

WASHINGTON – FLORIDA 2-3 (Slut, OT 1)
PITTSBURGH – NY RANGERS 7-2 (Slut)
NASHVILLE – COLORADO 3-5 (Slut)
DALLAS – CALGARY 1-4 (Slut)
• • •
Där har vi årets första handshake – alltid så vacker, för att inte säga rent gripande, att bevittna.
Så Sutter fick rätt, det här var bara åtta bortkastade dagar för Predators. De blir svepta – utan nåd.
Och jag kan ju inte låta bli att tänka på den där sista grundseriematchen mot Coyotes. De beseglade sitt eget öde med den floppen. Inte för att det är säkert att de kunnat ta Flames, men de hade inte blivit svepta.
Nu blir det en lång sommar…
• • •
I Big D var just Flames allra mest angelägna och såg som väntat till att kvittera.
Bra, säger jag utan att vilja Stars något ont. Det där är bara en serie som ska pågå så länge det överhuvudtaget är möjligt.
• • •
Filip till VM?
Knappast.
Han står utan kontrakt, då kan man inte riskera att åka till Europa och spela landslagshockey, det gör ingen.
En mer relevant fråga är, igen, om detta var hans sista match med Preds.
Vemodigt i så fall, han är en av de stora favoriterna och det skulle kännas fel att inte ha honom i den där larger-than-life-staden.
• • •
Om någon konkurrerar med Crosby om tidiga Conn Smythe-titeln är det Cale Makar.
Gud vilken hockeyspelare.
• • •
Beklagar HEK; du förtjänade en längre slutspelsresa än så här.
Men jag hoppas du gör oss sällskap i spåret även fortsättningsvis, du är en mycket omtyckt polare till oss alla. När besvikelsen lagt sig – hitta ett nytt lag att gilla och ett annat att ogilla och så kör vi!
• • •
I morgon är en annan dag, som Christer Björkman slog fast en gång.
Då har vi inga potentiella handshakes alls, alla fyra serierna på den planhalvan står 2-2.
Därför kan det bli lite mindre satsning i introt, jag måste hushålla med ord och tankar under ett så här utdraget äventyr.
Men – vi hörs, det lovar jag.