Stanley Cup i New York City för första gången på fem år

Nionde maj 2017 slog Ottawa Senators, anförda av en Erik Karlsson i sitt livs form, ut New York Rangers ur den vårens andra Stanley Cup-omgång genom att vinna Game 6 på Madison Square Garden.
Det var sista gången vi såg slutspelshockey i hallen som kallas The Woooorld’s Most Famous.
Sedan dess har The Broadway Blueshirts år efter år trampat vatten under strecket och den berömda arenan ovanpå järnvägsknuten Penn Station mörklagts för sommaren redan i början av april.
Men nu, exakt 1820 dygn senare, är torkan äntligen över.
Nu, när fem år av tunga suckar och bistra grimaser till sist passerat, går Manhattan-lagets 2022-upplaga upp i Game 1 i en inledande Stanley Cup-dans mot Pittsburgh Penguins.
Det känns rent högtidligt. Andaktsfullt. Sakralt.
Inte för att jag ”håller” på Rangers, det är ett tröttsamt gammalt missförstånd. Utan för att hockeyns status återupprättas i världens magnifika huvudstad och den elektriska atmosfären, unik i sitt slag, återvänder till den mytomspunna manegen under det välvda cirkustaket.
I New York är hockey till vardags ingen kioskvältare. Baseboll (Yankees och Mets), amerikansk fotboll (Giants och Jets) och basket (Knicks och Nets) regerar i Metropolis. Det dom två hockeylagen – plus det tredje, på andra sidan Hudson-floden – gör på sina rinkar ser de flesta huvudsakligen som förstörelse.
Men alla är ändå latenta fans, så när när en vår som den här tar form blir puck-och-klubba-övningarna plötsligt hot stuff. Rangers – ja, framförallt Rangers, dom är överlägset störst – föräras samma mediala uppmärksamhet som Kardashian-familjen, dörrmän och bartenders pratar om Chris Kreider och powerplay-strateger och veritabla horder flockas på Garden och ser till att den ibland tankspridda stämningen i den gamla ladan under serielunken förvandlas till ett rytande vulkanutbrott av glittrande nu-jävlar-yra.
Inte för att låta som en douchebag men jag har upplevt min beskärda del av playoff-hetta på olika nordamerikanska adresser och inget liknar den på Garden.
Ljudvolymen kan vara högre på annat håll – inte minst på den långa grannön – och benägenheten att ställa till med glad, sprudlande folkfest en annan här och där(hej Nashville och Vegas). Men ingenstans laddas den väldiga kammaren med samma slags glansfulla, förtätade something-in-the-air-känsla som här.
Därför exploderar en fontän av vällust under det gåshudsknottriga skinnet när jag tre timmar innan officiell starttid kliver ut i den tomma arenan och anar hur den – skrudad till fest med blå-blinkande små ljus på varje säte – håller andan i väntan på den stora eruptionen.
Fem års väntan är över i New York City.
Prisa gud.
• • •
Det var, som Mcemilfish påpekar i spåret, inte bara de inblandade spelarna som tangerade övertändningens farliga tyngdlöshet igår.
Er bofink kvittrade lite väl ivrigt han också, så han nästan tappade andan under de inledande perioderna.
Lätt hänt när något så efterlängtat och kolossalt till sist äger rum, men likt gladiatorerna på isen behöver även jag lugna ner mig en smula och bli mer samlad och behärskad.
Jag lovar inte att det händer redan ikväll – det känns som att blodet åker flume-ride genom ådrorna nu också – men det kommer.
• • •
Vänner av ordning påpekar förstås att Rangers faktiskt spelade några slags slutspelsmatcher även 2020, i den omhuldade bubblan i Toronto.
Men de räknas, verkligen, inte. De ingick i en artificiell playin-runda, i ett annat land, och det David Quinn-coachade laget hade ingen business att vara där – vilket också återspeglades i resultaten.
Nu är det på riktigt.
• • •
Vi har inte hållit på ens ett dygn och man kliar sig redan i huvudet över hur ligans law enforcement resonerar.
Kyle Clifford stängs alltså av för sin vårdslösa boarding, men Spurgeon får bara böter för sitt försök att hugga av Buchnevichs hälsenor.
Mycket märkligt.
Men Idsint, nu tar vi det lugnt. Det är inget du eller jag eller någon annan kan kontrollera och inget förändras för att du får ett vredesutbrott…
• • •
Vad jag sett finns det ingen som tror att Rangers kan förlora sin serie mot pingvinerna, men jag har nyheter för er alla:

Det kan de visst.
Framförallt kan de förlora den här inledande matchen, för många i Gerard Gallants skvadron spelar sin allra första slutspelsmatch och är väldigt, väldigt nervösa just nu – medan det på andra sidan kryllar av ärrade pjäser som passerat in och ut ur skärselden vid otaliga tillfällen.
Och har pingvinerna väl en seger under bältet, då kan dynamiken i hela mötet få ny skepnad.
Bara så Rangers-fansen vet, inget är givet.
• • •
Som om det inte vore nog med allt annat exalterande och upplyftande – Kajsa Kex gör New York-comeback ikväll också.
Henne har vi alla längtat efter i över två år och här är hon, med bästa vännen, ESPN-stjärnan Emily Kaplan.

Det är nästan så jag får en liten tår i ögat.
• • •
Rangers hade två målskyttar i den där bittra förlustmatchen mot EK65-laget våren 2017:

Mika Zibanejad och Chris Kreider.
Som av en händelse är det de enda spelarna som återstår från truppen Senators skickade på sommarlov den gången. Detta faktum understryker tre saker:
1. Det har varit en häpnadsväckande personalomsättning i den här klubben på några få år.
2. Kreider och Zibanejad är värdefulla Rangers-ikoner.
3. Igen: Bristen på slutspelsrutin i den nuvarande truppen är verkligen betydande.
• • •
Endast vid två tillfällen den här säsongen har jag haft slips knuten runt halsen:
Vid säsongspremiären och under Henkes tröjhissningsceremoni här på Garden.
Men nu är det förstås dags igen – i alla matcher som återstår.
Just ikväll kör jag en svart-beige-rutig i olika nyanser mot svart skjorta och beige kavaj.

Just det – Furman Bjurman är dressed for success!
• • •
Samtidigt har ju Pens inte imponerat särskilt mycket i playoff de senaste fyra åren.
Tvärtom.
2018 fick de, till sist, stryk av Washington i andrarundan. 2019 blev de svepta av Islanders i första omgången. 2020 åkte de i en playin-serie mot Canadiens och ifjol åkte de åter mot Islanders i förstarundan.
Så there’s that.
• • •
MSG och Rangers försöker hotta upp stämningen även i kvarteren runt Garden och har placerat en goddamned DJ, med full utrustning, vid ena av ingångarna till Penn Station.
De något ruffiga killarna i det trasproletariat som hänger där om dagarna måste bli duktigt förvirrade.
• • •
Det gick ju så lagom bra igår, men en omgång till håller jag väl i med tipset – sen får vi se.
Så here goes:

•NY Rangers – Pittsburgh 2
– Som sagt. Rangers är nervösa ikväll. Det är inte Crosby, Malkin, Letang, Guentzel och de andra pingvinerna. Och jag tror faktiskt det blir avgörande just ikväll.

•Florida – Washington 1
– Allt annat än en rungande etta är en fet skräll.

•Calgary – Dallas 1
– Här finns näst största chansen för skräll, för Stars är så oberäkneliga. Men som vi brukar säga: Utgångstipset måste vara att det det blir hemmaseger.

• • •
Det är rekordartat mycket liv och kiv på pressläktaren ikväll också.
Jag har inte sett så mycket kameror och spotlights och kända tv-profiler sedan…ja, det är nog finalen 2014.
Inte mig emot, allt sånt bara hjälper det gamla tigerhjärtat att slå ännu hårdare.
• • •
Hade hoppats att den gode Furman South skulle döma öppningsföreställningen på Garden, men nej. Det gör Chris Lee och Frederick L’Ecuyer – och en snabb googling visar att Furman inte får döma några slutspelsmatcher alls i år. Han klarade inte cuten efter grundserien.
Nu jävlar…nu blir jag lika förgrymmad som Idsint efter en tveksam utvisning i Scotiabank Arena!
Skandal!
• • •
Förresten, en pingvin är nog ändå rätt nervös. Tristan Jarry har inte repat sig ännu, så Casey DeSmith startar i kassen – och sådant ansvar är han verkligen inte van vid.
Det kan kanske ändå tala för Rangers redan ikväll.
• • •
De har varit rätt nedslående, de här fem mörka hockeyåren på Manhattan. Man var ju rätt bortskämd dessförinnan. Under Henkes första tolv säsonger missade Blåskjortorna bara playoff en enda gång – 2010, när de kackade i blå skåpet under straffavgörande mot Flyers i Philly i allra sista grundserieomgången. I övrigt satt man här varje vår, med uppspärrade ögon, och njöt av att vara vid liv. Sedan – boom, ridå ner i ett halvt decennium.
Så yeah, det här är i sanning en efterlängtad kväll.
• • •
Alex Edler och Adrian Kempe stod för varsin assist i den sena matchen igår kväll, men vi fick inte se några svenskmål under slutspelets öppningskväll.
Men nu kommer det, törs jag nästan garanterat.
Rickard Rakell, Gustav Forsling, Gabriel Landeskog – he’s baaack! – Filip Forsberg, Elias Lindholm och Oliver Kylington slår alla till.
Kom ihåg var du läste det först.
• • •
Det är live-debut för nya laptoppen ikväll också. Den känner sig lite överväldigad, det märker man – men so far har den levererat och jag tycker att ni alla kan önska den lycka till.
• • •
Ok, folks, live from New York City – Stanley Cup Playoffs på Madison Square Garden.
Väntan är, till sist, över.