Stanley Cup i New York City för första gången på fem år, del 2

NY RANGERS – PITTSBURGH 1-0 (Period 1)
• • •
Oh, baby.
Påståendet att de oerfarna hemmaspelarna skulle vara nervösa visade sig vara fake news monumentale.
De påminner snarare som Bryzgalovs uppretade gamla gorillor – de som precis släppts ut ur en bur och ger sig ut på vildögd bärsäkargång i djungeln.
De åker så det skriker i isen, de skjuter så flisorna ryker och de smäller på och proppar så man nästan vill ringa polisen.
Pingvinerna ser tidvis helt tagna ut – och jag förstår dem.
• • •
Å andra sidan:
DeSmith är fanimig inte nervös han heller. Om det inte vore för honom hade blåskjortorna pangat in ytterligare ett par cannoli.
Så Pens-fansen kanske ska tacka sin lyckliga stjärna för att Tristan inte kan spela. Han brukade svikta som golvet på gamla dansbanan i Folkets Park i Borlänge på fredagarna så fort det blev slutspel.
• • •
Men hur Ryan Lindgren klarar sig undan med en tvåa efter att sänkt Ricky Rakell med en armbåge i huvudet fattar jag inte.
Det ska vara matchstraff och när det nu inte blev det måste ligan agera – igen.
• • •
Redan under uppehållet mellan matchvärmning och det mäktiga playoff-introt börjar ramsan dåna i ladan:
– Let’s go, Rangers!, Let’s go, Rangers, Let’s g, Rangers!
Det händer bara de allra största, mest speciella och betydelsefulla kvällarna.
Vi är ON i New York City nu. SOM vi är ON.
• • •
Fan, Rickard som började så bra. Det var länge sedan han spelade såna här matcher och lusten lyste om honom.
Men nu undrar jag om vi får se honom mer, han är ju otäckt nog alldeles groggy när de leder honom av isen.
• • •
Nationalsången, framförd av en frejdig tenor som snabbt håller på att bli nye Amirante, är lätt säsongens mest inspirerade – och inspirerande.
Gosse, vilket ramalama.
• • •
Hon blev hes under flygresan hit igår och låter nu som Rod Stewart, men jag tycker mig höra att hon vill ha en hälsning framförd till er runt bloggens lägereld:
– Det är underbart att vara tillbaka.
Hela New York instämmer.
• • •
Hehe, när hela ladan ser att Ryan Reaves har Marino i sikte och gör en kollektiv inandning innan han brakar in den stackars pingvinen i sargen– och sedan bara exploderar i ett lyckligt jättevrål när det sker…bara i hockey, fågelungar, bara i hockey.
• • •
Bloggens kommentatorsspår är aldrig bättre än när en stammis i Dubai vrålar ”Andra sidan är ni klara” – och en annan stammis, i Hudson Yards på Manhattan, svarar ”Jajamensan fattas bara”.
Magiskt!
• • •
Så fort det vankas slutspel i stan blir det annan kaliber på kändisarna som kommer hit och inkasserar en inzoomning i jumbon.
I denna förstaperiod får vi se vem om inte Heather Graham.
Ojvoj.
• • •
Bortsett från det som hände med Rakell var ju detta helt sanslöst kul att få vara med om – och nu bara fortsätter det.
It’s good to be us, det är ett som är säkert.