Eastern Conference Final 2022

President’s Trophy-vinnarna Florida Panthers har gjort sitt. Carolina Hurricanes, tung Stanley Cup-favorit i många läger, hade exit-möte i eftermiddags. Profilerna i Calgary Flames, en av västra konferensens supermakter, ligger och sippar på paraplydrinkar i karibiska solstolar. Precis som stjärnorna i Toronto Maple Leafs, krigarna i Minnesota Wild och stålmännen i St Louis Blues.
Men New York Rangers – New York fucking Rangers! – ska nu, denna första kväll i förföriska sommarmånaden juni, inleda östra konferensfinalen 2022 mot regerande mästarna Tampa Bay Lightning på Madison Square Garden.
Jag har verkligen svårt att förstå att detta händer. Det är förbluffande. Nästan lite overkligt.
Ja, Rangers skulle bli bättre i år. Ja, det det stod tidigt klart att det fanns förutsättningar för en första playoff-push på fem år. Ja, de visade redan under grundserien att de delar egenskaper med Manhattans miljontals kackerlackor – de vi hur vi än fejar och sprejar och sliter aldrig kan göra oss kvitt.
Men Mika, Kreider-Greider, Storken, Laffe, Foxen, Brödmannen och de andra Broadway-skjortorna i den slutliga Final Four-given?
No way, man
Och ändå:
Här är vi. Här sitter vi och väntar på den största idrottshändelsen i The Wooooorld’s Most Famous Arena sedan 29 maj 2015, när samma två lag ställdes pannben mot pannben i Game 7 i det årets konferensfinal.
Igen: Jag fattar inte riktigt.
Det är en bomb.
Men tro mig, mina ärade vänner, jag skulle inte vilja ha det på något annat sätt. New York är mitt hem och Madison Square Garden min hall och det känns helt himlastormande att för första gången på så länge få vara med om en sån här hänryckt hockeysommar i min egen lilla värld igen.
Må den bli ett äventyr och må det äventyret pågå lika länge som det Karin Boye en gång diktade om.
Den bästa dagen…ja, den är här nu.
• • •
Idag har allt gått mycket bättre än igår. Jag lyckades under förmiddagen dricka flera koppar kaffe utan att spilla ner mig som ett svenskt fyllo på bender i Helsingör och spelade samtidigt in ett sprakande livfullt podcast-avsnitt med Örbys egen Bob McKenzie, också känd som ondskans apostel på den skandinaviska halvön.
Dessutom hann jag säkra ny laddning snus från Stockholm och lämnade in kemtvätt, med heligt löfte om att de rena paltorna hinner levereras innan jag flaxar iväg från stan i helgen.
En bra start innebär inte att även fortsättningen blir lyckad – fråga Calgary Flames – men nog känns det lugnare att gå in i andra andningen med en sådan 2-0-ledning över den grå, motiga vardagen.
• • •
Vi ska inte överdiva och skarva. New York skälver inte av hockeyfeber idag heller. Här finns förstås miljoner och åter miljoner som inte har en susning om att New York Rangers parkerat vid tröskeln till Stanley Cup-slutspelet och spelar blockbuster-match på Garden samtidigt som solen går ner bortom bergen i New Jersey och färgar himlen i väst alldeles brandgul.
Men temperaturen har definitivt höjts. Det är something in the air tonight, som Phil Collins sjöng. Även dörrmän som vanligtvis bara pratar baseboll hör sig för om vad jag tror om Rangers chanser, barer över hela Manhattan lockar med ”Join-us-for-the-Rangers-game-erbjudanden och New York Post-sporten toppar med Gerard Gallant-stories.
Det är det jag älskar med det här – inte Rangers framgångar i sig. Hockeyns plötsligen upphöjda status i Metropolis. Surret. Intresset. Känslan.
Åh, New York City, aldrig är du mer betagande än vid dessa extremt sällsynta tillfällen…
• • •
Regerande mästarna fullbordade sin sweep mot Panthers redan förra tisdagen och sedan dess har de gått och skrotat i väntan på den här matchen – medan Rangers som bekant kramade ur sig allt i en do-or-die-rysare så sent som i förrgår och fortfarande är uppe i varv som Tom Cruise efter en lyckad räd med den där sexiga F14-kärran i ”Top Gun”.
Vem, frågar sig omvärlden, har the upper hand? Den utvilade eller den som bara bränner ut på banan efter ett kort depåstopp?
– Well, sa Mika i telefon igår, den som fått återhämta sig ett tag intalar sig nog att det är bästa upplägget medan den som inte fått det tror på det upplägget. Jag kan dock konstatera att vi fortfarande är väldigt exalterade efter segern i Raleigh och gärna hade spelat under tisdagen om det varit så.
Ja, personligen tror jag mest på smida-medan-järnet-är-varmt-favören. Är det någon match Rangers ska vinna i denna serie är det nog den här.
• • •
Han har det lite svettigt nu, Bambi Ekeliw. Hans lady och sambo är ju norska och håller som sådan stenhårt på Rangers – för att Mats Zuccarello spelade här i så många år.
– Jag kommer inte få något stöd alls nu, kved han i förmiddags.
Haha, jag anar en rent bergmansk äktenskapskris under uppsegling.
• • •
Just Rangers och Lightning möttes som sagt i konferensfinal även för sju år sedan.
Då vann Tampa i sju matcher – vilket förvånade oss alla, för Rangers förlorade aldrig Game 7 på den tiden, allra minst här på Garden – och fick sedan spela final mot Chicago Blackhawks.
En enda pjäs, Christopher James Kreider, återstår från dåvarande Blueshirts-truppen – medan fem man förblivit tampianer; Hedman, Steven med Kniven, Killorn, Palat och Gustav Vasy (fast han var backup åt Big Ben Bishop då).
Och vad kan man utläsa av detta faktum? Att det är en jävla personalomsättning i NHL-klubbar – och särskilt de som huserar i otåliga storstäder.
• • •
Tänk om Ingmar Bergman fattat nånting av idrott, vilken matnyttig konflikt han haft att gräva i där. Maken AIK:are, makan djurgårdare…oh.
”Det sjunde inseglet” hade blivit ”Det sjunde inslaget (i Sportspegeln)” och ”Viskningar och rop” döpts om till ”Hejarramsor och hat”.
• • •
I väst har vi McDavid vs MacKinnon.
I öst:
Storken vs Vasy.
Visst visst, det finns spektakulära offensiva ess även hos Bolts och Rangers, men de två ryska målvakterna är matchseriens odiskutabla superstars – bäst i världen i sin disciplin och i stånd att vinna match efter match åt respektive lag med sina otroliga färdigheter.
Deras kamp-i-kampen blir en syn för gudar, det kan jag försäkra.
• • •
Som om det inte räckte med frun har Ekeliw kompisen Viktor Norén mot sig också – ni vet han som sjöng i Sugarplum Fairy och numer bildar superb duo med storebrorsan Gustaf, känd från familjens andra band, Mando Diao.
Viktor råkar vara stort Rangers-fan och bad mig hälsa ”Ekans era är över!” när vi spelade in podden idag. Jonathan blev alldeles stum. Sedan utbrast han i den efterfrågade finsk-svenska versionen av M.A Numminens ”Som en gummiboll”.
– Det är mitt svar till Viktor. Tampa studsar alltid tillbaka, fräste han.
Handsken är kastad!
• • •
Vi har som bekant ett svenskt Star Wars i denna östra semifinal-tango också.
I ena ringhörnan – Mika Zibanejad. I den andra – Victor Hedman.
Men nä, de hemföll inte åt någon svavelosande Ali-och-Frazier-rutin när jag ringde upp igår.
De kunde tvärtom inte sluta berömma varandra – vilket framgår i den här blänkaren.
Fast som jag skriver: Vi får väl se hur kamratliga de är när de skavt mot varandra i sju-åtta perioder…
• • •
Sorry, men jag tror ni kan räkna med extra mycket ”innovativt” bjäfs i ESPN-sändningen ikväll.
För kolla här:

De har alltså spänt upp en sån där kamerajävel som följer the action ur fågelperspektiv, som på tennis, och det är första gången vi ser en sådan här.
Att sikten försämras för människor på plats – ah, vad bryr sig the bean counters om det.
ESPN har hockeyn som sin lilla experimentverkstad och så är det bara med det.
• • •
De flesta är övertygade om att Lightning tar sig till sin tredje raka final, utan större problem, och det är ju jag också – men jag har senaste dygnet tänkt en del på en helt annan konferensfinal där en av de största profilerna i denna uppgörelse också hade avgörande betydelse
Den i väst 2018, mellan Winnipeg Jets och Vegas Golden Knights.
Då var det helt GIVET att Jets, som vann en knallhård serie mot Nashville i andrarundan, skulle sopa banan med expansionslaget från Nevada – men riddarna vann med 4-1. Och det gjorde de inte minst för att deras coach, en viss Gerard Gallant, verkligen fick dem att tro att de kunde åstadkomma precis vad som helst.
I’m just saying…
• • •
Ser på kändisschemat de satt upp i pressrummet att Fat Joe är här ikväll. Well, det är Fat Per också.
Näää, nu ska inte bloggaren hålla på och vara taskig mot sig själv!
• • •
Brayden Point är fortfarande satt ur stridbart skick – och coach Cooper säger att han inte har en aning om hans briljante lilla stjärna hinner bli spelklar någon gång under konferensfinalen.
• • •
Ytterligare några Bergman-filmer som kunnat få andra titlar om mästerregissören varit, säg, bajare:
”Gycklarnas afton” hade blivit ”Mittbackarnas afton”, ”Fanny & Alexander” hade blivit ”Kennedy och Cratz” och ”Höstsonaten” hade blivit ”Frisparksvarianten”.
Nej, förlåt. Jag fastnar för lätt i såna tankegångar och det blir i allmänhet så jävla dåligt. Jag menar, ”Sjunde inslaget”…det är ju oförlåtligt!
• • •
Man har många frågor innan en holmgång som den här startar och en som jag vill ha svar på snabbt är denna:
Vem proppar Kronwall Trouba först?
Jag tippar på Ondrej Palat – och då kan Ekan bli helt rasande.
• • •
När ni ser Emily Kaplan i ESPN-sändningen kan ni förresten tänka på att jag två timmar innan puckdrop fick en kram av henne i zamboni-garaget – och att vi överväger att gå ut och ta en öl när det här dramat är över.
• • •
Somliga trycker på att Rangers slog Tampa i varje grundseriemöte i år, men kära nån.
Att tro att det har betydelse nu, när Bolts fått vittring på final igen, är som att tro att man har en bra chans i Formel 1-loppet på Monza-banan för att man hann före grannen till ICA Maxi i lördags.
• • •
Robocop, på Mac kan man ställa in svenskt tangentbord. Man får inte å, ä och ö som knappar men vet ju var de sitter.
• • •
The konferensfinal stass består av svart kostym, lila skjorta och svart-vit-prickig slips.

Erkänn, du skulle inte tveka att köpa en begagnad bil av denne man!
• • •
Corey Perry, Ryan Reaves, Pat Maroon, Kronwall Trouba, Barclay Goodrow…där har vi några karaktärer jag gissar att det kommer talas en del om kommande veckorna.
• • •
Det börjar bli riktigt trångt på Gardens spatiösa pressläktare nu. Journalister och publikationer vi aldrig sett röken av tidigare dyker plötsligt upp out of the blue.
Till höger om mig ikväll har jag till exempel – New York Magazine.
Huh?
Kommer New York Times kulturredaktion också? Vanity Fair kanske? En Ding-Ding Värld?
• • •
Egentligen har jag slutat tippa svenska målskyttar, men ikväll får vi se både Mika och och Vigge i protokollet.
Så ni vet.
• • •
Mina vänner – nu är det dags. Nu, snart, börjar den största match som spelats i New York City på sju år.
Det blir makalöst.
Välkommen till östra konferensfinalen 2022!