Kackerlackornas kamp i Tampa

Well, I won’t back down
No I won’t back down
You could stand me up at the gates of Hell
But I won’t back down
No I’ll stand my ground
Won’t be turned around
And I’ll keep this world from draggin’ me down
Gonna stand my ground
And I won’t back down

Så börjar Tom Pettys klassiska ”I Won’t Back Down” och det känns definitivt som att den versen och de raderna skulle kunna utgöra soundtrack till den östra konferensfinal som nu, när Game 4 ska avgöras i Amalie Arena, stegrar in i en direkt avgörande fas.
Både Tampa Bay Lightning och New York Rangers är kackerlackslag som vägrar vika ner sig.
Man kan verkligen ställa upp dem vid helvetets portar utan att de ens blinkar. Hela världen kan försöka dra ner dem i skiten – de rör sig inte ur fläcken. De hissar aldrig vit flagg – vad som än händer.
Bolts har haft de karaktärsdragen i flera år. Det är ett av det mäktiga mästarlagets mest framträdande signum. De möter dig med samma iskalla blick oavsett om du gjort det svårt eller lätt för dem – och till slut äter de upp dig vad du än hittat på.
Rangers var så sent som ifjol själva motsatsen, ett vekt och mjukt lag som började svettas på överläppen så fort någon var elak mot dem. Men i år har även de börjat stuffa i takt till den snajdiga rockklassikern från 1989 – för att gå full Tom Petty under den här överraskande långa playoff-resan.
De backar för ingen alls.
Frågan är vad som händer när två sådana uppeldade enheter varvar upp i en duell av den här extrema sorten; när två adrenalinstinna Petty vända mot varandra samtidigt förkunnar:
– I won’t back down!
Det kan bli som när man försöker föra två magneter mot varandra – eller när varm och kall luft kolliderar i lufthavet ovan mellanvästerns slätter.
Kraftfält som inte kan förenas, men inte heller skiljas åt, fastnar i ett ömsesidigt dödsgrepp och utlöser energi så våldsam och okontrollerbar att konsekvenserna omöjligen går att överblicka.
Ett annat sätt att säga det:
Den här fjärde ronden mellan Bolts och Rangers kan bli en lika maffig hit som sången vi härmed utsett till kvällens ledmotiv.

• • •
Det tog sin lilla tid att få tag i kapten Landeskog efter Avalanches triumf i Edmonton igår – där de stannade kvar över natten för att flyga hem i lugn och ro idag – och det får man ju förstå.
En sån gång finns det andra att prata, och jubla, med än tjattrande bofinkar.
Men när vi talades vid kändes det lugnande att kunna konstatera att kaptenen var riktigt glad, som man givetvis måste få vara när en dröm slagit in – men inte FÖR glad.
Det har man sett några gånger, när lite för mjuka lag firat själva finalplatsen som vore den slutmålet och följaktligen inte varit redo för det allra svåraste. Ett lag 2014 comes to mind, till exempel…
Men de ledande profilerna hos Avs inser uppenbarligen att allt varit förgäves om man inte vinner också sista matchen för säsongen.
– Det här är bara ett steg på vägen. Jobbet är inte utfört ännu. Vi har siktet inställt på en annan buckla än den vi såg ikväll, sa Gabe The Babe medan Burra kucklade i bakgrunden.
Så ska det låta.
• • •
Att det verkar som att både Ryan Strome och Barclay Goodrow kan spela för Rangers även ikväll är en sak, men det böjar kännas som att Gallant kanske har ytterligare ett ess gömt i skjortärmen.
Sammy Blais var med på träningen i Amalie i morse – och tränade för första gången i en vanlig tröja istället för i no-contact-varianten.
– Jaså, det är det första jag hör om det, sa Turk på presskonferensen efteråt och försökte se oskyldig ut.
Bloggen anar ugglor i mossen, för att nu återknyta till de fina gamla ordstäven.
En Blas-comeback – det vore en bla(i)st.
Nä, förlåt. Den var extremt dålig.
• • •
Här på Tampas eget Fawlty Towers – Ekeliw-hotellet – går livet sin gilla gång.
Jag har nu bett att få rummet städat tre dagar i rad – utan framgång.
När jag hörde mig för i lobbyn idag svarade en sur receptionist att städning måste beställas kvällen innan.
Sedan följde följande ordväxling.
– Men jag gjorde ju det igår kväll.
– Jaså.
– Så…kan du göra ett undantag och be någon fixa rummet nu?
– Nej, du skulle beställt igår.
– MEN JAG GJORDE JU DET, SÄGER JAG, MÄNNISKA!
– Det vet jag ingenting om. Nu blir det ingen städning.
Jag kommer osökt tänka på biluthyrningsscenen i Seinfeld, men inser sedan att personalen på Aloft också gjort ”I Won’t Back Down” till sin nationalsång – och min inkvartering förblir vistelsen ut en imitation av det pojkrum jag bodde i som femåring, på Slingergatan i Borlänge, minus serietidningar och legobitar på golvet.
• • •
Somliga menar att Rangers brände sin bästa chans i söndags och har trubbel att vänta i fortsättningen
Om de bara fått ner Lightning i 3-0-partär, lyder resonemanget, hade mästarna aldrig orkat mobilisera all kraft som krävs för att lösa en så omöjlig ekvation – i all synnerhet efter de senaste två årens mördande tjänstgöring.
Men nu har mästarna fått vittring och kommer inte gör halt förrän de vunnit allt – allt enligt samma resonemang.
Men jag vet inte, jag. Så mycket oväntat har hänt i det här slutspelet, framförallt när Rangers varit inblandade, att jag inte längre tar något för givet.
Även om de skulle vinna ikväll har jag en stark känsla av att vi får resa tillbaka hit i helgen – och sedan blir det en Game 7 på Garden.
• • •
Under Tampas morgonvärmning måste jag be ett äldre par med ett litet barn längst ner vid sargen flytta sig för att jag ska ta mig fram till sektionen där kollegorna sitter.
Det visar sig vara familjen Stamkos. Alltså Pappa med kniven, Mamma med kniven och Lillpöjken med kniven.
– Snudd på oförskämt att en sån som du ber dem resa sig, rasar Ekeliw hemma i Stockholm.
Men jag är så hövlig, och de så trevliga, så Örbys Tampa-polis har inget att oroa sig för.
Vi till och med utbyter några artighetsfraser och det framgår lustigt nog att Pappa med kniven låter precis som Steven när han pratar.
Nu vet ni det.
• • •
Om det nu ändå ska bli en Game 6 på lördag är det lika bra att vi får veta det i kväll, det skulle underlätta logistiken avsevärt.
Men ni kan regeln: Det man önskar sig i Stanley Cup inträffar nästan aldrig, så det är lika bra att inte ens tänka på.
• • •
Efter upplösningen i västra konferensfinalen står det helt klart att Stanley Cup-bucklan kommer till Sverige även i sommar.
Den gör nedslag i antingen Stockholm (Mika, Nemeth, Landeskog), Malmö (Burra) eller Ö-vik (Vigge).
Var skulle ni helst åka och träffa världens mest ikoniska idrottspokal?
• • •
Ouch, Chris Driedger, Seattle-keepern, slet sönder ett knä i VM-finalen mot Finland, har just opererats och blir borta sju till nio fucking månader.
Gissa hur pigga Kraken kommer vara att släppa spelare till VM i fortsättningen…
• • •
Apropå Burra: Han kan bli den blott andre svensken att vinna Stanley Cup med två olika klubbar.
Den förste?
Vår vän Sunken, förstås.
Han vann med Penguins 2016 och med Blues 2019.
Sunken är en sann legendar.
• • •
Brayden Point närmar sig en comeback, men spelar inte ikväll.
– Knappast i femte matchen heller, men blir det Game 7…då kanske, säger Cooper.
Ekeliw hävdar dock bestämt att han gör comeback på Garden på torsdag om Rangers vinner ikväll – och jag tror mer på Ekeliw än på Cooper.
• • •
Som jag sitter i det provisoriska pressrummet först av alla – Bofinken är en early bird – har jag full kontroll över vilka spelare som kommer tidigt till rinken och vilka som inte gör det.
Allra ivrigast att få komma till omklädningsrummet och, antar jag, försätta sig i rätt stämning är Ryan McDonagh. Redan tre timmar och 40 minuter innan puckdrop släntrar han förbi.
Victor Hedman, i stilig Panama-hatt, glider in en dryg halvtimme senare.
Sist av hemmaspelarna, bara två och en halv timme innan han ska nynna med i nationalsången, kommer Steven med Kniven.
Och det är klart, det tog väl tid när föräldrarna skulle berätta om den trevlige svensken de träffade i hallen i förmiddags…
• • •
Annars då?
• • •
Rangers kommer i två skurar. Först en tre timmar vid 17.00, lokal tid – och så en en till vid 17.30.
Mika ingår i den andra. Han ser sorglös ut. Som om han när som helst ska börja vissla.
Det är nog ett bra tecken.
• • •
Dessa jäkla bilder tar en satans tid att ladda upp med det här nätet, men jag har försökt förbereda litegrann, så – liten kavalkad:

• • •
Det är så makalöst fuktigt i nordvästra Florida idag att det hart när går att andas..
Så trots att jag egentligen bara har en dryg kvarts promenad längs River walk tar jag Uber till rymdskeppet på eftermiddagen.
En gentleman kommer inte dyngsur av svett till jobbet – och inte jag heller…
• • •
Tråkig grej:
TNT har sänt sin sista match i årets playoff.
De hade bara västra serien och i finalen tar ABC och ESPN – alltså de oengagerande tråkmånsarna och amatörerna – över helt.

Snacka om att man kommer sakna både panelen och Kenny, Olczyk och Keith Jones.
• • •
En liten hälsning till bloggens klassiska sidekick Arvika-Anton, garanterat på plats i tv-soffan i den täta värmländska skogen just nu:
Bloggen önskar du var här, din lille skojare. Kom snart!
• • •
Jo, TNT köpte rättigheterna även till finalerna, men kommer bara få sända de största matcherna under ojämna år.
Så vi får vänta ett år på riktiga tv-happenings under finalveckorna.
• • •
Barry Trotz, Bruce Cassidy, Pete DeBoer, Paul Maurice, John Tortorella, Rick Bowness, Jeff Blashill, Alain Vigneault, Mike Yeo, Rick Tocchet…listan över lediga topp-coacher börjar bli rätt lång.
Men ingen av de nio sistnämnda kommer hitta nytt jobb förrän Trotzen bestämt sig för vad han ska göra.
Först då lossnar det på den marknaden.
För övrigt tycker jag att även Sharks, Devils och Kraken borde byta coacher – och blir inte förvånad om de otåliga ägarna/ledningarna i Panthers, Hurricanes och Penguins gör det.
• • •
Han har inte sagt något, men jag är säker på att Ekeliw hoppas och tror att alla New yorkers som var här i söndags bara hade en ledig weekend i solen och åkt hem nu.
Det kan han dock glömma. Det kryllar fortfarande av skränfockar från norr på Tampas gator – och Sam Rosen får ställa upp på selfies var han än går.
• • •
Nu har den rustika presshissen i Amalie – en veritabel industrihiss – gått sönder och de kollegor som inte åkte upp samtidigt som jag får gå i trappor.
Det är, har de bestämt, mitt fel. Jag förstörde den. Det gjorde jag inte alls, men kommer få leva med denna anklagelse resten av livet…
• • •
Både Mika och Vigge gör mål ikväll.
Kom ihåg…ja, du vet.
• • •
Ok, stand them up at the gates the hell så får vi se vem som verkligen är Tom Petty.
Låt Game 4 i östra konferensfinalen börja!