Kackerlackornas kamp i Tampa, del 3

TAMPA – NY RANGERS 2-0 (Period 2)
• • •
Kutjerov var det, ja.
Att ge honom något utrymme alls är som att blanda saltsyra i frukostflingorna på morgonen.
Man dör.
Det är precis vad Rangers ställer till med i mittperren, gästerna från storstan begår några virriga misstag, nummer 86 får tag i pucken och morsning korsning – matchen är, känns det som, avgjord.
Han är verkligen magnifik.
• • •
Rangers får hålla mer pucken i andra, men de kommer ingenstans mot Bolts närmast perfekt konstruerade försvarsmur och har, hävdar jag, fortfarande inte skapat en enda riktigt raffinerad målchans.
• • •
Bofinken och Vasy!
Mitt skosnöre går också upp i pausen – och det är amerikaner alltid snabba att påpeka.
Till skillnad från Tampa-målisen får jag dock fixa det själv, ingen ställer upp och knyter min italienska högerdoja.
• • •
Bolts gör det otroligt bra som lyckas spela så här aggressivt och fysiskt – utan att ta några utvisningar.
De vet att Rangers, i princip, bara kan göra mål i powerplay och ser helt enkelt till att de inte får några.
För inte ens de mest enögda Blueshirts-fansen kan hävda att domarna missat några regelbrott, right?
• • •
Gallant mixtrar värre med kedjeformationerna än fru Sofia mixtrade med alkoholen och groggvirket på söderkrogen Folkhemmet back in the day – och alla verkar bli ungefär lika yra som hennes gäster.
• • •
Corey Perry täcker skott med handen och hastar sedan omedelbart ut i omklädningsrummet.
Några minuter senare är han tillbaka på isen igen. Några stukade fingrar är ingenting för vad Brian Burke kallade A mean son of a bitch.
• • •
Så här sent i playoff ser man sällan regelrätta mano-a-mano-slagsmål, men Brandon Hagel och Frankie Five Angels blir plötsligt rejält gramse på varann.
Sedan börjar Hagel hetsa publiken på vägen till utvisningsbåset.
Sånt trodde man inte att präktiga Bolts höll på med.
• • •
Det finns en Tom Petty-låt som heter ”Even The Losers Get Lucky Sometimes” också, men den vet jag inte om man kan applicera på någon i det här mötet.
• • •
Ja, visst saknar man Julia och Vanessa och Chall!
• • •
Hissen är fortfarande paj och för att hinna ner i tid för intervjuer och sånt via trapporna hävdar stressade kollegor att vi måste lämna pressboxen i förtid.
Så ni vet.