På tröskeln till himmelriket

De har drömt om det här ögonblicket sedan de var små barn och nu har de det inom räckhåll.
De kan redan förnimma euforin de kommer känna, de kan ana förtida ekon av jublet inne i omklädningsrummet efteråt, de kan skönja konturerna av de sista trappstegen in i himmelriket.
Och just de sinnesstämningarna, just den ivern över att de kommit så nära målet de strävat mot och längtat efter i hela sina sina liv, är det stora hotet mot Colorado Avalanche i Rogers Place i downtown Edmonton ikväll.
Vinner de är sådana som Gabriel Landeskog, Nathan MacKinnon, Erik Johnson, Valeri Nichuskin, JT Compher, Mikko Rantanen, Cale Makar och Devon Toews klara för sin allra första Stanley Cup-final och hur de än försöker låta bli att tänka på det kan de åtminstone ögonblicksvis inte undgå att överväldigas av det oerhörda i detta faktum – och då är det väldigt lätt att det börjar darra i knäveckan, att klubban plötsligt känns svår att ens hålla i och att ingenting alls fungerar längre.
Som just Gabriel sa när jag hade honom i luren efter segern i Game 3 i lördags:
– Det är inte själva matcherna som är den svåraste utmaningen i slutspelet. Det är all tid mellan matcherna när man går och tänker på vad som ska hända. Man måste helt enkelt tvinga sig själv att leva i nuet och inte tänka för långt framåt.
Att vara medveten om nödvändigheten av rätt sorts mentala inställning är förstås ett stort steg på vägen, och efter att ha härdats av heartbreak på heartbreak de senaste säsongerna är Gabriel och hans kompisar av allt att döma hårdare än granit i själen, men just den här gången, precis på tröskeln till drömmarnas slutliga destination, vet jag inte med hundraprocentig säkerhet att det räcker.
Vi får veta alldeles strax.
21 år efter senaste besöket i kan Colorado Avalanche återvända till Lord Stanleys palats i kväll – bara de inte får stage fright och inte kan spela hockey längre…
• • •
Bilder talade vi lite om igår – och här en rätt rolig en, tagen av Bruce Bennett på Getty Images i Amalie innan matchen igår eftermiddag.

Det borde vara lätt att veta var man ska gå med så tydliga instruktioner men det var tydligen för komplicerat för mig och Bruce, världens kanske bäste hockeyfotograf, missade förstås inte ett sådant klavertramp…
• • •
Mot sig har Colorado ett livsfarligt lag.
Jo, faktiskt.
Ni har hört om att det inte finns något farligare än trängda, sårade djur – och likadant är det med framstående hockeylag.
Oilers har ingenting kvar att förlora, de struntar i allt annat än att vinna en enda hockeymatch så de undviker förnedringen i en sweep – och därför kommer de bli svårare att tas med än någon gång tidigare i serien.
Om gästerna samtidigt börjar svälja hårt i allvarets stund – ojvoj.
Jag bara varnar uppspelta Avs-fans…
• • •
Det blev inte helt otippat en lång och trivsam runda på byn efter matchen igår, inklusive lättare middag på Marriott-hotellet, sittning i tikibaren och avslutning på den mer livfulla verandan på American Social.
Inga skandaler finns att rapportera, det var bara satan så trevligt och jag har hela dagen idag gått och tänkt att jo, man skulle fan bo här nere ändå…
• • •
Jay Woodcroft har till sist lärt sig, verkar det som.
När han tidigare idag fick frågan vad han anser om Evander Kanes avstängning svarade han kort:
– Vad jag tycker är ovidkommande.
Precis.
Allt fokus ska vara på ett enda mål: Vinna en match. Absolut inget annat.
• • •
Idag hade lagen i östra konferensfinalen frivilliga träningar och pressmöten i Amalie, så yours truly bofink var där och hängde ett tag. Därefter åt jag stillsam ensam-lunch på en uteservering och promenerade sedan långsamt hem till hotellet, längs underbara River Walk.
Livet kunde vara sämre, jag får erkänna det.
• • •
Spännande detalj i Edmonton ikväll: I avstängde Evander Kanes frånvaro verkar det som att 20-årige supertalangen Dylan Holloway begår NHL-debut.
Ja, han har alltså inte spelat ens grundseriematch tidigare, men kastas nu rakt in i skärselden när laget som ska bli hans i framtiden slåss för sitt liv.
Baptism by fire, kallar man det.
Good luck, kid.
• • •
Det har varit likadant i flera år, över hela centrala Tampa hänger Bolts-flaggor från fönster och balkonger i de flådiga bostadsfastigheterna.
Men titta här vad någon från norr kuppat in i paraden i ett av de flådiga husen tvärs över kanalen från Amalie.

När jag tidigare idag messade denna bild till Ekeliw svarade han snabbt:
– Ring polisen!
Haha!
• • •
Nazem Kadri har skickats hem till Denver och opererades idag i sin skadade tumme.
Det borde rimligen innebära att han missar resten av slutspelet, som en bedrövad Chall just slagit fast i spåret, men coach Bednar säger att han fortfarande har hopp om att sötpojken hinner återvända i en eventuell final.
Man får väl hålla en – häpp! – tumme…
• • •
Jag förstår att ni går omkring och oroar er över min rygg (…), men gör inte det – den är mycket bättre idag.
Det finns mycket lite som inte kan åtgärdas med några kalla Yuengling i tikibaren.
• • •
Han var med på skejten i morse och tränade med andra PP-uppställningen, så mycket tyder på att Burra gör comeback ikväll.
I så fall – håll koll på honom.
Det var den godmodige skåningen som med två cannolis här i Tampa slutligen skickade Washington till final 2018 och det var alls ingen tillfällighet. Andre är en sann clutch-spelare, aldrig bättre än i de helt avgörande matcherna.
• • •
Happy nationaldag på er där hemma, fina vänner.
Eller som kungen tydligen sa på Skansen:
Glad midsommar!
Haha, det är ju obetalbart.
• • •
I Oilers kasse ikväll…jodå, mannen som får mig att tänka på denna filmscen.

Du vet aldrig vad du får av Mike Smith, det är ett som är alldeles säkert, och när hela säsongen nu är on the line och bränsletankarna ska tömmas monumentale tycker nog jag att Woodcroft lika väl kunnat chansa med Koskinen.
Why not?
• • •
Idag är kända hockeyjournalister från New York, somliga över 70 bast, ute och åker jetski.
Jag fick själv erbjudande om att hänga på igår kväll, men så roligt ska vi inte ha det.
Bofinken på en jetski…det skulle vara lik fel som Gunde Svan skuldra mot skuldra med Joey Ramone på CBGB’s.
• • •
2001, senast Colorado Avalanche tog sig till final – och sedermera vann – bodde jag fortfarande i Stockholm och hade inte riktigt blivit besatt av NHL ännu, jag var upptagen med min musik och ett äktenskap, men jag minns ju Foppas förstörda mjälte och det makalösa i att de lyckades vinna utan honom.
I konferensfinalen, by the way, var de nära att svepa St. Louis, men fick nöja sig med en 4-1-seger.
Hm.
• • •
Ojvoj, Bruins sparkar alltså Bruce Cassidy. Det är en duktig skräll, men – bra för honom.
Nu slipper han vara med om den givna recessionen i Boston nästa år och kan istället njuta av alla erbjudanden han kommer få från annat håll.
• • •
Meh, ska Bissonnette gå omkring och se ut så där nu?
Han offrar sig för konsten, det får man ändå säga.
• • •
När det nu är svensk nationaldag kunde man ju tycka att Woodcroft kunde slänga in Broberg i laguppställningen också, men nä – Oilers förblir renons på blågula nyanser.
• • •
Steve Yzerman borde verkligen ringa Cassidy på en gång. Han skulle bli en perfekt coach för Lucas Raymond & co.
• • •
OK, hörrni.
Colorado Avalanche – Foppas gamla klubb – har nu chansen att lösa biljett till den stora hockeybalen.
Det blir något att se, det kan jag lova.
Enjoy!