Stanley Cup-finalen 2022, del 22

TAMPA – COLORADO 1-0 (Period 1)
• • •
36 sekunder går det – sen har Darcy Kuemper presenterat sig igen.
Fast tvärtom, om det makes sense.
Han släpper returer som den en sån där maskin som används vid lerduveskytte och till slut kan Cirelli bomba in pucken i nätet.
Ojvoj.
• • •
Det börjar se ut som att Tampa får bestämma hur matcherna i finalen ska spelas – och det innebär ett slags repris av östra konferensfinalen, faktiskt.
Gästerna har mycket puck och tillbringar en hel del tid i hemmazonen, men eftersom Hedman & co plötsligt börjat tillämpa riktigt tajt försvarsspel skapar de inga farliga chanser och får knappt iväg några skott.
Sedan kan tampianerna ligga och fiska efter misstag – som Avs fortsätter begå med förbryllande frekvens – och here we are, i ännu en final på Tampa Bay Lightnings villkor…
• • •
Kadri är ju med, men vad han för nytta kan man verkligen undra.
Han kan varken skjuta eller teka och försöker bara passa pucken hela tiden – och det blir sällan bra, antingen beroende på att han är rostig eller på att det gör ont i lilla tummen då också.
• • •
Det är verkligen remarkabelt hur mycket bättre Bolts blivit i egen zon på en vecka.
De stänger ner alla skottlinjer och jobbar föredömligt med klubborna så motståndarna inte kommer till alls.
• • •
När till och med MacKinnon slår en så grav felpassning som i situationen när Den Knotige ställs helt fri och sånär gör 2-0 vet man man att något är darrigt hos västlaget.
• • •
Tror att jag identifierat den gode Olle några rader bakom hemmalagets bås och mycket riktigt – han ser helt lugn och avslappnad ut.
Det blir som det blir, som han mycket vist slagit fast.
• • •
Ja, jag blir också lite perplex över att de inte blåser av när Kumpedumpen tappar masken, men eftersom ingen protesterar mer ihärdigt antar att allt är okej – och sedermera klargörs från flera håll att regeln säger att domaren i den sortens situation inte ska stoppa spelet om attackerande laget har en klar målchans.
• • •
Stämningen i Amalie är lite luguber. De har blivit bortskämda här nere och piskar upp riktig het atmosfär först i så här stora matcher – men till och med kvällar av den här speciella sorten är det lätt att få tyst på dem.
Något mål i baken så sätter sig Ekeliw och hans kompisar med armarna i kors och tycker att livet bara suger.
• • •
Det är festligt med Toronto-reportrarna, de letar alltid efter Leafs-vinklar – som jag letar efter svensk-diton, bara ännu mer – och är nu alldeles till sig över att Kadri begår sin finaldebut.
• • •
Kmannen, Ondskan är på plats – på ena kortsidan. Jag tror jag sett honom också, han gapar och skriker och står i.
• • •
Nu är det en karaktär på läktarsektionen nedanför som reser sig upp och tar en bild på bofinken. Rakt i plytet, liksom.
Huh?
• • •
De har nåt som heter Simba Cam under en reklampaus – utan kopplingar till Henke Sjöberg, såvitt jag förstår – och då håller föräldrar upp sina små barn.
Det tycker jag Sami kan göra med Ekeliw också. Vore kul :).
• • •
Sedan blir vår vän från hattricks inzoomad i jumbon.
Charles Barkley, that is.
Han ser lite piggare ut ikväll…
• • •
Efter förra matchen sa Blues-coachen Craig Berube till LeBrun att det framförallt handlar om att rida ut förstaperioden mot Avalanche, när de bara sköljer över sina motståndare i våg efter våg.
Sedan mattas den processen av och matcherna blir i allmänhet jämnare.
Nu artar sig just den här öppningsperioden inte riktigt på det sättet, men ändå.
Tampa vinner den och befinner sig i mycket bra läge.