Stanley Cup-finalen 2022, del 9

What we do in life echoes in eternity…
Så predikar Russel Crowe, i rollen som Maximus Decimus Meridius, i ”Gladiator”.
Alltså:
Det vi gör i livet ger genklang i evigheten.
Denna poetiska doktrin känns aldrig sannare än när The Boys of Summer – de drygt 40 unga män som fortfarande spelar hockey framåt midsommar – rusar ikapp mot de eviga drömmarnas rike.
Det är inte blott ett mästerskap de jagar, inte blott ära och prestige, inte blott chansen att få vinna ihop med bröder de stridit ihop med så länge.
Det är en skärva av evigheten.
Jag kom att tänka på det när jag stod och begrundade den trollbindande pokalen på banketten på Dierks Bentleys whiskeybar häromkvällen.
Alla som är med och vinner Stanley Cup får ju som ni vet sitt namn ingraverat i det blänkande silvret – för alltid – och tittar man bara noga står de tusentals små bokstäverna ut som i guldskimrande relief.
Ja, det blir som i tredje ”Men In Black”-filmen, när Agent J och 60-talsversionen av Agent K träffar siste, älskvärde Archanan-kufen Griffin, som kan levandegöra allt som hänt på jorden åt en – bara man tar i honom.
Plötsligt hörs ekon av jublet från avlägsna kvällar i arenor som inte längre existerar. Plötsligt flimrar fragment från slag avgjorda för åtskilliga decennier sedan förbi på näthinnan. Plötsligt framträder konturerna av gamla hjältar och legendarer vars historia aldrig kommer suddas ut.
Det är just det – det outplånliga avtrycket i tiden – som står på spel när 2022 års magnifika final nu fortsätter med en andra akt i ett Denver fastnaglat i tryckande värmebölja.
De som vinner – pojkarna i Colorado eller pojkarna i Tampa – ger sig själva chansen att bli de som förevigas i 2021-2022-kvadraten i den där bländande plåten.
Namnen i den kvadraten kommer en annan bofink på en annan fest i en helt annan tid – om tio, tjugo, femtio eller hundra år – stå och kontemplera över och då händer samma sak som för mig i torsdags.
Vrålet i Ball Arena 18 juni 2022 genljuder på nytt, mål inprickade i Amalie Arena några dagar senare tar gestalt igen och fram ur svunna epokers skuggor träder det som vid det laget är antika hjältar.
Gabriel Landeskog eller Victor Hedman, Steven Stamkos eller Nathan MacKinnon, Cale Makar eller Nikita Kutjerov, Andrej Vasilevskij eller Darcy Kuemper, Mikko Rantanen eller Brayden Point, Ondrej Palat eller Andre Burakovsky…
Där har ni Maximus eko i evigheten.
Det är för det vi är här, det är för det vi gör detta, det är för det som även Game 2 i Stanley Cup-finalen 2022 kommer bli andlöst spännande.
Välkommen till Äventyret ännu en gång!
• • •
Solen gick ner bakom Klippiga bergen bortanför läktarsektionen mittemot och där satt jag tillbakalutad i bara shorts och kortärmad skjorta, på Coors Field, med goda vänner på stolarna intill, blaskig bira i plastmugg och kryddig polsk vurre i bröd i näven.



Padres – mitt och Finn DeTrolios favoritlag – förlorade överraskande mot Rockies, men det gjorde ingenting. Det var en underbar kväll och en så amerikansk upplevelse att en äppelpaj på en bondgård i Stålmannens Smallville, Kansas skulle kännas östtysk i jämförelse.
Dessutom stillades hungern efter live-action åtminstone en smula.
Pausen mellan Game1 och Game 2 blev lite väl lång, om vi ska vara ärliga. Två dagars uppehåll har genom åren varit välkomna när vi haft långa resor, som mellan LA o New York 2014 och Vegas och DC 2018, men nu har denna långa hiatus bara bidragit till att kyla ner finalen.
Så vi hälsar denna efterlängtade lördagkväll med öppen famn.
Det är äntligen showtime igen!
Så let’s go!
Game on!
• • •
De höll presskonferens efter den succéartade öppningsmatchen, då den ene tryckte in det första målet och den andre det sista.
Sedan dess har ingen av Colorados bägge svenskar synts till.
De var inte med på träningen igår och inte på morning skate i morse heller.
Lite oroande.
Men såvitt jag förstår kommer både Gabbe och Burra spela även Game 2 – de är bara lite banged-up och har behövt omfattande ”maintenance” i dagarna tre.
• • •
Sammanlagt har 41 svenskar genom åren skrivit in sig i evigheten genom Lord Stanleys försorg.
Så här ser listan ut innan årets avgörande:
Anders Kallur, NY Islanders – 80, 81, 82, 83
Stefan Persson, NY Islanders – 80, 81, 82, 83
Nicklas Lidström, Detroit Red Wings – 97, 98, 02, 08
Tomas Holmström, Detroit Red Wings – 97, 98, 02, 08
Niklas Hjalmarsson, Chicago Blackhawks – 10, 13, 15
Tomas Jonsson, NY Islanders – 82, 83
Willy Lindström, Edmonton Oilers – 84, 85
Ulf Samuelsson, Pittsburgh Penguins – 91, 92
Peter Forsberg, Colorado Avalanche – 96, 01
Tommy Albelin, New Jersey Devils – 95, 03
Johnny Oduya, Chicago Blackhawks – 13, 15
Marcus Krüger, Chicago Blackhawks – 13, 15
Patric Hörnqvist, Pittsburgh Penguins – 16, 17
Carl Hagelin, Pittsburgh Penguins – 16, 17
Oskar Sundqvist, Pittsburgh Penguins respektive St Louis Blues – 16, 19
Victor Hedman, Tampa Bay Lightning – 20, 21
Mats Hallin, NY Islanders – 83
Mats Näslund, Montreal Canadiens – 86
Kjell Dahlin, Montreal Canadiens – 86
Kenta Nilsson, Edmonton Oilers – 87
Håkan Loob, Calgary Flames – 89
Kjell Samuelsson, Pittsburgh Penguins – 92
Tomas Sandström, Detroit Red Wings – 97
Anders Eriksson, Detroit Red Wings – 98
Fredrik Olausson, Detroit Red Wings – 02
Fredrik Modin, Tampa Bay Lightning – 04
Samuel Påhlsson, Anaheim Ducks – 07
Henrik Zetterberg, Detroit Red Wings – 08
Niklas Kronwall, Detroit Red Wings – 08
Johan Franzén, Detroit Red Wings – 08
Mikael Samuelsson, Detroit Red Wings – 08
Andreas Lilja, Detroit Red Wings – 08
Viktor Stålberg, Chicago Blackhawks – 13
Joakim Nordström, Chicago Blackhawks – 15
David Rundblad, Chicago Blackhawks – 15
Nicklas Bäckström, Washington Capitals – 18
Andre Burakovsky, Washington Capitals – 18
Christian Djoos, Washington Capitals – 18
Alex Steen, St Louis Blues – 19
Carl Gunnarsson, St Louis Blues – 19

De vikingarna är för alltid.
• • •
Kidsen har varit här idag. Nej, inte Rangers omsusade ungdomskedja. Utan de fyra top prospects som väntas gå först i draften i Montreal om några veckor.
Förmodade ettan Shawn Wright, Matthew Savoie, Connor Geekie och Cutter Gauthier – som har svensk mamma och föddes i Skellefteå för att pappa Sean spelade där 2004.

Det är en gammal tradition att de hetaste talangerna får komma och vara med under en finaldag, träffa stjärnorna i de bägge lagen och bevittna en match.

Jag har sett dem alla passera sedan 2007 – inklusive Victor Hedman 09, Gabriel Landeskog 11, Alex Nylander 16 och Rasmus Dahlin 18 – och det värmer alltid hjärtat att iaktta hur storögda och tagna de försöker låta bli att visa att de är.
De får ju bevittna sin egen framtid och det syns så tydligt på dem att de inte kan tro att det är sant att de snart får vara del av den här sagovärlden.
– Det är ju målet, att en gång spela final och vinna Stanley Cup, och att komma hit och se de här killarna som redan lever ens dröm…det är rätt speciellt, sa Wright i morse.
Ja, jakten på evigheten börjar tidigt.
• • •
En annan, mindre känd och betydligt längre lista är den över svenskar som var så nära evigheten att de kunde ta på den – men i sista stund fick se den gå om intet.
Jag talar alltså om de som förlorat en eller flera finaler och de är hela 65 stycken.
Anders Hedberg, NY Rangers 1979 (mot Montreal)
Ulf Nilson, NY Rangers 1979 (mot Montreal)
Kent-Erik Andersson, Minnesota North Stars 1981 (mot NY Islanders)
Thomas Gradin, Vancouver Canucks 1982 (mot NY Islanders)
Lars Molin, Vancouver Canucks 1982 (mot NY Islanders)
Peo Brasar, Vancouver Canucks 1982 (mot NY Islanders)
Lars Lindgren, Vancouver Canucks 1982 (mot NY Islanders)
Anders Eldebrink, Vancouver Canucks 1982 (mot NY Islanders)
Willy Lindström, Edmonton Oilers 1983 (mot NY Islanders)
Stefan Persson, NY Islanders 19884 (mot Edmonton)
Anders Kallur, NY Islanders 19884 (mot Edmonton)
Tomas Jonsson, NY Islanders 19884 (mot Edmonton)
Mats Hallin, NY Islanders 1984 (mot Edmonton)
Pelle Lindberg, Philadelphia Flyers 1985 (mot Edmonton)
Thomas Eriksson, Philadelphia Flyers 1985 (mot Edmonton)
Håkan Loob, Calgary Flames 1986 (mot Montreal)
Per-Erik Eklund, Philadelphia Flyers 1987 (mot Edmonton)
Kjell Samuelsson, Philadelphia Flyers 1987 och 1997 (mot Edmonton respektive Detroit)
Michael Thelvén, Boston Bruins 1988 (mot Edmonton)
Mats Näslund, Montreal Canadiens 1989 (mot Calgary)
Ulf Dahlén, Minnesota North Stars 1991 (mot Pittsburgh)
Tomas Sandström, LA Kings 1993 (mot Montreal)
Nicklas Lidström, Detroit Red Wings 1995 och 2009 (mot New Jersey respektive Pittsburgh)
Johan Garpenlöv, Florida Panthers 1996 (mot Colorado)
Mikael Renberg, Philadelphia Flyers 1997 (mot Detroit)
Calle Johansson, Washington Capitals 1998 (mot Detroit)
Niclas Wallin, Carolina Hurricanes 2002 (mot Detroit)
Tommy Westlund, Carolina Hurricanes 2002 (mot Detroit)
Samuel Påhlsson, Anaheim Ducks 2003 (mot New Jersey)
Niclas Hävelid, Anaheim Ducks 2003 (mot New Jersey)
Marcus Nilson, Calgary Flames 2004 (mot Tampa)
Dick Tärnström, Edmonton Oilers 2006 (mot Carolina)
Daniel Alfredsson, Ottawa Senators 2007 (mot Anaheim)
Tomas Holmström, Detroit Red Wings 2009 (mot Pittsburgh)
Niklas Kronwall, Detroit Red Wings 2009 (mot Pittsburgh)
Henrik Zetterberg, Detroit Red Wings 2009 (mot Pittsburgh)
Johan Franzén, Detroit Red Wings 2009 (mot Pittsburgh)
Mikael Samuelsson, Detroit Red Wings 2009 och Vancouver Canucks 2011 (mot Pittsburgh respektive Boston)
Andreas Lilja, Detroit Red Wings 2009 (mot Pittsburgh)
Jonathan Ericsson, Detroit Red Wings 2009 (mot Pittsburgh)
Daniel Sedin, Vancouver Canucks 2011 (mot Boston)
Henrik Sedin, Vancouver Canucks 2011 (mot Boston)
Alex Edler, Vancouver Canucks 2011 (mot Boston)
Henrik Tallinder, New Jersey Devils 2012 (mot LA)
Johan Hedberg, New Jersey Devils 2012 (mot LA)
Adam Larsson, New Jersey Devils 2012 (mot LA)
Jacob Josefson, New Jersey Devils 2012 (mot LA)
Carl Söderberg, Boston Bruins 2013 (mot Chicago)
Henrik Lundqvist, NY Rangers 2014 (mot LA)
Carl Hagelin, NY Rangers 2014 (mot LA)
Anton Strålman, NY Rangers 2014 och Anton Strålman 2015 (mot LA respektive Chicago)
Victor Hedman, Tampa Bay Lightning 2015 (mot Chicago)
Melker Karlsson, San Jose Sharks 2016 (mot Pittsburgh)
Filip Forsberg, Nashville Predators 2017 (mot Pittsburgh)
Mattias Ekholm, Nashville Predators 2017 (mot Pittsburgh)
Viktor Arvidsson, Nashville Predators 2017 (mot Pittsburgh)
Calle Järnkrok, Nashville Predators 2017 (mot Pittsburgh)
Pontus Åberg, Nashville Predators 2017 (mot Pittsburgh)
William Karlsson, Vegas Golden Knights 2018 ( mot Washington)
Oskar Lindberg, Vegas Golden Knights 2018 (mot Washington)
Marcus Johansson, Boston Bruins 2019 (mot St Louis)
Joakim Nordström, Boston Bruins 2019 (mot St Louis)
John Klingberg, Dallas Stars 2020 (mot Tampa)
Mattias Janmark, Dallas Stars 2020 (mot Tampa)
Erik Gustafsson, Montreal Canadiens 2021 (mot Tampa)
Lidas, Kjell Samuelsson, Micke Samuelsson och Strålle är, som ni ser, de enda som upplevt två finalförluster – men de tre förstnämnda har också vunnit, en av dem vid fyra jäkla tillfällen, så dem är det inte så synd om,
Men Strålle…den som tänker vinna nästa år måste fan signa honom!
• • • 
Nazem Kadri tränade på egen hand på Ball Arena-isen i morse och åkte skridskor som fåglarna flyger – well, nåt ditåt – men avlossade inte ett enda skott, för det går förstås inte med nyopererade tumme.
Så – ingen bad boy sötpojke i Game 2 heller.

Däremot verkar det som att Andrew Cogliano är redo för tjänstgöring igen.
• • •
Tampa förlorade första matchen, så nu har vidskeplige Victor kasserat den eleganta filthatten han burit sedan första segern mot Rangers.
Den bärs nu istället av hans barndomskamrat Lönta. Och han behöver den, för lyssna på det här – den gode reportern brände örsnibbarna när han var ute och gick i den skoningslösa Denver-solen igår.

Obetalbart!
• • •
Den stora frågan inför Game 2 är den här:
Vilka tweaks och korrigeringar har coach Cooper tänkt ut under de senaste dygnen?
Mot både Toronto och Rangers utförde han briljanta, vägvinnande justeringar efter mindre lyckade starter och världen förväntar sig något liknande nu.
Det är ju bara det att Avalanche är Avalanche – ett betydligt svårare lag att stoppa än Leafs och Rangers.
Vi får se, det blir mycket intressant.
• • •
Enligt myten är det alltså så att den som INTE har sitt namn på den där heliga graalen inte kan nudda den. Den som gör det kommer aldrig att vinna.
Sålunda höll sig exempelvis Gabriel Landeskog på betryggande avstånd under Media Day i tisdags – och det har han gjort även tidigare.
– Ja, jag var med när Marcus Krüger hade en av sina Stanley Cup-fester i Stockholm och gick absolut inte för nära, berättar Avs-kaptenen.
Helt riktigt.
Man ska inte messa med evigheten.
• • •
Mitt namn i Game Winning Goal-lotteriet i Game 2

Well, han sa ju att han skulle spela bättre ikväll, så…
• • •
Now, bara en och en halv timme innan puckdrop dyker Cooper upp på podiet i pressrummet och säger att han inte tycker att Tampa behöver korrigera nånting i sitt spel.
– Vi behöver bara vara in i helvete bättre, heter det.
OK.
• • •
De inhandlades på Nordstrom i Cherry Creek i torsdags och nu gör de här splitternya dojorna NHL-debut.

De sitter bättre än några nya skor någonsin gjort, så jag känner mig helt övertygad om att de kommer generera en oerhörd hockeymatch.
• • •
Cale Makar hade inte ett skott på mål i första matchen, visste ni det?
Alla mörsare han avlossade täcktes bort av Tampa-backar – eller gick utanför.
Så man kan nog anta att det är fler än Cooper som tänkt ut några små justeringar sedan senast.
• • •
Det var duktigt ramalama i ladan redan i onsdags, men nu är det lördagkväll, så Denver har inga ursäkter.
Den här gången ska fansen på plats i Ball Arena se till att att laviner verkligen går i de omkringliggande bergskedjorna.
• • •
OK, the break’s over.
Från och med den här stunden är det varannan-dag-marsch som gäller till the bitter end.
Så man kan kan på goda grunder säger att Stanley Cup-finalen 2022 börjar på riktigt ikväll.
Så nu jävlar åker vi.
Härifrån till evigheten!