Ankjakt på Broadway, del 2

NY RANGERS – ANAHEIM 2-1 (Period 1)
• • •

”Inte mycket att skriva om efter fyra-fem minuter”, sa Linyreg i spåret.
Det gör det inte efter 20 heller, är jag rädd.
Rangers har förvisso gjort två powerplay-mål, varav ett signerat Mika, och Ducks helt slumpartat ett, men det är en tämligen avslagen tillställning som pågår.
Gästerna spelar för risigt, om Hattmyran ursäktar, det blir svårt att engagera sig när styrkeförhållandena skiljer sig åt så dramatiskt.
• • •
Nej, Jakob Silfverberg spelar inte. Han är helt enkelt petad.
Att vi skulle hamna här.
• • •
Frankie Five Angels får i alla fall en liten hälsning i jumbon – samt artiga applåder.
Men det är, förstås, Ryan Strome som föräras de stora ovationerna i en reklampaus – och tackar genom att dunka sig mot hjärtat.
• • •
Sedan tackar Frankie genom att göra mål som det faktiskt bara är dåligt att Storken släpper in.
Det kommer från ingenstans och borde aldrigblivit till.
• • •
Men John Gibson är bra. Sekvensen när det känns som att Panarin får stå fri och skjuta tre gånger i rad imponerar väldeliga.
• • •
Mika behandlar pucken som Karin behandlade bokstäverna.
Typ.
• • •
Mini-Gandolfini är här även ikväll. han börjar bli lika ett stående inslag som Liam Neeson.
• • •
Nu ska jag försöka pigga upp mig med kvällens sista kopp kaffe.