En afton på Long Island
Nu kan spårets Islanders-fans, och alla andra som uppskattar kvällarna när bloggen är ute och rör på sig, stämma upp i den effektiva ramsan de alltid firar mål med i hallen jag precis intagit:
– Yes, Yes, Yes, Yes, Yes, Yes!
Det är alltså, äntligen, dags för min riktiga säsongspremiär i The Billion Dollar Castle på Hempstead Turnpike.
Här tar Islanders emot San Jose Sharks och nej, det känns inte precis som ett genrep inför Stanley Cup-finalen i vår, men ändå.
Första besöket för året i en lokal arena är alltid en liten happening och efter 7-1-knocken mot Ducks i lördags har de galna Isles-fansen fått blodvittring igen, så det blir nog bra ramalama i bänkraderna.
Vi tar den följaktligen en gång till:
– Yes, Yes, Yes, Yes, Yes, Yes!
• • •
Det är verkligen ett äventyr värdigt Roald Amundsen att ta sig ut till den här avkroken.
Man kan i och för sig göra det lätt för sig och ta en Uber, men då får man sitta i den helvetiska trafiken på Long Island Expressway och jag har kommit att sky den sortens trafikstockningar som jag skyr Dr Pepper, skidåkning och Bon Jovi.
Så jag tar tåget. Vilket innebär att jag först måste genomföra den vanliga promenaden längs 34:e gatan, åt fel håll, till goddamned Penn Station – en plats jag ser mer av under vinterhalvåret än mitt eget sovrum. Där försvinner jag ner i underjorden, till Long Island Railroad-stationen och ingenstans på hela Manhattan finns det mer stress på en mindre yta. Horder av människor står och trängs i väntan på att aktuella perronger ska tillkännages. Det sker bara några minuter innan tågen går och då blir det rusning mot de olika plattformarna. Men jag kommer i alla fall med det fullpackade Hempstead-tåget och stävar under en dryg halvtimme rakt ut i spenaten, till Elmont-stationen. Och byter vid den glorifierade parkeringen till shuttle-bussen som går sista biten till arenan.
Ojvoj, skulle man kunna säga.
Men nu är jag i alla fall här – och känner mig lycklig över det.
Åtminstone tills det blir dags att börja tänka på hemresan…
• • •
Helgens urladdning ses verkligen som en defining moment i Isles Nation.
Det var i den matchen, när de plaskade in sju mål, det nya, offensivt hungriga Islanders till sist presenterade sig.
Menar man.
Well, vi får se. Att döma av vad jag såg på Garden igår är det inte alls otroligt att tänka sig att det bara var Ducks som var väldigt dåliga.
Men å andra sidan KAN det vara just den typen av islossningar som får proppen att gå ur och ger fast form åt den nya identitet lag som Islanders letar efter.
• • •
Coolast med tågresan till Elmont är att man passerar Hollis på vägen.
Det är ju ingenting mindre än Run DMC:s hemstad – och föremål för deras stora julklassiker, ”Christmas in Hollis”.
Very cool.
• • •
Björn Falk, är du där?
• • •
EK65 är in the house och det får vara hur det vill med laget han spelar för – det är ALLTID en thrill att se virtuosen från Landsbro spela hockey.
Nåt gör han alltid, nåt händer, nåt får man med sig hem och sitta och le åt några dagar.
• • •
Men good news vad gäller kommunikationerna:
Från och med december öppnar LIRR en helt ny station på Grand Central Station, runt hörnet från mig.
Då blir det nästan lika smidigt att ta sig hit som det var att åka till Brooklyn när Islanders spelade i Barclays Center.
Detta gör mig så uppspelt att det finns risk att jag åker utan även dagar när det inte ska spelas några matcher…
• • •
Lidas och Zäta var fantastiska 2008, liksom Kung Henrik 2014 – och Victor både 2020 och 2021.
Men ingen svensk har dominerat ett slutspel som Erik gjorde 2017. Han stod, match efter match efter, för sådana uppvisningar att vi alla bara sett och dreglade på pressläktare och i tv-soffor.
Jag glömmer det aldrig och så här med facit i hand tycker jag att han borde vunnit Conn Smythe – fast hans Ottawa inte ens nådde finalen.
• • •
Påminner om dagens tipsrad:
•New Jersey – Anaheim 1
•Ottawa – Boston 2 (OT)
•Columbus – Vancouver 2
•Tampa – Philadelphia 1
•NY Islanders – San Jose 1
•Edmonton – Buffalo 1
•Calgary – Vegas 1 (OT)
•Nashville – LA 1 (OT)
• • •
”The Mighty Quinn” sjunger Dylan om i en gammal låt som Manfred Mann hade en hit med – och jag önskar den kunde användas för att beskriva den Quinn som återvänder till New York ikväll.
Men tyvärr, Rangers förre befälhavare har under sin korta tid i Kalifornien bara bekräftat intrycket att han är in way over his head och på sin höjd ska vara assisterande coach i NHL – inget annat.
• • •
Svenska målskyttar i kvällens omgång:
Jesper Bratt, Elias Pettersson, EK65, Elias Lindholm, Filip Forsberg och Adrian Kempe.
• • •
Jag har gode vännen Sheng Penn som pressläktargranne och vill passa på att upplysa om att den som bryr sig om San Jose Sharks inte ska missa hans sajt sanjosehockeynow.com.
Du, Niklas i Silicon Valley, är väl prenumerant?
• • •
Ett önskemål: Jag vill höra Islanders-fansen RYTA som de alltid gjorde i Coliseum. Det hände aldrig riktigt under det rumphuggna första året i UBS – och först när det sker kommer detta flashiga palats att kännas som den ärevördiga 50-åringens verkliga hem.
• • •
Devils, Ducks, Senators, Blue Jackets, Canucks och Predators…de är alla i akut behov av en vinst ikväll.
”Men det är ju så tidigt”, säger du. Just precis, svarar jag. Allt kan vara förstört om man halkar efter på en gång. Förstämning och missmod kan så lätt lägra sig i omklädningsrummen hos lag som bara förlorar – och de stämningarna är sedan extremt svåra att bryta sig ur.
• • •
In med Lill-Fimpen. Men nej, han är ju ung – och det får man inte vara i David Quinns lag.
• • •
Erik har klippt av sig den långa Zorro-kalufsen och ser alldeles prydlig ut utan hjälm under matchvärmningen.
Then again, han var lika korthårig våren 2017, så lugn – han är ingen Samson vars superkrafter sitter i håret.
• • •
Utsikten från takåsarna i UBS:
Nu åker vi.
