Premiärparty i The Rockhhh, del 5

NEW JERSEY – DETROIT 2-5 (Slut)
• • •
Det är ett äventyr att krångla sig hem från Newark efter kvällsmatcher som den här – särskilt bökigt blir det att få tag på anständiga transportmedel när man väl kommit till Penn Station – men nu har jag äntligen landat i korresoffan och följer de tre matcher som återstår på burken.
Mår alla i spåret bra?
• • •
”Fire Lindy”-ramsorna dånade som själva åskan under de sista minuterna i The Rock och man kan ju tycka att det känns lite drastiskt efter två sketna matcher, men den ärrade coachen gnäller inte.
– Vi har passionerade fans och de är vana att vinna. Det är en del av mitt jobb att ta sånt, säger han.
• • •
Ursäkta, men vad vi hela friden hände i St. Paul?
• • •
Fast det där med att Devils-fansen är vana vid att vinna… det var ett tag sedan. Det är snarare så att de böjar bli vana vid att bara förlora – och är jävligt trötta på det.
• • •
Av sista tio i mittperioden att döma lever årets första Battle of Alberta verkligen upp till förväntningarna.
Slutperioden kan bli episk.
• • •
Hip hopen dånar på öronbedövande volym när vi trampar in i Red Wings omklädningsrum och PR-snubben som slår av stereon för att vi ska kunna göra oss hörda blir grundligen utbuad.
Ha.
För övrigt har jag nu hälsat på Elmer. Han verkar vänlig och ödmjuk, kan jag säga.
• • •
Ja, Silicon-Niklas, att släppa in två shorthanded inom loppet av drygt två minuter, det är faktiskt oförlåtligt – i synnerhet när man möter Blackhawks.
Låt mig travestera Devils-fansen:
– Fire Quinn!
• • •
På Zätas tid spelade de Dylan i Red Wings omklädningsrum…
• • •
OK, nu ror vi den här långa lördagen i hamn.