Regerande mästarna på Broadway
Det blir aldrig vardag i New York.
Aldrig grå lunk.
Aldrig monotont och enahanda.
Därför misstänker jag att det äntligen kommer slå gnistor om regerande Stanley Cup-mästarna denna afton.
De har ju helt uppenbart haft vissa problem med motivationen när de efter livets hittills mest gloriösa sommar tvingats återanpassa sig till den oglamorösa grundserierutinen igen.
Nichushkin spelar i och för sig som att ingen berättat för honom att slutspelet är över, men MacKinnon, Makar, Rantanen, Lehkonen…nä, de är inte riktigt där hela tiden.
Just den typen av lag ska man skicka hit. För New York-besöken innebär alltid en rent narkotisk dos spirit i armen på de oinspirerade, skänker ny spänst i vingarna, lyser upp själar och hettar upp det blod som sköljer runt i idrottsmän.
Varje enskilt ögonblick på Manhattan är ett äventyr – och känslan av att befinna sig i universums mitt ingenstans mer påtaglig än på Madison Square Garden.
Så watch out, New Yorkers.
De allra bästa är här – and the besat is hungry tonight.
• • •
Sorry att jag inte hann blogga mer igår kväll, det blev verkligen en fin Bangles-måndag och det hade funnits mycket att säga både om Magnus Hellberg, Oilers, Leafs, Vegas och inte minst stackars Canucks.
Om de sistnämnda säger jag istället nu att…kvack? What’s going on?
De var ju bra med, mot en jävligt svårspelad motståndare, i två perioder, men sedan…två snabba i arslet direkt och därefter tre egna skott på mål när det ska forceras och jagas och tryckas på.
Ofattbart nästan.
Men det är väl som Lille Fridolf säger:
– Alla är rädda för att begå misstaget som ska kosta oss matchen och gör ingenting, men genom att göra ingenting blir de just de som kostar oss matchen.
Hey, den runde psykiatern från up north!
• • •
Framförallt blir spelarna som huserar i västra konferensen – bland dem Colorados alla stjärnor – exalterade över att de får komma till Metropolis.
De är ju här så sällan, bara en gång om året, och ringar lustfyllt in datumen i almanackan när spelschemat släpps om somrarna. Tillika febrar de förstås över den årliga Florida-trippen.
För spelarna i öst är det istället resorna till södra Kalifornien, Phoenix och Vegas som får pulsen att rusa.
”Men hockeykulturen då”, frågar du uppbragt.
Äh, de vill bara till ställen där det är roligt och, gärna, varmt – tro inget annat.
• • •
Idag är jag hip.
Alltså – den dåliga höften känns lite mer okej än den gjort på ett tag.
Men jag har också det bestämda intrycket att det alltjämt är något skört över den eventuella helningen och att jag med några oförsiktiga rusher nerför trappen i pressrummet, till loungen, kan vara tillbaka på ruta ett igen.
Snart åker jag ner till södern så Åsa får introducera mig för några av de briljanta läkarna på sjukhuset i Memphis…
• • •
Rangers då?
De såg dassiga ut mot San Jose och var direkt klappkassa mot Columbus och det borde innebära given torsk mot mästare uppspelta över att få vara i New York.
Men samtidigt brukar Blåskjortorna vara vassare ju starkare motstånd de har och starkare motstånd än Avalanche finns inte.
Nu får de dessutom chansen att sänka sin gamle bundsförvant Bulgaren, som förstås startar i gästernas kasse, och det sägs att många inte gillade honom, för att han var så negativ och gnällig och sur.
Så, tja, de ska åtminstone ha en liten chans – tycker man.
• • •
Efter den fantastiska våren kom en halvdan sommar och en mörk höst och nu har Brage gjort sitt.
Tråkigt, men New York-sektionen av Serik Fans ber i alla fall att få tacka för en fin säsong.
• • •
Jag är nästan helt säker – Sveriges nye superstar kommer göra mål även i Climate Pledge Arena senare ikväll.
I så fall kan vi alla göra en omvänd George Costanza och utse detta till The Autumn of Rasmus.
• • •
En annan som återvänder till New York ikväll – efter mindre än en vecka – är Dryden Hunt.
Han tillhörde ju Rangers fram till i torsdags, men då blev han plockad av Avs på waivers och här är han nu igen, i fjärdekedjan med Mikhail Maltsev och Kurtis McDermid.
Ett mål är nästan givet, inte sant? Sånt gillar ju hockeygudarna att få skrocka åt.
• • •
Min mission i livet har alltid varit att bekämpa vardagens outhärdliga gråhet (nej, jag kunde inte formulera det på samma sätt som barn, men aversionen mot andefattig samma-känsla-som-igår-feeling var lika stark då), så jag delar verkligen hänförelsen inför denna stad.
Det är därför jag bor här. För att själva livskänslan fortfarande förhöjs varje gång jag går ut genom dörren, för att varenda dag fortfarande är en kick, för att det aldrig blir gammalt att vara här.
• • •
Han kommunpolitikern i Norrtälje som bara stod och stirrade efter en fråga om den något iögonenfallande löneförhöjningen påminde en del om en Tårtan på dåligt humör.
• • •
Tyvärr är kapten Gabe nyopererad och kommer inte spela på bortåt tre månader, men jag hoppades att han ändå skulle hänga med laget på den här bortaresan, för…ja, igen: New York.
Av en alldeles färsk Instagram-händelse framgår dock att han befinner sig på en lekplats i Denver, med barnen, så inga Landeskog-sightings är att vänta på pressläktaren…
• • •
Tar väl i enlighet med gamla traditioner och påminner om kvällens tipsrad.
•Columbus – Arizona 1
•Boston – Dallas 1
•Montreal – Minnesota 1
•Detroit – New Jersey 1
•NY Rangers – Colorado 2
•Chicago – Florida 2
•Calgary – Pittsburgh 1
•Seattle – Buffalo 2
•LA – Tampa 1
•San Jose – Vegas 2
• • •
Vad sa jag i Newark i lördags om småpåvar till ordningsvakter som helt patetiskt njuter av att få utöva makt i sina små mini-kosmos?
Det sitter just en sådan i Gardens backstage-entré idag, en jag aldrig sett tidigare, och han insisterar på att säsongsackrediteringen inte ger mig tillträde förrän två timmar innan puckdrop.
Efter visst palaver – när en aningen gramse bofink gör klart att han matchdagar kommit och gått genom denna entré på alla klockslag i arton år – anropar herr Law Enforcement-wannaben en överordnad på sin töntiga walkie-talkie och får veta att han måste släppa in mig.
Kan jag låta bli att flina?
Nej.
Som Johnny Drama vrålar i ”Entourage”:
– VICTORY!
• • •
Svenska målskyttar ikväll (jag skriver detta innan 19.00-matcherna, jag lovar):
Hästpolo-Gustav, Joel EE, Lucas Raymond (jo, det måste lossna nu), Mika, Elias Lindholm, Rasmus Dahlin, Rasmus Asplund, Adrian Kempe, Erik Karlsson.
• • •
Det finns kollegor – och fans, antar jag – som tycker att 20.00 är en åt helvete för sen starttid, men jag gillar ’et.
Ju senare, desto bättre har jag alltid tyckt om alla aktiviteter och nu får jag, med min absurda dygnsrytm, en skön extratimme på mig att hamra på detta intro – och när de släpper pucken har mina juicer börjat flöda som de ska.
• • •
Filip Chytil åkte på en duktig smäll mot Blue Jackets och lider enligt rykten av en hjärnskakning.
I vilket fall spelar han inte den här veckan. Det är ett avbräck för Rangers.
• • •
Alla som känner sig viktiga med walkie-talkies är töntar.
• • •
Det är ingen dålig resa Avs är ute på, slår det mig precis. De möter alltså Rangers ikväll och sedan Devils och Islanders till helgen. Därefter flyger de direkt till Jarkkos stolta hemland för matcherna mot Columbus i Tammerfors nästa vecka.
Hur är det, har vi några fans i spåret som tar sig över Östersjön för att kolla?
• • •
In med Bliddan!
Han – Anton Blidh – tillhör ju Avs numer och borde få vara med och visa var skåpet ska stå ikväll, men tyvärr håller dom honom ännu så länge nere på farmen i Fort Collins.
• • •
Apropå Jarkko utgår jag från att han varit ute i trädgården och hissat finska flaggan idag.
Patrik Laine gör ju comeback mot Coyotes – och han kommer spruta in mål.
• • •
En utomordentligt sympatisk samling Denver-reportrar jag inte sett sedan den muntra efterfesten på Hattricks i Tampa 26 juni – eller 27:e var det ju egentligen – är här ikväll, med Peter Baugh på The Athletic i spetsen.
Trevligt det.
• • •
Imorrn är det derby på Long Island också.
Ojvoj.
• • •
Det är fint att se alla hyllningar till Phil Kessel – Sötpojken som vi tack vare vår connection i Memphis känner honom som i den här bloggen.
Han tangerade alltså Keith Yandles Iron Man-rekord igår och ikväll slår han det i San Jose – och nästan alla som uttalat sig i dagarna vittnar om vilken excentriker han är.
Det gillar jag. Annorlunda är bra – och hockeykulturen skulle verkligen, verkligen må bra av mer annorlunda.
Heja Phil The Thrill!
• • •
Jamen OK, pojkar och flickor – nu gör vi det här.
Det är showtime på Broadway – med ett av de bästa hockeylag som funnits.
Mycket nöje!
