Säsongens första maraton

Om nätets statistik-sidor går att lita på är det den 2888:e lördagen i mitt liv som precis börjat.
Den första får jag väl säga att jag har rätt vaga minnen av, för jag föddes på en fredag – midsommarafton 1967, vilket var lite tidigare än planerat, för jag ville förstås hinna till festen… – men i princip har jag älskat allesamman.
Jo, jag har försökt forma mitt liv så att det inte ska vara någon skillnad på veckodagarna och tycker som ren princip att vilken sketen tisdag som helst ska kunna utgöra en rungande höjdpunkt om det behövs, men ändå.
Lördagskänslan går inte att förneka.
Den rymmer heliga löften om ledighet, fest, good times, mys, lyx, eskapism – och tid att fokusera helt på privata passioner och böjelser.
Det är just den sistnämnda möjligheten som mer eller mindre garanterar att nummer 2888 i raden av ”veckans klimax” blir en av de bästa och mest minnesvärda.
Om jag har en passion och böjelse är det ju, som för de flesta av er som följer bloggen, NHL – och denna lördag kommer helt och hållet tillägnas NHL.
Trots att solen lyser förföriskt där ute ska jag sitta här hela dagen och kvällen och långt in i natten och bara låta den hypnotiserande hockeyn i världens bästa liga skölja över mig.
Det är kort sagt dags för säsongens första monster-maraton i korresoffan.
Vi börjar med New York Rangers besök i Texas under tidiga eftermiddagen och fortsätter med en dubbelmacka i Fort Lauderdale respektive San Jose vid 16-snåret. Sedan kommer ett saftigt 19.00-svep, följt av ett mellanspel i Nashville en timme senare – och så slutar hela bonanzan med en ny rond i episka Battle of Alberta framåt småtimmarna.
Vad skulle kunna vara mer underbart?
Nä, det finns ingenting.
Så välkommen till den 2888:e lördagen i Furman Bjurmans liv.
Den blir dynamit.
• • •
Sorry att jag inte fick mer sagt om premiären i Mullett Arena igår kväll, men really – det fanns inte så mycket att säga.
I TV såg det ärligt talat ut som vilken match som helst mellan Coyotes och Jets och matcher mella Coyotes och Jets hör till det osexigaste på hela NHL-menyn.
Det är, tror jag vi kan slå fast, live upplevelsen i den nya pytte-hallen utmanar föreställningar om hur hockeymatcher på den här nivån ska ramas in och, well, jag ska be att få återkomma i ämnet.
• • •
Som sig bör är lördag den mest omsjungna av veckas alla dagar och 56 av de bästa i ämnet har jag samlat på denna Spotify-lista (hoppas det funkar att länka så här, det borde gå).
De rockar som klockslaget 23.30 på de röjigaste nattklubbarna – ja, mellan 23.30 och 01.00 hävdar jag att de flesta lördagkvällar peakar – så dessa 56 bangers får utgöra soundtrack till dagens och kvällens NHL-feast.
• • •
Rangers start på säsongen har varit en aning…kufisk.
Bortsett från duellen mot Columbus för en knapp vecka sedan har de spelat bra – ja, tidvis till och med skitbra – men det går ju inte ut på att spela bra, det går ut på att vinna och det har de inte gjort i någon vidare utsträckning.
Tvärtom sitter de med fyra raka förluster i den alltmer illaluktande kattlådan och måste i princip tömma den med en seger i Dallas nu, för annars talar vi sanitär olägenhet. Men det blir inte lätt. Stars är extremt starka, i synnerhet hemma i American Airlines Center.
Wojne wojne, Blåskjortor.
• • •
Vi gjorde oss helt skandalöst skyldiga till fake news i senaste podden. Eller – jag gjorde. Det var ju jag som hävdade att Europa och USA ställer om till vintertid på samma datum i år och att den extratimme som brukar förgylla en vecka varje höst för er europeiska NHL-fans skulle gå förlorad
Men där hackade bofinken i galen stubbe.
Vi återgår till mörkret först nästa lördag-söndag, medan ni drar tillbaka klockan redan i natt.
Så grattis, fågelungar – kommande vecka blir era nätter inte lika sena som vanligt.
• • •
Den här eftermiddagen har Prins Nils sett fram emot ett tag, skulle jag gissa.
Han – ja, Nils Lundkvist alltså – fick ju aldrig någon riktig chans med Rangers och begärde under sensommaren en trade, hamnade så småningom i just Dallas och har snabbt etablerat sig som go-to-guy på Stars blålinje.
Nu – när han i skadade Miro Heiskanens frånvaro rentav ingår i första backpar – får han en gyllene chans att visa sina gamla bossar, med coach Turk och GM Drury i spetsen, vilket misstag de begick när de bara lät honom försvinna.
Minst ett mål gör han, det törs jag nästan svära på.
• • •
Idag för exakt tio år sedan var det inte så muntert här i New York.
Då drog orkanen Sandy in över nejden och ställde till med fullständig kalabalik.
NHL låg till följd av Garys lockout nere den hösten, så jag hade strax innan varit i Maine, av alla ställen, på AHL-reportage med Oliver Ekman-Larsson och David Rundblad och skyndade hem längs I-95 för att hinna vara med och rapportera om den annalkande stormen.
När det började blåsa på allvar under eftermiddagen satt jag vid skrivbordet här i holken och live-chattade med läsarna och plötsligt upptäckte jag att jag mådde illa. Jag kunde först inte förstå varför, men när jag reste mig upp gick det upp ett ljus. Hela jävla skrapan svajade så vådligt i orkanvindarna att jag blivit sjösjuk hemma på vardagsrumsgolvet.
Det var så läskigt att jag bestämde mig för att ta mig ner till lobbyn istället – via trapporna, att åka hiss kändes vanskligt. Där, i lobbyn, hann jag sitta i fem minuter. Sedan exploderade det översvämmade reläverket downtown och strömmen gick med ett brak.
Så jag blev kvar i lobbyn hela natten och fick under småtimmarna se första avenyn förenas med East River – och sedan bodde jag på hotell i nästan en vecka, ty så lång tid tog det för strömmen att återvända.
Mycket dramatiskt har verkligen hunnit hända under åren i New York City.
• • •
Autocorrect ville just ändra ”Heiskanen” till ”Hejsan”.
Det hade Jarkko inte gillat…
• • •
Min säsong som tippare har börjat lika illa som Auston Matthews som målskytt, men likt honom vägrar jag ge upp och avlossar härmed dagens salva:

•Dallas – NY Rangers 1
•Florida – Ottawa 1
•San Jose – Tampa 1
•LA – Toronto 1
•St Louis – Montreal 1
•Philadelphia – Carolina 1
•Buffalo – Chicago 1
•Detroit – Minnesota 2 (OT)
•NY Islanders – Colorado 2
•Nashville – Washington 1 (OT)
•Seattle – Pittsburgh 2
•Calgary – Edmonton 1 /OT)

• • •
Efter förlusten hemma i Raleigh igår sa Rod Brind’Amour att han aldrig coachat mot en bättre Islanders-upplaga.
Det lät ju storsint, men jag fick en bestämd känsla av att det var en spydighet riktad mot Barry Trotz. Inte för att jag någonsin hört att Rod The Bod skulle ha något otalt med Mannen Utan Hals, men så kan det mycket väl vara – och de är försåtliga ibland, NHL-coacherna.
Trotz visste förstås själv att det omedelbart skulle börja hetta under rumpan på Sheldon Keefe när han i en radiointervju i veckan lät meddela att han gärna skulle vilja coacha ett Original Six-lag.
Mycket riktigt har Toronto-media redan börjat spekulera om ett coach-byte…
• • •
Goda nyheter, Filip Wiklund. Det är National Cat Day i USA idag.
Då borde ju Panthers triumfera, right?
• • •
Vad deppigt att höra om Sean Couturier. Han har åter opererat ryggen och blir borta tre till fyra månader.
Frågan är ju om han någonsin spelar NHL-hockey igen.
Goddamned.
• • •
Apropå National Cat Day hade jag en gång en katt, i en legendarisk etta på Bygatan i Borlänge. Dåvarande sambon – känd i vida kretsar som ”Bruna Ögon”, eftersom jag helt hutlöst fläkte ut mitt privatliv i lokala tidningskrönikor – sa en dag att hon tyckte att vi borde ha en katt. ”Över min döda kropp”, svarade jag, som inte alls gillar katter. Men några dagar senare hade vi förstås en ändå. Jag var så lättlurad att jag gick med på denna dramatiska förändring i tillvaron mot löfte att få döpa kräket och hade plötsligt en livs levande Dylan i mitt liv.
Tråkigt nog flyttade Bruna Ögon några månader senare, så jag och Dylan blev ensamma kvar i ettan. Han satt hela tiden vid dörren och jamade efter matte och det hjälpte inte att jag upplyste om att det var kört, hon skulle inte komma tillbaka. Han jamade vidare. Till slut satte jag mig bredvid och jamade jag med.
Så kan det gå.
• • •
Svenska målskyttar idag: Nils Lundkvist, Erik Karlsson, Adrian Kempe, Lill-Nyllet, Rasmus Dahlin, Rasmus Asplund, Joel EE, Big Elmer, Filip, Wenny Wennberg, Elias Lindholm.
Ja, det blir mycket att skriva hem om.
• • •
Vad en enda vinst kan göra ändå. Canucks var ju riktigt, riktigt bra mot Penguins igår.
• • •
OK, vyn från holken just nu är denna.

Och jag sjunger som i tredje låten på Spotify-listan, med John Fogerty.

Outside, they’re ringing, the night train is bringin’ me home
When you hear that locomotion, get ready to ride
’Cause it’s almost Saturday night

Välkommen till årets första maraton.