The Battle of New York

Trupperna är uppradade längs frontlinjerna, musköterna har laddats med knastertorrt krut, nyslipade bajonetter blänker i solskenet, en trumpetare från artilleriet gör sig redo att blåsa i luren.
Alldeles strax brakar det loss:
The Battle of New York!
Den här gången äger det klassiska fältslaget – nu inne på sitt 50:e blodiga år – rum på territorium i öst, där Kommando New York Islanders försöker hålla ställningarna mot den avskydda New York Rangers-bataljonen. Som anfaller från den västra flanken och avser att befästa sitt lokala världsherravälde, nyligen återerövrat efter flera år på reträtt.
Det onda blodet kokar, fiendskapen är grundlig och intensiv, risk föreligger definitivt för att Geneve-konventionens alla stadgar inte följs.
Fanjunkare Furman Bjurman har därför kallats in som oberoende observatör och kommer föra protokoll som internationella domstolen i Haag kan ta del av om det behövs.
Nu drar hela slagfältet efter andan, hästarna från kavalleriet frustar och sparkar otåligt med bakbenen, stubinen till en kanon börjar spraka…
Det är dags för strid.
• • •
Now, en observatör utsänd av högdjuren i den holländska tribunalen ska väl helst närvara vid skådeplatsen för oroligheterna, så hen får överblick och registrerar även sådant som händer bortanför tv-kamerornas räckvidd.
Det hade jag ju också tänkt vara, men när jag vaknade i förmiddags kändes det så där igen: Jag var trött, hade ont i huvudet, upplevde att höften blivit sämre igen och kände stark motvilja mot hela idén att ägna hela dagen åt att krångla mig till Belmont Park och sedan tillbaka i den sena kvällen.
Så ni och Abdulqawi Yusuf – ordföranden i Haag – får lov att ursäkta.
Mina observationer från detta kapitel i den stora hockeykonflikten kommer att göras i mitt eget vittnesbås – Korresoffan.
• • •
Han är den lokala hockeyscenens egen Lennart Hyland och har bevakat Rangers – och sedermera Islanders och Devils – sedan 1954.
Ikväll hedras Stan Fischler, 90 bast men alltjämt aktiv i media, genom att hela våningsplanet runt pressläktaren i UBS Arena döps om till Stan Fischler Press Level.
För en journalist är det samma slags ära som det är för spelarna att få tröjan hissad i taket.
Så grattis till denne sanne legend, mentor för de flesta ni nånsin sett skriva om hockey från denna stad.
• • •
Det var ju spektakulärt att Phil The Thrill äntligen fick göra ett riktigt mål samtidigt som han blev alla tiders Iron Man, men jag upptäckte något mer uppseendeväckande i matchen i San Jose igår.
Wild Bill Karlsson har klippt av sig det blonda hårsvallet.
Otroligt.
Det är ju som att Brent Burns skulle raka av sig skägget – eller som att påven skulle ta av sig sin lilla hatt.
Detta var jag naturligtvis tvungen att fråga om när jag hade Märstas egen Brian Jones i luren efteråt.
– Ja, jag är korthårig för första gången på åtta år. Lite ovant men rätt skönt. Det känns lite lättare, skrockade han.
• • •
Rangers har de facto tre raka förluster inför kvällens derby, men ni såg ju igår att det inte precis är ett lag i kris.
De gjorde en strålande match mot regerande mästarna och kommer de upp i samma nivå ikväll vinner de detta derby med acklamation.
Men frågan är om de har en likadan insats i sig bara ett dygn senare?
Tveksamt, Avs lockade fram det allra bästa i dem och sista delen av back-to-back-valser efter sådana både fysiskt och emotionellt krävande urladdningar kan bli utmaningar.
Dessutom:
Jaroslav Halak står.
Isles har en bra chans…
• • •
Ja, Kmannen, Kempe hade jag gärna pratat med igår. Men de ska svara när jag ringer också och ibland gör de inte det, för att de inte har tid eller inte vill eller kan. Det är bara att acceptera, de har inga formella förpliktelser mot mig, jag blir aldrig grinig över det (jo, det händer, men inte i oktober…).
En liten artikel blev det som du kanske såg ändå, det är Adrian värd.
Medan många andra tänkta skyttekungar haft svårt att komma ur startblocken spinner han bara vidare på fjolårssuccén och smaskar in mål efter mål.
• • •
För Islanders är kvällens holmgång viktig inte bara för att de har chansen att göra illa sin värsta fiende. De behöver visa – framförallt för sig själva – att de inte är det mediokra nedre-halvan-lag som fick spö av Devils och sedan kammade noll i Florida två gånger om.
Men jag vet inte, jag har redan intrycket av att de saknar Barry nåt alldeles oerhört – och att den buttre Lambert verkligen bara är en ny Todd Reirden.
Prove me wrong, säger jag eder härmed
• • •
Kvällens lilla tipsrad

•NY Islanders – NY Rangers 1 (OT)
•St Louis – Edmonton 1 (OT)
•Anaheim – Tampa 2

• • •
I tonåren kände jag en punkare i Borlänge som kallades Lambert.
Det var en verkligt glad skit, till skillnad från den nye Islanders-coachen.
Ja, jag ville bara berätta det.
• • •
Det är nästan på dagen 50 år sedan den allra första Slaget om New York utkämpades.
21 oktober 1972 stod det i almanackan och Rangers vann med 2-1, men fick hårdare motstånd av den nya grannen än någon hade tänkt sig.
Sedan dess har de mötts ytterligare 324 gånger – både grundserie och slutspel inräknat – och bataljonen från Manhattan har övertaget, om än knappt.
Fischler?
Jovisst, han var på plats i Nassau Coliseum den gången också – 40 år gammal redan då.
• • •
De nationella kanalerna har fått vittring på att det går att få tittare när NHL-laget från nationens största stad förväntas vara framgångsrikt.
ESPN sände på Garden igår och TNT tar hand om derbyt ikväll.
Stackars Sam Rosen och Joe Micheletti, de får ju sitta sysslolösa.
• • •
Själv har jag inga förhoppningar om att få en pressläktare uppkallad efter mig, det är minst sagt några i kön före i de jag brukar frekventera, men ett hörn i någon stambar…det är målet.
• • •

I den mån jag förnimmer någon FOMO – ja, ni vet, Fear Of Missing Out – en kväll som den här har det med fansen att göra.
Det blir alltid ett sjujävla drag under The Battle of New York och inte sällan en del läktargurgel också – men tack och lov på mycket oskyldigare sätt än i Europa.
Det är kittlande att uppleva, det kan inte ens den mest inbitne stugsittare förneka.
Fast vi får väl hoppas att stämningen går genom rutan ikväll, ibland gör den ju det.
• • •
Svenska målskyttar ikväll: Inga alls…
• • •
För någon timme sedan rapporterades plötsligt att Jerry Lee Lewis slutligen gått hädan och jag hann bli lite bedrövad, men strax efteråt dementerades den dystra nyheten från Åsas hemstad.
”Still alive in Memphis”, hette det.
Borde man ju ha kunnat räkna ut. The Killer kan inte dö!
• • •
Henke sitter och ser ut som a millions Buck i TNT-studion oj, vad glada Islanders-fansen ska vara över det…
• • •
När allt sett så bra ut i Ottawa trasar Josh Norris sönder en axel och ser ut att missa resten av sässen. Fan så bittert.
• • •
I Sportbladets fantasy-liga möter jag Ekeliws Lyftkranar denna vecka och redan efter två omgångar ligger jag under ganska ordentligt.
Inte oväntat, Ondskan gör skäl för sitt smeknamn när det kommer till tävlan. Bakom den snälla fasaden döljer sig en aggressiv, skoningslös Radko Gudas som utan pardon kör över sina vänner…
• • •
Flera nyfikna kollegor här på kalla östkusten har tillfälligt lämnat sina poster för Phoenix, ty på fredag debuterar Coyotes i sin pyttehall vid Arizona State University och hur mycket vi än hånflabbat åt att de i åtminstone tre år ska ”bo” där är alla plötsligt väldigt eager att få se NHL-hockey i så intim, tajt miljö.
Jag med, det sägs att pressläktaren helt oväntat är utsökt, med fantastisk vy över isen, så…ja, nån gång i vinter ses vi där.
• • •
Stubinen till kanonen har brunnit slut, så nu smäller det på slagfältet i Belmont Park.
Håll i hatten.