Thanksgiving-show i Newark

Nu är det, alldeles snart, Thanksgiving i The United States of America och meningen är att vi denna förnämliga högtid – som alla firar, oavsett religiös hemvist – ska reflektera över det vi är tacksamma för.
Så jag tänkte att jag skulle ägna detta intro, inför den kittlande matchen mellan Devils och Maple Leafs i The Rock i Newark, åt att lista just sådant. De bra sakerna i livet. De som gör det värt att leva.
Så here we go:
Jag är tacksam för min mamma, min bror och mina vänner – en brokig samling karaktärer som skiljer sig åt på en oerhörd massa sätt men har värmen, humorn och lojaliteten gemensam.
Jag är tacksam för att jag fått jobba som skribent i snart 40 år – jo, jag började på Borlänge Tidning redan 1983, som femtonårig parvel, and never looked back – och att det bara blir mer och mer givande hela tiden.
Jag är tacksam för att drömmen om New York, som brunnit i hjärtat sedan jag såg de första ”Kojak”-avsnitten i knatteåldern, slagit in – och att den till och med är ljuvligare än jag fantiserade om; jag trodde ju inte att det efter nära två decennier fortfarande skulle vara en kick att gå ut genom dörren varje dag – men det är det.
Jag är tacksam för den saftiga sirloin-biffen på Wollensky Grill på 49:e gatan.
Jag är tacksam för att jag får ägna så stor del av mitt liv åt det oerhörda skådespelet i världens bästa hockeyliga; även det fortsätter vara en rungande kick.
Jag är tacksam för hur det känns bakom ratten i en hyr-Cadillac på en oändlig raksträcka genom Nevada-öknen, där den stekheta luften formligen dallrar över sanden och vägbanans skarvar sjunger i däcken.
Jag är tacksam för att jag får fläka ut mina tankar och reflektioner i den här bloggen; inget jag gjort i det här yrket har varit roligare eller mer tillfredsställande.
Jag är tacksam för euforin som väller upp i bröstkorgen när jag hör svänget i New Orleans-guden Lloyd Prices ”Oh, oh, oh”.
Jag är tacksam för att bloggen har så fantastiska läsare. Ni har gjort detta till mediasveriges trevligaste, roligaste och mest civiliserade forum; man får förnyat hopp om mänskligheten
Jag är tacksam för att det fortfarande går att bota vardagsdepp, till och med i november, med gamla Seinfeld-avsnitt – och särskilt då ”The Jimmy”, ”The Contest”, ”The Stand In”, ”The Hamptons”, ”The Cheever Letters”, ”The Fusilli Jerry” och ”The Outing”.
Jag är tacksam för att jag fick en klubba av vår egen Notarius Publicus Filip Wiklund idag.
Jag är tacksam för bettet i dry martinin i den storslagna, eleganta lobbyn på The Peabody i Memphis.
Jag är tacksam för att jag får podda med Jonathan Ekeliw – en nörd så charmerande att han i enlighet med tesen om kära barn och namn har ett oändligt antal smeknamn; Ondskan, Ekan, Jonte, Jonis, Bambi, Bamse, Nuddy, Broccoli-pajen och Youngblood.
Jag är tacksam för den stilistiska genialiteten i Cormac McCarthys ”The Passenger” – en färsk roman som ”fångar” den amerikanska södern på ett sätt inget jag läst sedan William Faulkner gjort.
Jag är tacksam för att svenska NHL-spelare med nästan inga undantag alls är så vänliga, anspråkslösa och lätta att ha att göra med; det bidrar i högsta grad till att det jag sysslar med är en fest snarare än ett jobb.
Jag är tacksam för det som brusar i mellangärdet när tärningarna studsar i craps-baljan på Bellagio och både jag och Scott Burnside har hundra dollar på Hard Eight.
Jag är tacksam för att jag just ikväll åkt ut till Newark för att följa Devils jakt på fjortonde raka segern, ty just nu är det in i helskotta roligt att se Devils spela ishockey
Jag är samtidigt tacksam för att jag inte ska resa längre just idag; onsdagen före Thanksgiving är alltid årets mest hektiska resdag i USA och det märks till och med på NJ Transit-tåget, så fullpackat att en stackars bofink får stå hela vägen och ständigt blir trampad på tårna av lallare med ryggsäckar, barnvagnar, hundar, cyklar och fan vet allt.
Jag är tacksam för att Devils-trion Jesper Bratt, Nico Hischier och Jack Hughes nu kallas The Bratt Pack; det är ju femplus,
Jag är tacksam för att jag har en bartender jag betraktar som ”min”. Han heter Duffy, jobbar på Neary’s och vet precis hur och och när och varför jag jag vill ha mina drinkar. Får jag som jag vill kommer vi, likt Frank Sinatra och hans Jilly, ligga i gravarna intill varann när allt är sagt och gjort.
Jag är tacksam för att det alltjämt sjunger till varje gång en trejd äger rum i NHL. Som idag, när Rangers skickade Ryan Reaves till Minnesota i utbyte mot ett femteval i draften och därmed säkrade lite cap space.
Jag är tacksam för det gränslöst vackra i ett John Coltrane-solo.
Jag är tacksam för att Toronto-media är här i The Rockhhh idag och livar upp pressläktaren med sitt ivriga tjatter (fast de är nedbrutna över Kanadas bittra förlust mot Belgien i Qatar).
Jag är tacksam för de rökta Rockefeller-ostronen på Dock’s på tredje avenyn.
Jag är tacksam för att EK65 återuppstått och återigen utför soloshower värda special effects-priser på Oscar-galan.
Jag är tacksam för en ljusblå Ralph Lauren-kavaj som plötsligt passar igen.
Jag är tacksam för att man efter alla år av seg snooze-stämning kan förvänta sig riktigt hett, brakande drag på The Rock-läktarna en kväll som den här.
Jag är tacksam för att Kaliforniens sol väntar på Papa Biff under julhelgen.
Jag är tacksam för säsongsackrediteringar till både Garden, The Rock och UBS Arena; de påminner oavbrutet om hur privilegierad jag är.
Jag är tacksam för att jag inte behöver äta kalkon i morgon. Familjen i New Jersey det var meningen att jag skulle åka till har bestämt att vi ska ut istället och på krogen kan man gudskelov beställa vad man vill.
Jag är tacksam för att tabellen nu vid Thanksgiving ”satt sig” – och att Broccoli-pajen och jag kan grotta ner oss i detta faktum när vi spelar in nytt avsnitt imorrn.
Jag är tacksam för att amerikanskt kaffe är så svagt och härligt.
Jag är tacksam för att Toronto med alla sina backskador förmodligen kommer trejda till sig John Klingberg inom kort.
Jag är tacksam för en ny laddning Ljunglöfs Ettan just anlände från Sverige.
Jag är tacksam för att det spelas hela femton matcher ikväll och att jag därför kan knyta ihop detta intro med en riktigt lång och fin tipsrad.

•Minnesota – Winnipeg 2
•Carolina – Arizona 1
•Florida – Boston 2 (OT)
•Pittsburgh – Calgary 1
•Columbus – Montreal 1
•Buffalo – St Louis 2
•New Jersey – Toronto 1
•Detroit – Nashville 2 (OT)
•NY Islanders – Edmonton 2
•Washington – Philadelphia 1
•Dallas – Chicago 1
•Anaheim – NY Rangers 2
•Vegas – Ottawa 1
•Seattle – San Jose 1
•Colorado – Vancouver 1