Thanksgiving-show I Newark, del 2

NEW JERSEY – TORONTO 0-2 (Period 1)
• • •
För att fortsätta på etablerat tema:
Jag är tacksam över att jag är på plats i The Rockhhh och får se den här matchen.
Den är väldigt bra.
Devils har visserligen bara ögonblicksvis fått upp samma galna klapp-klapp-tempo som mot Oilers, men när det väl sker sitter man här med uppspärrade ögon – och dessutom har Leafs kommit för att spela ikväll. De vill väldigt gärna klippa av de röda jävlarnas omhuldade segersvit.
Så aggressiva, så kvicka, så skarpa.
Ah, bofinken njuter.
• • •
Glömde att lista ”Svenska målskyttar i natt” i introt, men nej – Pontus Holmberg skulle garanterat inte ha återfunnits på den listan.
Han befinner sig dock på precis rätt plats när Devils fuckar upp big time i egen zon – och så är första NHL-målet säkrat.
Det är bara att ta fram tejpen i båset.
• • •
Det låter helt lugubert som att en helikopter hovrar precis ovanför The Rock-taket under delar av inledningsperioden.
Störta inte, tack.
• • •
Som någon här påpekar: Leafs har neutraliserat Devils öst-väst-spel och saktat ner dem avsevärt i mittzonen.
Men det förklarar inte de flagranta misstagen i egen zon. Det var ju sånt de slutat med, eller?
• • •
Lill-Nyllet måste alla i Maple Leaf Nation vara extremt nöjda med i år.
Förr hände det att han försvann i matcherna, men nu är det precis tvärtom.
Han har aldrig en off night utan märks precis hela tiden, gör skillnad i varje byte, är farlig och skapar chanser.
• • •
Lindys beslut att att ta en challenge för det bortdömda målet känns inte så vidare smart.
Nej, jag tycker inte heller det var mycket till interference, men det enda man kan vara säker på i de situationerna är att domarna har en mycket godtycklig syn på hur de ska värderas och bedömas.
Det kostar en utvisning och såna har man inte råd med mot Maple Leafs.
• • •
Man kan inte säga annat än att Magnus Hellberg får se sig om…
Allvarligt talat: Det vore rätt schysst om ligan begränsade antalet gånger en enskild spelare kan bli plockad på waiver per säsong. Jag vet inte om de hört, men det är människor de skickar fram och tillbaka – inte potatissäckar.
• • •
Minus till de töntar på ena kortsidan som i frustration försöker få igång en ”U-S-A”-ramsa.
Hallå.
• • •
Jag är fortfarande lite tagen av scenerna på NJ Transit-tåget. Alla vet att denna onsdag är en omöjlig dag att resa på – och ändå är alltså så jävla många ute och stressar i sista stund, med packning de egentligen borde ha ringt en flyttfirma för att få hjälp med.
Många har kanske inget val, men ändå: Jag blir stressad och ångestriden å deras vägnar – och är väldigt glad att jag inte behövde fortsätta till nästa station, Newark International. Kaoset och köerna där vill jag inte ens tänka på.
• • •
Apropå det: Jag blir lika stressad å vaktmästarnas vägnar när de, som efter halva förstaperioden i The Rock ikväll, måste byta en plexiglasskiva.
• • •
Min Thanksgiving-tradition är enkelt. Jag tar en promenad i Midtown och förundras över att mitt monster till hemstad ligger helt öde. Sedan går jag hem och ser Woody Allens ”Hannah & Her Sisters” och ”He is Risen” – Sopranos-avsnittet där de firar Thanksgiving och Ralphie inte får komma hem till Tony.
Och så till kvällen: Middag med nära amerikanska vänner.
• • •
Well, nu får vi se. De få gånger de gjort sig skyldiga till så här mediokra sekvenser tidigare i höst har Devils haft en föredömlig förmåga att hetsa varandra till monumentala uppryckningar – och kommit tillbaka gång på gång.
Den förmågan kommer behövas nu.