NHL-bloggen

The Battle of Hudson River

Från stolen i mitt kontor i holken på 48:e våningen har jag bred vy västerut, så bortom skogen av skyskrapor kan jag skymta New Jersey och idag svär jag på att det gick att se hela hur hela delstaten knöt en näve i byxfickan och med frätande syra i stämbanden väste:
– Nu jävlar! Nu ska mallgrodorna på Manhattan få! Nu ska vi krossa Rangers…

Så gör, och säger, dom i och för sig alltid på den sidan när det vankas Hudson River-battle, men det är extra mycket eftertryck i känslorna just ikväll, inför 22-23-säsongens första rond i det stora slaget.
För medan favorittippade Rangers haltat sig genom hösten som en skadeskjuten get är betydligt mindre hajpade Devils on a rungande roll och en potentiell blowout finns i korten.
Det vore inte bara en idrottslig framgång monumentale. Det vore det frustrerade mobbningsoffrets triumf över den överlägsne översittaren.
Devils-fansens animositet visavi Blåskjortorna på Manhattan utgörs, måste man förstå, inte bara av de klassiska känslorna för en lokalkonkurrent. Den göds av en universell konflikt mellan två grannskap, två kulturer och två världsuppfattningar.
New Jersey-bor upplever sedan urminnes tider att New York ser ner på dem, driver med dem och hånar dem – och helt fel har de inte.
Denna ö – för det är framförallt den det handlar om, plus delar av Brooklyn – ser sig som universums medelpunkt och har alltid behandlat sina grannar i väst med en oförskämt nedlåtande attityd.
Det finns miljoner och åter miljoner skämt som gör narr av The Garden State och NYC älskar att dra dem så fort tillfälle ges.
Att Jersey har Frank Sinatra, Bruce Springsteen, Sopranos, Whitney Houston, fantastiska Princeton-universitetet, en suverän kustremsa, Anthony Bourdain, Frihetsgudinnan, Joe Pesci och Atlantic City att skryta med hjälper inte. Hela delstaten borde, flinar New York, ändå säljas till Bulgarien.
Den bitterhet den sortens pennalism genererar förstoras sedan i sportens dueller – och det hjälper förstås inte att Rangers, i det här fallet, alltid får mycket mer medial uppmärksamhet, även när rivalerna är bättre.
Så yeah, var så säker.
Mer än bara poäng, och bragging rights i Metropolitan-divisionen, står på spel i The Woooorld’s Most Famous Arena ikväll.
Det handlar om värdighet, stolthet, självaktning och allmänt välbefinnande.
Därför är detta också säsongens hittills mest utpräglade must-see-duell på Broadway.
Så för allt i världen – häng med nu.
• • •
När jag vaknade i morse – well, strax efter lunch – upptäckte jag att jag plötsligt hade fått bortåt 50 nya följare på Twitter och blev påfallande nervös.
Sånt brukar indikera att man hamnat i något slags obehaglig storm.
Men det visade sig att det bara var Mark Lazerus och Scott Powers på The Athletic hade haft vänligheten att inkludera lilla mig på en lista över hockey-twittrare värda att följa.
Smickrande förstås, det kan jag inte förneka. Men jag tycker samtidigt lite synd om alla nordamerikanska följer som inom kort kommer upptäcka att jag nästan bara skriver på svenska…
• • •
Devils fick som bekant se sin tretton matcher långa segersvit avklippt förra veckan, mot Toronto, men det var inte precis som att luften gick ur dem för det.
Tvärtom, de har sedan dess fällt två nya byten – Sabres och Devils – och en sådan som Jack Hughes bara höjt sig ännu mer.
Det är dags att fatta, de är ”på riktigt” och de kommer ställa till alla möjliga problem för sin just nu taffliga granne ikväll.
• • •
Ni tror mig inte, men när jag kommer till pressrummet på Garden under eftermiddagen väntar denne lille krabat på heltäckningsmattan.

Det är alltså fler än en bofink som skaffat sig ackreditering ikväll.
Bara en får dock stanna kvar, den andre fångas in av en vaktmästare med stor svart påse – och det är inte jag, dessbättre.
Vaktmästaren lovar att han ska släppa ut vår nye lille vän i det fria, men jag tror jag undviker ”kycklingen” i matsalen ikväll…
• • •
”Frihetsgudinnan”, kanske vän av ordning invänder apropå den inledande lilla drapan, ”det är väl ändå en New Yorksk sevärdhet”.

Det kan man tro, men i teknisk mening står den grandiosa damen i farvatten som tillhör New Jersey.
Lägg den på minnet till nästa Trivial Pursuit-parti.
• • •
Rangers episka kollaps mot Oilers i söndags har jag haft svårt att sluta tänka på.
Ett lag som enligt alla parametrar hör till de bästa out there ska inte kunna göra sig skyldiga till såna floppar – men gör det alltså ändå.
Kanske är det som Kreider-Greider sa efteråt:
– Jag vet inte om vi blivit arroganta eller vad. Vi vet ju vad vi måste göra men gör det inte i alla fall.
Ja, arrogans är nog faktiskt det värsta som kan hända. Den bedrövliga egenskapen har samma effekt på hockeylag som eld har på torrt ved.
De gör sig av med den – eller brinner upp.
• • •
Chrislar86 i spåret, tack för ditt förslag.
Självklart ska Sorokin fortsättningsvis kallas Sorken och dueller mellan honom och Sjestiorkin rubriceras ”Sorken vs Storken”.
För övrigt är Sorken just nu jävligt mycket bättre än Storken.
• • •
Sex matcher ikväll – och sex chanser för mästertippare Furman att göra bort sig igen.
Here we go:

•NY Rangers – New Jersey 2
•Buffalo – Tampa 1
•Detroit – Toronto 2
•Columbus – Vegas 1
•St Louis – Dallas 2 (OT)
•Edmonton – Florida 1 (OT)

• • •
Vet inte riktigt varför, men innan VM startade tog jag ut ett lag i tidningens ”VM-elvan” och idag får jag följande mail:
”Hej Bjurre! Den andra gruppspelsomgången i VM är slut. Din placering just nu är 26 722. Scrolla ner för att se mer stats om ditt lag NY Dolls”.
Haha!
Men för all del, någon ska ju vara 26 722:a också…
• • •
Gallant öser, som sig bör, beröm över kvällens motståndare på sin presskonferens två timmar innan nedsläpp.
– If there’s a team that plays the way I want us to play, it’s New Jersey. They’re not lucky…They play real fast. They forecheck real aggressive, and that’s we when we’re playing our best, säger han.
Och de är, ber jag att få tillägga, inte det minsta arroganta…
• • •
Svenska målskyttar ikväll: Jesper Bratt, Fabian Zetterlund, Rasmus Dahlin, Lill-Nyllet.
• • •
Ser på ”the board” att jag åter har New York-medias två värsta sladdertackor som pressläktargrannar ikväll.
Suck.
Jag hade föredragit den lilla bofinken.
• • •
Rätt så rolig tweet alla hockeyfans borde uppskatta.

• • •
Strålle sattes upp på waivers idag och det var kanske bound to happen när alla björnar klev av skadelistan, men det finns andra lag som har en betydligt mindre komplett backuppsättning än Boston och skulle kunna ha nytta av den rutinerade västgötens tjänster.
Islanders till exempel…hugg, Lou, hugg!
• • •
Nacken, om någon undrar – den är bra nu.
Det är bra läkkött i oss Furmän, det sa alltid pappa Hans – och han visste vad han pratade om
• • •
Mitt första live-minne av The Battle of Hudson River härrör från min premiärsäsong här borta 2005-2006. Då utkämpades det i första playoff-omgången och även den våren var Rangers, efter Jaromir Jagrs och Henkes kanonsäsonger, rätt arroganta.
Resultat:
De blev svepta så det stänkte från här till Trenton.
• • •
Det verkar som vi får se Alexander Holtz ikväll. Han ersätter, enligt preliminära rapporter, axelskadade Nathan Bastian intill Jesper Boqvist.
Mycket god nyheter, tycker jag!
• • •
Gallant fortsätter stuva om i kedjorna som en kock hög på crack stuvar om i grytorna.
Nu är förhoppningen tydligen att Kaapo Kakko och Chytil ska fungera som startkablar åt Brödmannen.
När jag läser det är det nästan så jag vrider nacken ur led igen. Jag menar…spela honom med så bra jävla pjäser som möjligt, det är väl inget hokus pokus med det.
• • • 
Okej, nu pumpar vi Springsteens ”Meeting Across The River” och låter tärningarna landa där de landar.
Detta blir, törs jag nästan lova, en kväll att minnas.

Per Bjurman