Höstens show på Broadway, del 3

NY RANGERS – TORONTO 2-1 (Period 2)
• • •
I början av andra kommer saker och ting av sig en smula och matchen påminner plötsligen mer om en alldeles för lång symfonirock-konsert på Cirkus – såna tvingades jag också sitta av då och då – än om extranumren med Blur 96.
Men i mitten av perioden börjar det hända lika mycket som under en hel Lollipop-festival i Lida friluftsområde.
Framförallt exploderar Leafs i några anfall som skulle kunna användas i en instruktionsvideo om den nya, ursinniga anfallshockey vi dividerat om senaste veckorna.
De snurrar så vilt, trycker på så hårt och byter position så ofta att man blir yr bara av att titta. Ingen är där han förväntas vara, inget som händer går att förutse – nästan.
Men så farliga lägen blir det ändå inte, för intressant nog försvarar sig hårt stressade hemmaspelare rätt bra bra och ser på något vis till att hålla fortet under de galna minuterna.
Och istället:
Jimmy Vesey får det verkligen att verka easy när han under en kontring i concord-tempo skär in framför Murray och skickar upp pucken i nättaket.
• • •
Även organisten har ung vikarie, Garden of Dreams-wänschet till ära.
En försynt tjej får ta över tangenterna i det lilla båset i takåsarna och hon fullkomligen. briljerar.
• • •
Konkurrensen är hård, men om jag just idag fick uppgiften att ta ut en Tre Kronor-trupp med de bästa tillgängliga skulle jag definitivt överväga att inkludera blåvita paret Sandin-Liljegren.
De är ju grymma.
• • •
Det ser ut som att Mika är missnöjd med Chris Lee. Han är historiskt sett i så fall inte särskilt unik.
• • •
Oväntad stiltje i spåret, visst är det? Jag trodde det skulle bli extraordinärt drag just ikväll, men torsdagens ärtsoppa kan tydligen dämpa vilken atmosfär som helst.
• • •
Ja, vad är det som händer i Bell Centre? Ska Lukas Dostal från Brno hålla nollan åt Hyttmyrans grabbar?
Vore nåt.
• • •
OK, en perre kvar – och jag räknar kallt med att den blir som extranumren på de där oförglömliga konserterna i de stockholmska 90-talsnätterna.