Back in the New York groove, del 5 – The End

NY RANGERS – MINNESOTA 4-3 (Slut, straffar)
• • •
Dimmiga dar, det var bra dar/Men vad fanns det att se klart…

Ja, förlåt. Den gamla dängan, starkt förknippad med en viss händelse på Nalen, är svår att inte nynna på en natt som denna.
Jag springer faktiskt på Lundqvist och Skarsgård i environgerna efter straffavgörandet och kan inte låta bli: Jag säger att den obetalbara sekvensen på läktaren påminde om det som hände Håkan Hellström på Nalen för 23 år sedan.
Herrarna skrattar gott.
Så my job is done här, ska vi säga så?
• • •
Nä, det ska vi inte. Jag ska också nämna att det värmer hjärtat att Vanessa fick uppleva en så magisk kväll när hon nu flugit ändå hit.
Det var verkligen en kanonmatch, med två utsökta lag på isen – och den slutade ju precis som Vanessa önskade sig.
• • •
Jag vann inte jackpoten, a 1.2 miljarder dollar, på Megamillions ikväll.
Det känns som en förolämpning.
Å andra sidan vann ingen annan heller, så jackpoten kommer nu stiga till säkert 1.6 miljarder innan fredags dragning och gudarna tänker antagligen att jag ska sopa hem stålarna då istället.
• • •
Mika beskriver insatsen som Rangers bästa, över 60 minuter, på hela säsongen.
Det är inte utan att jag är benägen att hålla med.
• • •
Värst vilket argt intryck Wild gjorde – hela tiden. Han Greenway, till exempel, påminde om Joe Pesci i ”Casino” efter Chytils kvittering i tredje.
Men det kanske är bra, MN Johans killar har alltid tett sig lite snälla och behöver antagligen bli mer Varulven.
• • •
Tack för den komplimangen, Kmannen. Vi är bästa vänner, exet och jag. Bitterhet, ska man komma ihåg, är som att dricka gift och hoppas att någon annan ska dö. Förlåtelse och försoning är det bästa som finns här på jorden.
• • •
OK, bröder och systrar – tack för sällskapet under denna underbara återkomst till kontoret på Garden.
Imorrn ska jag spela in podd med Ondskan och sedan ägna mig åt mina gäster, men vi hörs på torsdag igen – på Garden då också.