Bäckis is back
Det finns få konstanter i NHL-korrens professionella liv, det är bara ett faktum som comes with the territory.
Merparten av spelarna man bevakar, och i bästa fall utvecklar en givande yrkesrelation med, kommer och går. De spelar i ligan några år och försvinner igen; åker hem till Sverige eller blir proffs i Europa – eller lägger av
Men några få råkar vara så bra, så speciella, att de lyckas bygga karriärer som varar i decennier och därigenom blir dom de facto fasta punkter i den här tillvaron.
I mitt fall var Henke Lundqvist förstås en sådan, som jag hade turen att få följa från första plockhandsräddningen till den sista under femton år i New York. Erik Karlsson är en annan, liksom Victor Hedman och Gabriel Landeskog – och längre tillbaka utgjorde ikoner som Lidas, Zäta, Alfie, Kronwall, bröderna Sedin och Yellbear Hjalmarsson likadana fundament i showen.
Och så har vi Nicklas från Valbo strax utanför Gävle. Washington Capitals stjärncenter. Bäckis.
5 oktober 2007 såg jag honom – då en blyg, trulig valp som inte tittade en i ögonen när han besvarade frågor med korthuggna fraser på tjurigast tänkbara Gävle-mål – debutera i Phillips Arena i Atlanta, mot saknade Thrashers, och under de sexton år som passerat sedan dess har han verkligen varit ett permanent inslag i den nordamerikanska vardagen. Jag har sett den skygge pojken växa upp till världsvan man och familjefar, varit med när han lidit sina mest förkrossande nederlag och firat sina största triumfer, pratat med honom – vilket med åren blivit en ren ynnest, eftersom han nu definitivt ser en i ögonen och utan tvekan kan sätta ord på sina känslor och tankar – efter hundratals matcher, live såväl som på telefon.
Så tomrummet efter den fenomenale playmakern senaste året, när han rehabiliterat sin nyopererade höft och inte spelat en endaste minut sedan slutet av april, har varit påtaglig. Något har verkligen saknats. Det har inte riktigt känts som det ska. Och när han nu, denna småkalla januarisöndag nådens år 2023, äntligen gör comeback igen bubblar det av jubel i bröstkorgen.
Det finns de som tycker att man inte ska lägga vikt vid den sortens emotionella band, inte bry sig om historien och bli nostalgisk, bara se framåt hela tiden.
Men jag håller inte alls med. Självfallet ska blicken vara riktad framåt, men utan historia och sammanhang och länkar bakåt blir nuet tomt och andefattigt och själlöst.
Så jag tänker bejaka det där bubblet i bröstkorgen denna eftermiddag
Bäckis is back – och vi har åter en av få blågula konstanter att hålla oss i.
• • •
Om han varit liv skulle Elvis ha fyllt 88 år idag – och David Bowie skulle ha blivit 76.
Kort sagt:
8 januari är de odödliga legendarernas datum och nu låter vi ”Mystery Train” och ”Heroes” eka i den tidiga New York-kvällen.
• • •
Det är visserligen Blue Jackets, ute på back-to-back-svängom, Capitals möter i denna matiné, men ändå.
Ingen ska förvänta sig FÖR mycket av Bäckis de kommande timmarna. Han har som sagt inte spelat en sekund på nästan nio månader och kommer att behöva lite tid innan han hittar tempo och tajming och flås.
Med det sagt: Jag är övertygad om att han kommer göra mål direkt…
• • •
En sen lunch har just avnjutits i holken, bestående av ingenting mindre än Chicken Pao, för så här är det:
Biffen likes his chicken spicy!
• • •
Tom Wilson, som opererade ett knä i somras, gör också comeback i eftermiddag.
Låt inte mig hindra någon från att vara glad även över det.
• • •
Ukrainas U25-lag är på plats i Canada Life Center i Winnipeg idag – och hyllas grundligt av såväl åskådare som spelare.
Vackert.
Tyvärr lär vi inte få se liknande manifestationer mot Rysslands krig i Washington…
• • •
Påminner om min tipsrad för dagen:
•Winnipeg – Vancouver 1
•Dallas – Florida 1
•Washington – Columbus 1
•Arizona – Pittsburgh 2
•Chicago – Calgary 2
•Minnesota – St Louis 1
•Philadelphia – Toronto 2
•Anaheim – Boston 2
• • •
Exakt vad de gjorde med Bäckis höft hos specialisten i Belgien vet jag inte om kan förklara, jag är inte precis någon ortoped, men de har inte bytt själva leden, som de kommer göra hos mig vad det lider, utan den värkande höften har blivit ”resurfaced”.
Även det är emellertid ett omfattande ingrepp, vilket ju den långa rehabiliteringen vittnar om, men av allt att döma har det lyckats utmärkt. Nicklas säger själv att han för första gången på flera år inte har någon värk och jag hör rykten om att han är i bättre fysiskt skick än någonsin.
• • •
Det är ingen stor målvaktsshow som pågår i Winnipeg, precis…
• • •
Söndagens svenska målskyttar: Bäckis (fan så roligt bara att skriva!), Elias Lindholm, Rasmus A, Joel EE, Lill-Nyllet, Järnkrok och Pierre Engvall.
• • •
Som sagt, jag borde förstås varit i DC idag, men beskedet om comeback kom så sent att ackreditering inte hann lösas, så vi gör detta från korresoffan istället.
Även det blir skön…t.
Nu åker vi.
Välkommen tillbaka, Bäckis.
