Kattinvasion på Manhattan

Det är måndag under en av januaris tyngsta fucking oxveckor.

Det regnar.
Det är kallt.
Det blåser.
Det är grått som i elefantens arsel.

Det är serielunk monumentale.
Det är Florida Panthers – betydligt mindre kittlande att se i år än ifjol – som besöker Manhattan.
Det finns en massa annat tråkigt och svårt jag borde få gjort.
Det pyser av förtret och frustration och allmänt dåligt humör i hela bofinken.
Så ja, idag var det väldigt, väldigt nära att jag stekte trippen till Garden och istället satte mig i korresoffan och bara muttrade.
All things considered – det hade antagligen varit klokast.
Men något slags plikt, och en föreställning om att ni blir besvikna om jag inte ser så många matcher jag kan, fick mig ändå att – under svårt grymtande – packa ner laptoppen och baxa på mig tjocka vinterrocken och trampa ut i regnet och ta mig över Manhattan och nu är jag ändå här.
Så, well, välkomna till ännu en livesändning från The Woooorld’s Most Famous Arena.
Räkna bara inte med några stordåd – bloggaren är sur och gnällig och oinspirerad.
• • •
Under stora delar av hösten påminde kvällens gäster mer om kastrerade bonnkatter i Alingsås än om pantrar från tropikerna, men senaste veckorna har de faktiskt lyckats sträcka ut klorna igen och nu ryter de rätt så respektingivande i det östra streckracet.
Så det som före jul hade varit en mycket trolig hemmaseger i kvällens duell är everything but vid det här laget.
För Rangers har samtidigt…nja, inte halkat bakåt. Men de står stilla. Det händer inget. Och det måste det nog göra om man ska kunna undvika att bli riven av Filip Wiklunds kattdjur.
• • •
När jag kommer till Gardens backstage-entré kan jag svära på att det är Steve Bannon, den konservative kulturkrigaren med den ständiga framtoningen hos en obäddad säng, som står före i kön till metalldetektorn (jo, vi måste alltid gå igenom sådan – hockeyskribenter kan man inte riktigt lita på).
Men sen säger han att han är på plats för att sälja korv och då känner jag mig inte lika säker längre.
• • •
Det var för att se en smålänning showa jag rattade in matchen på TD Garden igår kväll, medan jag tröskade med annat, men det var en skåning som stod för den verkliga grannlåten.
Hampus Lindholm gjorde ett ruskigt snyggt mål och jag vill härmed utse honom till tredje bästa svenske backen i NHL i år, efter Erik Karlsson och Rasmus Dahlin.
• • •
Personligen tycker jag att Rangers ska trejda för Hästpolo-Gustav. Och om inte dom så i alla fall Devils eller Islanders. Så, nu har jag det där ute.
• • •
Tipsrad för sista gången en måndag i januari (för nästa måndag är det bara en match och den tänker jag tippa redan dagen innan…)

•NY Rangers – Florida 2 (OT)
•Toronto – NY Islanders 1
•Dallas – Buffalo 1
•Calgary – Columbus 1

• • •
En annan som seglar norrut på listan över de bästa svenska NHL-backarna, och har gjort i ett par år nu, är Gustav Forsling i just Florida.
Honom gillar jag, både som hockeyspelare och person. Bara en sån här sak: Den 26-årige östgöten älskar att fiska och ägnar mycket av sin fritid i södra Florida åt att kajka runt i båt i farvattnen utanför Fort Lauderdale, med spö och lina ute i några av världens mest fiskrika vatten.
Det ser åtminstone jag som en betydligt mer intressant hobby än, ni vet, tv-spel.
• • •
Blågula målskyttar här i sista oxveckans begynnelse: Mika, Lill-Nyllet, Timothy Liljegren, Fredrik Olofsson, Goalofsson, Elias Lindholm och Hästpolo.
• • •
Ett tag tänkte jag, i min måndagsgrämelse, göra en Idsint och inleda dagens intro med en dikt på temat serielunk, och det rimmar ju på både skunk och funk och punk och dunk och trunk, så det borde gått bra, men nä – jag har för lite spirit i hjärtat just nu.
Låt oss bara konstatera att det luktar skunk om våran lunk.
• • •
Jag har fortfarande en dålig feeling efter Boudreaus sista, ledsamma kväll i Vancouver, men nu måste ju alla ändå försöka gå vidare och det ska onekligen bli intressant att se vad som händer med Tocchet i båset i morrn.
Canucks möter förvisso Chicago då och en sådan match borde de vinna även om så Homer Simpson coachar dem, men ändå. Det känns som must-se-tv väntar framåt småtimmarna.
• • •
Bengan Hörnqvist är fortfarande skadad och har sålunda inte ens följt med upp till storstan. Det har jag svårt atta acceptera. Vad menar hockeygudarna?
• • •
Nu tar vi åter och fantiserar om hur första playoff-rundan skulle se ut med om tabellen frystes i exakt detta ögonblick:

•Boston – Pittsburgh
•Carolina – Washington
•New Jersey – NY Rangers
•Toronto – Tampa
•Dallas – Colorado
•Vegas – Edmonton
•Winnipeg – Minnesota
•Seattle – LA

Lite ”meh” i väst, kan jag tycka, men i öst har vi några episka battles och inte minst här i Metropolis.
Ojvoj.
• • •
Nu har de flyttat på mig på mig igen, en bit bort från Rosen och Vince. Säger ju det, jag är pressläktarens Alexis Lafreniere och får aldrig känna mig trygg någonstans.
• • •
Någon borde ha plockat Bliddan – Anton Blidh – på waivers igår också.
• • •
En kollega kommer fram och visar bilder han tog på Stefan Persson och Anders Kallur när Islanders nyligen hade hela sin alumni på plats i UBS Arena.
Man kan ju bli gråtmild för mindre. Kallur…vilken hjälte.
• • •
Ett plåster på såren för Boudreau är antagligen att han fortfarande får 2 miljoner dollar för den här säsongen – medan den likaledes sparkade Travis Green inkasserar 2.75.
Tocchet får, skriver Pierre LeBrun, samma summa – 2.75.
Canucks pytsar ut pengar som jag pytsar ut bokstäver i den här bloggen.
• • •
Nä, nu har jag inget mer att komma med. Detta blev ändå betydligt längre än jag trodde det skulle bli när jag satte mig mer och småsvor för några timmar sen.
Enjoy the night, hoppas matchen – och matcherna – vi ska se lyser upp oxveckans mörker.