Saturday night fever, del 11 – The End

BUFFALO – ANAHEIM 6-3 (Slut)
CALGARY – TAMPA 6-3 (Slut)
FLORIDA – MINNESOTA 5-3 (Slut)
DETROIT – PHILADELPHIA 0-2 (Slut)
COLUMBUS – SAN JOSE 5-3 (Slut)
MONTREAL – TORONTO 3-2 (Slut, OT)
OTTAWA – WINNIPEG 1-5 (Slut)
NY ISLANDERS – CAROLINA 2-5 (Slut)
DALLAS – ARIZONA 4-0 (Period 2)
ST LOUIS – CHICAGO 3-5 (Slut)
NASHVILLE – LA 5-3 (Slut)
SEATTLE – COLORADO 1-2 (Slut, OT)
VANCOUVER – EDMONTON 2-4 (Slut)
VEGAS – WASHINGTON 6-2 (Slut)
• • •
Det liknar ju ingenting, det som händer i Vancouver.
När coacher får sparken brukar fansen vara glada och lättade och ser fram emot en uppryckning med näste boss.
I Rogers Arena är det precis tvärtom. Hela stan, hela supporterskaran, står upp för Bruce – och mot klubbledningen, i vad som de senaste timmarna blåst upp till regelrätt folkstorm.
Hur i hela friden har klubbledningen kunnat försätta sig i en sådan situation? Rutherford, Allvin, ägaren Frankie Aquilini…de har på ingen tid alls lyckats få hela stan emot sig. Det kokar av ilska i den västkanadensiska metropolen.
Hur reparera man det?
Inte vet jag.
Men jag vet att det hade varit otroligt lätt att undvika. Det hade räckt med att behandla Bruce – en otroligt sympatisk människa som ALLA gillar – med vanlig, normal respekt.
Jesus.
Bruce, there it is.
• • •
Tack för idag, det blev ett långt skift ånyo och jag var inte precis i toppform, så imorrn ägnar nog jag en dag åt återhämtning, så vi kan inleda kommande vecka med mer svikt i steget.
Peace!