Tillbaka på brottsplatsen, del 3

NY RANGERS – MONTREAL 1-1 (Period 2)
• • •
Ja, Habs tar ledningen, i ett powerplay knappa fem minuter in i mittperioden, och ingen kan säga något annat än att det är rättvist.
De är hungrigare, rappare och mer stridslystna.
Tills Brödmannen under en avvaktande utvisning sexton minuter in i storyn lyckas svepa in kvitteringen.
Då blir de, som alla unga lag i deras prekära situation, lite nervösa och osäkra och inför upplösningen har nog hemmalaget ändå momentum.
• • •
Det är först i denna perre jag upptäcker att vår gamle vän Furman South dömer den här matchen.
Och såklart – han står för en felfri insats, gentlemannen från Sewickley i västra Pennsylvania.
Å andra sidan: Det är en sällsynt snäll och lättdömd match. Inte ens Tim Peel skulle misslyckas.
• • •
Fast det är inte långt borta att Drouin, av alla, ger gästerna ny ledning i slutsekunderna.
• • •
Det allra roligaste som händer i denna rond är att de i en lång reklampaus kör YMCA som karaoke-nummer.
Då blir det dans och sång och rajtantajtan på läktarsektionerna, för är det nåt amerikaner är världsmästare på så är det att ställa till med feelgood i såna ögonblick.
• • •
Montembeault fortsätter briljera.
Såklart.
En desperat Ekeliw plockade honom på waivers i morse…
• • •
I Minneapolis svarar Giants för ännu en touchdown och har just nu ledning med 24-21.
Ojvoj.
• • •
Själv börjar jag nu känna att jag slaggat i korresoffan i en vecka, vilket inte direkt gynnar skönhetssömnen.
Men nu tar vi veckans sista period i hamn.