En kväll i korresoffan
Ända sedan jag kom hem från Florida igår morse har jag märkt att korresoffan varit lite tvär och avvisande och kort i tonen.
I eftermiddags, när jag höll på att snöra på mig skorna för att gå ut med några brev, kom utbrottet.
– Okej, sa den plötsligt med spänd röst, vi måste prata.
– Va? Om vadå, svarade jag och tittade förvånat upp från meckandet med skonsnörena.
– Om dig. Om oss.
– Vad menar du?
– Sluta nu. Du vet mycket väl att det inte varit bra mellan oss på slutet.
– Nej…helt ärligt, jag tycker det varit ungefär som vanligt, ljög jag.
– Ah, vilket trams. Jag är trött på det här. Du pratar inte med mig längre, du lyssnar inte, du engagerar dig inte. Du reser bort i en vecka och sen kommer du hem och frågar inte ens hur jag mår. Du bara sover någon timme, springer i väg på en ny hockeymatch och återvänder hem, trött och stressad och sur. Medan jag bara får stå här. Det är så jävla frustrerande att ha det på det här viset.
– Alltså…om det är så du känner, så får jag försöka tänka lite mer på…ja, oss.
Korresoffan muttrade tyst för sig själv några sekunder. Sedan spände den blicken i mig:
– Säg som det är: Har du träffat någon annan?
– Va? Nej, hur kan du ens…
– Var ärlig för en gång skull! Det är lika bra du berättar, jag vill inte leva med den här ovissheten.
Jag kliade mig förbryllat i kalufsen och försökte säga något om att jag aldrig skulle vara otrogen, men soffan avbröt tvärt:
– Jag hör rykten om en annan soffa på Garden.
– På Garden? Det är ju befängt. Där finns ingen soffa jag får sitta i. Bara min vanliga stol på pressläktaren.
– Jaha, den då. Är du kär i den? Du la ju upp en bild på den Instagram nyligen.
– Men snälla du. Stolen på Garden! Vi har känt varann i evigheter och är bara vänner.
Soffan fnös föraktfullt:
– ”Bara vänner”! Eller hur! Om du inte ens kan visa grundläggande respekt och vara uppriktigt om en sådan sak kanske det är lika bra att vi struntar i det här. Din skitstövel, jag orkar inte mer…
Well, ni förstår. Vi har en kris i familjelivet här i holken och jag måste stanna hemma ikväll.
Seattle Kraken spelar ute på Long Island, jag vet, och jag är väldigt sugen på att se dem, men jag har live-matcher planerade även imorrn, på torsdag och på fredag och trots att jag nu varit ute och köpt en stor blombukett och en fin chokladask och lovat vara uppmärksam och inkluderande i fortsättningen är risken stor att jag kommer hem till en tom lägenhet om jag smyger ut ikväll också.
Så nu kör vi februari månads första session i korresoffan – den fina, kloka, varma, uppskattade!
• • •
Haha, vad gjorde jag nu egentligen?
Tänk om någon som aldrig läst bloggen tidigare just ikväll tänker ”Jag ska ta och kolla vad den där Bjurman skriver om NHL” och får se den inledningen.
En sådan läsare skulle ju tro att hen hamnat i en misslyckad fortsättning på ”Scener ur ett äktenskap” – författad av någon av Nurse Ratcheds patienter.
Men, ah, jag fick bara för mig att att jag skulle vara lite, eh, kreativ istället för att bara berätta att detta är enda kvällen denna vecka jag inte hinner ta mig ut i verkligheten och att vi får klämma de sex tisdagsmatcherna ihop i den dammiga gamla soffan.
• • •
Buffalo Sabres fortsätter hälla pengar över sina unga talanger.
Idag skrev Dylan Cozens på ett nytt sjuårskontrakt värt i snitt 7.1 miljoner dollar per säsong.
Gött för honom – och för Sabres. Jag tror, efter konsultation med min nörd i Örby, att de gör rätt som knyter upp alla sina begåvade youngbloods på det här viset.
Om några år får vi åka till västra New York för att bevaka finaler.
• • •
Såg ni hatten på Bratten igår?
Haha! Fem plus, på gränsen till sex plus – som inte finns.
• • •
Pittsburgh Penguins är ett av lagen jag undrar mest över just nu.
Vi vet att de har två formidabla kedjor och åtminstone ett par verkligt högklassiga backar, men har de något mer av värde? Räcker det med de målisarna och den mediokra bottom six-uppställningen? Ser Sid till att baxa dem in i sextonde raka slutspelet ändå?
De frågorna besvaras inte mot Colorado i PPG Paints ikväll, men vi kanske ändå får en liten hint, så den matchen kommer hamna i fokus för mig och soffan.
• • •
Anrell är, tror jag, den ende som sprängt Aftonbladets betygskala uppåt och det bråkar vi fortfarande om för han gjorde det vid Springsteens sämsta Sverige-spelningar någonsin, de platta och osvängiga utan E Street Band i Globen våren 1992.
Själv sprängde jag betygskalan neråt en gång. Ett minus är egentligen det sämsta betyg man kan få av oss, men Michael Bolton fick två minus på samma Globen senare under 90-talet.
Det var rätt fyndigt, tyckte jag i alla fall själv. Men Bolton-fansen var inte jätteglada, om man säger så.
• • •
Här är tipsraden Filip Wiklund kommer att få belöna med guldmedalj imorrn.
•Pittsburgh – Colorado 2
•Tampa – San Jose 1
•Detroit – Edmonton 2
•NY Islanders – Seattle 2
•Nashville – Vegas 1
•Chicago – Anaheim 1
• • •
Det är inte ofta jag kan identifiera mig när någon säger ”Jag sov som en stock”, men i natt var jag på roadtrip djupt inne i John Blunds rike – och vaknade pigg som, ja, kanske inte kakaduan i Kalle Anka på julafton, men det var inte långt ifrån att jag började joddla.
• • •
Svenska målskyttar: Erik K, Janmark, Burra, Filip Forsberg.
• • •
– Vi var fortfarande på semester, suckade Jon Cooper efter Tampas fiasko i gårdagens derby.
Det kommer Sharks få betala för ikväll, tror jag.
• • •
Jag är dålig på väldigt mycket, men framförallt på att packa upp väskan när jag kommit hem från resor.
Varför är det så otroligt tråkigt?
• • •
Filip Forsberg tillbringade All Star-uppehållet på Barbados, så nu har han depåerna sprängfulla av inspiration och energi och kommer sätta minst två på Vegas.
Kom ihåg var du läste det först.
• • •
Okej, nu ska jag sätta på lite kaffe, för soffan gillar den doften, och säg inget till den, men jag har en dammvippa gömd bakom fåtöljen också och tar jag fram den är husfriden räddad…
