No surrender på Broadway, del 2

NY RANGERS – VANCOUVER 2-1 (Period 1)
• • •
Oooh, I’m on fire…
Nä, om man jämförde detta med en samtida Springsteen-show skulle jag påstå att den lite lugubert börjar med numren från ”Letter To You”-plattan, i flera fall lika upphetsande som de felpassningar och offside-åkningar båda lagen excellerar i första fem-sex minuterna.
Men sedan hittar i alla fall Rangers lite av det saftiga svänget och vi når åtminstone trycket i en ”Because The Night” när de börjar pumpa på mot stackars Spencer Martin.
Vänta bara tills stegringen mot extranumren – förhoppningsvis – kommer i tredje perioden.
• • •
Canucks alltså….jag vet inte.
De försöker ju, det syns tydligt, men de är ofta åt skogen för lätta att spela mot.
Som när Chytil, hetare än cayennepeppar mitt i vintern, helt ocheckad får vända och vrida i slottet och till slut lägga in en enkel backhand.
Slikt kan inte tillåtas i NHL.
• • •
Rangers faller dock tillbaka i den sloppy ”Burnin Train”-trallen efter en utvisning mitt i perioden och helt orättvist är det inte att Garland vispar en reducering i slutet av perren.
• • •
Var det bara jag, eller kändes det verkligen som att nationalsångerna pågick lika länge som en hel hockeyperiod?
• • •
Vincent Trochek har precisionen hos en urmakare från Geneve när han i två-mot-en-läget innan 1-0-målet lägger över pucken till Kreider-Greider i exakt rätt tiondels sekund.
• • •
Ännu har en inte en enda kändis zoomats in i jumbon,
Det är antagligen inga här och det signalerar att det spelas för många matcher på för kort tid just nu.
• • •
Mister February slår till igen, tänker jag när Mika laddar Big Mac-kanonen i hemmalagets hittills enda PP, men nope – pucken tar klockrent i stolpen.
• • •
Vad gott det vore med en öl.
• • •
Tänk att så många höga klubbor träffar just Ryan Lindgren i plytet hela tiden.
• • •
Nu ska jag leta på Commendatore Allvin.