Största debuten på Garden sedan 2014

När Martin St. Louis dök upp på Manhattan i mars 2014, efter tretton år som Tampa Boy…
Det är inte bara senaste gången jag upplevde en mitt-i-säsongen premiär på Madison Square Garden lika spektakulär som den som väntar ikväll, när Vladimir Tarasenko bara ett drygt dygn efter säsongens hittills mest uppseendeväckande trejd begår sin debut för New York Rangers.
Det är enda gången under mina år som NHL-nisse ett lika tungt namn sladdat in på Broadway på det här sättet.
Jo, Rangers har knutit till sig många andra superstars senaste decennierna. Brendan Shanahan, Brad Richards, Marian Gaborik och Rick Nash till exempel. Men dem trejdade de för, eller signade, under sommaren. Runt free agency-fönstret i juni-juli.
Av övriga som hastat hit innan trade deadline, mitt i grundserie-rushen, är Sandis Ozolinsh (2006), Sean Avery (2007), Olli Jokinen (2010), Derrick Brassard (2013) och Frank Vatrano/Andrew Copp (2022) de som gjort starkast intryck – i högre eller lägre utsträckning.
Det här är nåt annat.

Det här är första kvällen med en ny superstar i The Woooorld’s Most Famous Arena.
Då sjunger det, som vi brukar säga här, till. Själva livsluften laddas med pirrig förväntan. Alla – fans, spelare, ledare, klubbrepresentanter, journalister – blir febriga och upprymda och begeistrade. Kvällen glittrar.
Så haka på bloggen nu.
Det är en speciell kväll i New York City.
• • •
Spring is in the air!
Jo, faktiskt.

Efter veckor när det varit konstant kallt – för det mesta på ett rent banalt sätt, som vore de sju-åtta minusgraderna default-läget i tillvaron – går vi runt i femton plus, under klarblå himmel, och visslar som karaktärer i en Karl Gerhard-kuplett.
För första gången sedan nån gång i november behöver jag inte ens rock på mig – det räcker med Tony Soprano-inspirerat linne, tunn ylletröja och en tweed-kavaj – och blir över det så till mig att jag går raka vägen till Ulrika Bengtssons nya inrättning i Scandinavia House på Park Avenue, Björk Cafe & Bistro, och klämmer en underbar blågul lunch.
Kolla!


Jag menar, Pyttipanna! På Manhattan! Och så en juicy semla på det!
Himlen, mina vänner, himlen.
• • •
Personligen tyckte jag förstås det var en väldig happening även när Fast Freddy Shoestring, också känd som Fredrik Sjöström, idag sportchef i Frölunda, dök upp i slutet av februari 2008, tillsammans med Christian Bäckman – fast det hade lite mer att göra med att hans festliga personlighet än med hans hockeymässiga impact.
Det är för övrigt senast en svensk anslöt till Rangers på det sättet.
Lite ledsamt, tycker jag. Så många genom åren hade passat perfekt här och, framförallt, höjt underhållningsvärdet i bloggen.
Nu hoppas jag fortfarande på Hästpolo-Gustav. Om han hinner bli fit for fight innan trade deadline skulle han passa som hand i handske i Gallblåsans tredjekedja – och snacka om att höja underhållningsvärdet…
• • •
Det blir ju nästan tjatigt, men Erik Karlsson…herregud. Nu gör han saker som inga andra backar i historien mer än Mount Rushmore-ikonerna Bobby Orr, Paul Coffey och Denis Potvin gjort tidigare. Och han gör det i ett risigt lag. Utan att förhäva sig, vad det verkar. Han har bara roligt. Leker och trivs.
Om det inte vore för att hemlandet aldrig förstått att värdera insatser i världens bästa hockeyliga på rätt sätt skulle den faktiskt helt unike smålänningen belönas med Jerring-priset.
• • •
Ojvoj, Patrick Kane är ärlig och säger att han blev besviken när han såg att Rangers trejdade till sig Tarasenko.
– Om något skulle hända var det definitivt ett lag jag kollade på. Men nu ser det ut som att de fyllt tomrummet. Så nej, det var inte det lyckligaste jag varit, när jag hörde om den trejden, säger han till Lazerus på Athletic.
Huh, där ser man. Drury kanske skulle haft lite is i sin lilla mage…
• • •
Vad fort det går att vänja sig ändå. För bara något år sedan kändes det helt exotiskt att vi skulle ha ett NHL-lag i Seattle – och att vi skulle kalla det laget något så osexigt som Kraken framstod som rent befängt.
Nu, under det 32:a lagets andra säsong, tänker i alla fall inte jag på något annat än att det är ett väldigt bra och svårspelat västlag som kommit till Manhattan denna fredagkväll.
Seattle Kraken är, kort sagt, redan ett lag bland alla andra.
Märkligt.
• • •
Ingen plockade Libor Hajek på waivers. Tänka sig…
• • •
Panarin och Tarasenko beskriver sig själva som ”bästa vänner” och det bådar gott.
Även om han av förklarliga skäl inte kan vara så frispråkig längre vet vi ju att Brödmannen avskyr Putin och jag föreställer mig att man inte kan vara bästa vänner om man inte delar syn på en sådan blodtörstig tyrann.
• • •
Man för krakarna själva är det inte vilken kväll som helst som väntar nu. Det är sista kvällen under en ”stand” i Metropolis och förlorar de även den har de kammat noll i tre raka matcher här borta.
Det har de inte råd med, då riskerar de att halka ner i wild card-träsket innan helgen är över. Så trots att de flåsar i fel ände av ett back-to-back-skift räknar jag kallt med att de tänker gå all in för att sabba Tarasenkos debut.
• • •
Tipsraden tionde februari nådens år 2023:

•NY Rangers – Seattle 1 (OT)
•Columbus – Toronto 2
•Chicago – Arizona 2
•Anaheim – Pittsburgh 2

• • •
Vårkvällen 2007 när Sean Avery intog Manhattan för första gången ska jag inte att påstå att jag var så överdrivet uppspelt.
Vid det laget hade jag ingen vidare koll på honom, trodde väl mest han var vilken komplementspelare som helst.

Den villfarelsen var jag dock befriad från redan efter några byten – och sedan följde några av de mest underhållande åren under hela bloggens levnad.
Jag saknar honom fortfarande. Varje gång han kom ut på isen – eller gick upp på morgonen, rentav – fanns den där känslan av att, well, vad som helst kan hända, och den känslan är mycket, mycket kittlande, oavsett om det gäller konserter, teaterföreställningar, politiska debatter, demonstrationer på stan eller hockeymatcher.
Så Gud, ge oss en till Sean.
• • •
Svenska målskyttar i aftonens dans: Mr February Zibanejad, Lill-Nyllet och Rocket Ricky Rakell på återbesök i Honda Center i Anaheim.
• • •
Kmannen, borta hos dig är ju klockan fortfarande bara eftermiddag när de släpper puckfan här på Broadway, så jag undrar: Hinner du komma hem och hälla upp en tequila i tid?
Allt annat vore en bummer, tycker jag.
• • •
Gallblåsan avser, precis som Drury tänkt sig, matcha Tarasenko i förstakedjan med Mika och Brödmannan och förhoppningsvis har general managern instruerat honom att ge den formationen några chanser att spela ihop sig.
Om inte vet man inte vad som händer, bumlingen från Prince Edward Island är ju lika otålig med sina kedjor som en treåring som inte får legobitarna att passa ihop på en gång.
• • •
Som vi blivit varse i veckan kan även de bästa NHL-lagen påminna om Ockelbo HC efter långa speluppehåll, så Leafs-fansen – Chall, Idsint etc – ska inte göra sig alltför stora förhoppningar när Lill-Nyllet & co återinträder i the fire ikväll.
Å andra sidan: Det är undermåliga Blue Jackets de möter och de har också haft ett långt break.
Något annat än vinst är alltså helt oacceptabelt.
• • •
Jag vill understryka att bloggen nu pumpat oavbrutet varje kväll hela veckan – och fortsätter med ett saftigt maraton i morgon.
En medalj av något slag, kan jag få det?
Nä, antagligen inte, för sen är det Super Bowl Sunday och då tänker jag slå igen den här laptoppen, öppna en kall Stella och bara njuta av att se Kansas City Chiefs mosa Philadelphia Eagles.
• • •
”Tank”, som de kallar Tarasenko, och Niko Mikkola behöver inte vänta på chansen att få bonda med de nya lagkamraterna mer ingående.
Direkt efter kvällens match flyger Rangers ner till Raleigh för lördagens fajt mot Hurricanes i PNC Arena. Sedan fortsätter klubbens luxuösa charter – utrustad med inget annat än first class-säten, förstås – tvärs över kontinenten till Vancouver på söndag. Och där, i västra Kanada, blir laget kvar hela nästa vecka.
Mig förvånar det inte alls om durkdrivne Drury tajmade sin blockbuster-trejd lagom till denna tripp.
• • •
NBA hade sin trade deadline igår och man blir ju helt avundsjuk. Om NHL haft samma exalterande omsättning på stars skulle praktiskt taget vem som helst vara up for grabs de kommande veckorna. Ja, i alla fall såna som MacKinnon, Lill-Nyllet, Marner, Mika, Malkin, Kopitar och Elias Lindholm – för att nu bara att ta några spännande namn i mängden. Det vore ju direkt omtumlande.
• • •
Känner ni tomrummet i New York efter Sammy Blais?
Nej, inte jag heller.
• • •
Det är gott om scouter här ikväll också. Så ännu kan saker hända. Som en liten deal med Columbus.
• • •
Oj, det blev långt det här. Som det tenderar att bli när er Bofink känner sig uppspelt och ivrig.
Låt oss hoppas på action som håller de känslorna vid liv de kommande timmarna.
Nu åker vi.
Tank är här…