De som clinchat i mysbralla, del 2

NY RANGERS – COLUMBUS 3-2 (Period 1)
• • •
Så var det med den utandningen.
Det är snarare som att Rangers fyllt lungorna med eld och likt drakar förvandlar de stackars gästerna från Ohio till aska med vrålande exhalationer.
Jovisst, i inledningen går det att se att de inte direkt har den sammanbitna approach som krävs för att förhindra öppna lägen bakåt. Storken behöver faktiskt rada upp ett par vassa ingripanden – och tvingas rentav släppa in en puck i Jackets hittills enda PP.
Men offensivt har hemmalaget ren uppvisning. Så fort Chytil smackat in en puck får de blodvittring och kommer sedan i den ena brutala attacken efter den andra, snurrar som sedinare tankade med kärnbränsle och ställer till med klapp-klapp-sekvenser som kan ses som rent publikfrieri.
Jag och mina analyser…
• • •
Holy hell, Patrick Kanes uppvisning när han först sätter en backhand i stolpen och ögonblicket senare stoppar upp pucken i nättaket håller samma konstnärliga klass som de dyrbaraste verken på museerna längs femte avenyn några kilometer härifrån.
Sättet på vilket han liksom får pucken sugas fast i bladet…det är helt unikt.
• • •
Meh, precis när jag är klar med skildringen av Rangers överlägsenhet piskar Johnny Hockey in ytterligare en reducering.
Ja, det är i defensiven utandningen pågår…
• • •
Det hade jag glömt, det är ju gamle Michael Hutchinson som vaktar kassen åt Jackets.
Blir inte ni Leafs-fans lite nostalgiska?
• • •
Som sig bör utbryter kvällens högsta jubel när speakern tillkännager att Rangers clinchade igår.
Man får förstå, vi hade ju några riktigt saggiga rebuild-år i New York när playoff-fest bara var en avlägsen dröm.
• • •
Sorry, MR. Jag måste ju få retas lite. Du har helt rätt. Lagen på den här sidan kan mycket väl ta ut sig på vägen fram till finalen mot Avalanche…
• • •
Faktum är att Hutchinson är rätt bra också. En mindre skärpt målis hade släppt in ytterligare två-tre puckar vid det här laget.
• • •
Ikväll har de Kit-Kat-choklad i presspentryt – enda mainstream-godiset i USA som håller någon vidare klass alls.
Vi tackar.
• • •
Fix-Wolansky är ett festligt efternamn,.
Så vill jag också heta.
Bofinken Fix-Wolansky. Eller ännu hellre Bofinken Fox-Wilinsky.
• • •
Plötsligt vinglar Gris-Olle, som på något vis forcerat securityn, förbi på pressläktaren med en plastmugg öl och spiller lite klantigt och glatt på kollegorna.
Ah, plötsligt saknar jag the good old days, innan den stora renoveringen, när vi satt mitt i smeten och fick uppleva de här kvällarna på ett mer…rått sätt.
• • • 
Såklart. När de har chansen att rycka ifrån katter formsvagare än Berra på grisfesten i Sällskapsresan, då slår pingvinerna på arslet i Motown.
De är underligare fågeldjur än kakaduan.
• • •
Nu: Kit-kat-attack!