En serie mitt i serien, del 2

NY RANGERS – PITTSBURGH 1-0 (Period 1)
• • •
Det är, i sanning, Mika March.
Han kommer, efter lysande vallning i sargen av Brödmannen, loss i friläge pretty much direkt och nädu, den här tiden på året missar han inte såna här chanser.
• • •
Vad många nya och sällsynta gäster som plötsligt dök upp vid lägerelden ikväll då.
Kul, ni livar verkligen upp tillvaron.
• • •
1-0-målet är Mikas 35:e cannoli för säsongen och därmed seglar han ikapp Lill-Nyllet i toppen av svenska skytteligan.
– Fast det kan jag inte säga att jag lägger någon större vikt vid. Det är nog mest ni som skriver som tycker den där statistiken är rolig, sa han när Sombrero-Johan tog upp det blågula racet i förrgår.
Sant, men vi tycker å andra sidan att den är desto roligare.
• • •
Även om Penguins inte är fullt lika sega som Washington påminner denna förstaperiod väldigt mycket om förstaperioden i förrgår.
Rangers har väldigt mycket puck och snurrar tidvis febrigt och fint i anfallszonen, men de är återigen improduktiva som parkförvaltningen i Tranås och när som helst kan pingvinerna börja flaxa med vingarna och vända på detta.
• • •
Apropå sällsynta gäster:
En av bloggens mest klassiska sidekicks gör, efter tre års frånvaro, comeback på Garden ikväll.
Japp, den finländska lakritsdrottningen Varpu är här.
Man kan bli salig för mindre, man. Synd bara att jag har bagarväckning imorrn och inte kan gå ut och fira hennes återkomst.
Men det är ju en vecka nästa vecka också.
• • •
Mini-Nyllet är verkligen en helt annan spelare än när vi såg honom senast.
Han jobbar hårt, han gör rätt saker i nästan alla situationer och har rentav lite swagger.
Way to go.
• • •
Vad är det som HÄNDER i Sunrise? Herregud.
• • •
Jag har en bänkgranne som sjunger med i nationalsången, med handen på hjärtat och allt.
Det ser man inte ofta på pressläktare – någonstans.
• • •
Tristan Jarry, som just ingen tror på, har varit riktigt bra – det ska sägas också.
• • •
Nu ska jag äta finsk lakrits.