Examen på Broadway, del 3

NY RANGERS – CAROLINA 1-0 (Period 2)
• • •
Tajt, tajt, tajt.
Snävt, snävt, snävt.
Igenknäppt, igenknäppt, igenknäppt.
Ja, det är – som så ofta när Canes går i strid – en brutal dragkamp som pågår på den stora scenen på Manhattan.
Mycket lite händer, för det finns inga ytor där något kan hända, och man ana att Gris-Olle börjar bli lite frustrerad. Han trodde tonen var satt i söndags.
Men det är på många sätt en större prestation att hålla det här sydstatslaget stången än att krossa det som var här då.
• • •
Från ungefär åttonde minuten och framåt i mittperioden är det Canes som kör bussen och trycker på rätt så ordentligt, men de tillåts inte skapa särskilt superheta chanser och puckarna de ändå lyckas avlossa tar Storken Redux lätt hand om.
Han är…bra.
• • •
Liam Neeson är här ikväll igen och blir enligt mitt förmenande lite väl bejublad när han zoomas in i jumbon.
• • •
Rangers hittills enda powerplay kan vara deras minst spektakulära på hela säsongen – eller åtminstone sedan nyår.
Inte en enda gång under två minuter får de formera sig och låta pucken flyga.
Så kan det gå när man möter en penalty kill machine.
• • •
Well, Sabres playoff-drömmar håller på att smulas sönder som en mördegskaka som legat och blivit torr på mammas serveringsfat.
• • •
Nu gjorde Ryan Lindgren illa sig igen
Men som det brukar heta:
When didn’t he?
• • •
Slow night i spåret, tycker jag. HEK och Ulrika får dra nästan hela lasset.
Var är Linyreg, var är Idsint, var är Lappen?
We miss you!
• • •
Om man slänger in ett extra L i degen blir ju Martinook nästan Martin Luuk.
Lite kul ändå.
• • •
Andas ut, Ulrika. Lindgren kommer snabbt tillbaka. Förstås.
• • •
Man blir ju bländad av Sebastian Aho, han är magisk – men åh, så han alltjämt saknar en killer vid sin sida.
• • •
Nu ska jag prata lite strunt med Varpu.