Metropolitan-final i Newark

Prudential Center, i dagligt tal kallad The Rock och i den här bloggen också känd som Sean Connery-varianten The Rockhhh, öppnade i oktober 2007, med en premiärduell mellan New Jersey Devils och Ottawa Senators.
Under de snart sexton år som gått sedan dess har den maffiga men rätt generiska hallen, tämligen renons på verklig särprägel, varit skådeplats för ytterligare 600 grundseriematcher – ja, nånting sånt i alla fall – och det går att hävda att ingen av dem varit större än den showdown vi ska vi se här ikväll, Oscar-söndagen 2023.
För den är ingenting mindre än en direkt uppgörelse om förstaplatsen i Metropolitan-tabellen, mellan New Jersey och Carolina Hurricanes – som parkerat på den förstaplatsen ända sedan tidigt i höstas.
Jo, självklart har de slutspelsfajter som avgjorts under de strålkastare jag alltid misstänkt att hantverkare affilerade med Paulie Walnuts en gång installerade vägt ännu tyngre – och särskilt de tre i finalen mot LA Kings 2012.
Men i just grundserien kan jag inte erinra mig att mer stått på spel – inte här, i denna hall, inför denna generation Devils-fans.
Så spänn fast er, kamrater.
The Rock kommer i sanning rocka i afton.
• • •
Bloggen gives you – The Jesper Bratt Wurst

Jo, jag återvände i eftermiddags till Redd’s Biergarten, ett av vattenhålen precis i anslutning till The Rock, för att i den undersökande journalistikens namn granska anrättningen som förärats Trångsunds största hockeystjärna lite mer ingående.
Som synes är den visuella presentationen rätt dubiös och faktum är att de två bamsekorvarna inte smakar något vidare heller – och surkål har vi ju historiskt sett varit häftiga motståndare till i denna blogg.
Betyg:
Två svaga bjurrar.
Jesper förtjänar verkligen bättre.
• • •
Ja, nej, man borde ju fattat att Bruins inte skulle orka motivera sig för andra mötet med Red Wings på ett dygn.
De blev som sagt klara för playoff den gångna natten, med en månad kvar av grundserien, och har helt enkelt inget att spela för på ett tag.
Man kan ibland lura sig själv att man har det ändå, men inte två gånger under ett och samma dygn – mot en motståndare man vet att man inte får se under vårens
• • •
Som ni märker är det bara midnatt i Sverige när denna blockbuster-match börjar i The Rockhhh, för indeed, i natt fick vi sommartid i Nordamerika och jag måste erkänna – jag satt på helspänn i soffan och tittade på de digitala klockorna när de slog om direkt från 01.59 till 03.00 och blev alldeles uppspelt.
Så starkt känner jag för ljusare dagar – och för den extra timme jag i två veckor får på mig att skriva på nätterna.
• • •
Det är rätt remarkabelt att Devils faktiskt lyckats jaga ikapp Hurricanes.
För bara någon månad sedan kändes det som att dom – Canes – var lika given etta i Metro som Boston var och är i Atlantic, men medan Rod The Bods killar tagit några felskär här och där har The Bratt Pack nästan bara vunnit och vunnit och här står vi nu.
Inte mig emot, jag gillat stora potter – i hockeymatcher, i Vegas, i livet i stort – mer än något annat och en stor pott ska i sanning vinnas och förloras nu.
• • •
På den glittrande galan på andra sidan kontinenten hoppas jag att Baz Luhrmanns Elvis-film tar hem alla priser som finns.
Den var, by far, min stora cineastiska upplevelse under 2022 och även om den inte varit det ska allt som har med Elvis att göra alltid belönas.
• • •
När jag talade med den lyriske Rasmus Sandin igår kväll satt han och resten av Caps-truppen, med sina farsor, på en buss på väg in till Manhattan för de är ute på papparesa och ska tillbringa ett par dagar off i New York innan tisdagskvällens rendezvous med Rangers på Garden.
Det låter, tycker jag, som att de kommer att ha, väldigt, väldigt, väldigt roligt…
• • •
Om jag verkar distraherad ikväll kan vi skylla på att jag följt finansnyheterna under helgen och blivit varse att världens undergång kan vänta när marknaderna öppnar imorrn.
En viss Silicon Valley Bank gick ju under i fredags och nu fruktar alla en våldsam ”run” på mellanstora banker över hela landet. Och då finns risk för en total ekonomisk meltdown.
Kul.
Nästa liveblogg kanske blir från ett härbärge på Bowery.
• • •
Rangers har blivit lika slarviga med pucken som Lönta Lindquist är med smutstvätt och våta handdukar när man har honom på besök.
Vad fan är det som pågår?
• • •
Dagens låt, apropå den förestående krisen: Bob Dylans ”It’s All Over Now, Baby Blue”.
• • •
Eftersom både Devils och Canes spelade annorstädes igår – de förstnämnda i Montreal, de sistnämnda hemma i Raleigh – och alltså kom hit sent i natt och har gjort ingenting sedan dess är det knapphändigt med pre-game-information men det finns en liten chans att Lindy Ruff matchar hittrejdade backen Curtiz Lazar istället för någon annan.
Vad tycker Devils-fansen i så fall om det?
• • •
Imorrn inleder ligans general managers ett nytt Board of Governors-möte och nej, de åker inte till Winnipeg den här gången heller.
Sammankomsten äger rum på en överdådig resort utanför Palm Beach i Florida och jag vet några kollegor som ska dit och känner mig minst lika avundsjuk på dem som jag inte känner mig avundsjuk på de som har, eller snarare hade, sina tillgångar hos Silicon Valley Bank.
• • •
Han är ju bra, Mini-Nyllet. Tyvärr lär Penguins inte ha utrymmet som krävs för att låta honom vara hela grundseriespurten, men i slutspelet finns inget lönetak och tänk om Pittsburgarna skräller och så får vi en serie mellan dem och Leafs och plötsligt ska bröderna Nylander mötas i krig…
• • •
Nick Bonino fick alltså ena njuren uppskuren i en match nyligen, det är därför han inte spelar just nu.
Det låter så fasansfullt att jag aldrig mer vill vara i närheten av någon med skridskor på fötterna.
Jo, det vill jag, men fy fan.
• • •
Svenska målskyttar i de matcher vi har kvar: Wild Bill, Bratten, Quckie Fast, Hedman, Backlund, Klingberg, Patrik Nemeth och Jakob Silfverberg.
• • •
OK, snart börjar den – största matchen i The Rockhhh på evigheter.
Låt den bli just så dramatisk, hetsig och underhållande som det anstår en tidig seriefinal.