Showtime på Broadway

När jag under tidiga eftermiddagen tagit mig genom trängseln utanför Macy’s väldiga flaggskepp till varuhus vid Herald Square och blott kan skymta en del av taket av arenan de kallar världens mest berömda i nästa kvarter men redan där och redan då känner hur det skälver av förväntan i den ljumma marsvinden börjar jag nynna på en klassiker med The Five Satins – en av den magiska doo wop-erans mest bedårande konstellationer .

”Oh, a night to remember, when you’re all alone…”

För det kommer detta alldeles uppenbart bli. En kväll jag minns när jag flera år från nu sitter ensam i mörkret i en bar nånstans och tänker tillbaka på höjdpunkterna.
Gudarna strösslar inte precis med såna ögonblick under ens korta stund här på jorden.
Exakt hur många Rangers-matcher jag sett sedan hösten 2005 orkar jag inte ta reda på, men det rör sig uppskattningsvis om sju-åtta hundra, slutspelsdraman och eländiga sömnpiller a la försäsong inräknade.
De allra flesta av dem har för länge sedan fallit i glömska. Bleknat som gamla tidningssidor som legat och skräpat i ett dike hela sommaren. Flutit samman i en grumlig mosaik av fragment och brottstycken och bildskärvor.
Men några få står de facto ut i relief i minnet, med skarpa konturer och varenda liten detalj tydlig på minnets blixtrande filmremsa.
En räcka Game 7. Den avgörande konferensfinalen 2014. Slaget om New York när Robban Nilsson hade show på samma sätt som pappa Kenta. Eftermiddagen när Martin St Louis debuterade. Kvällen förra året när de hissade Henkes tröja i taket. Finalerna 2014. En snudd på förhistorisk afton när Mats Sundin ägde ladan. Detroit Red Wings besök hösten efter sista Stanley Cup-triumfen.
Till exempel.
Och här kommer ännu en sådan sällsynt, outplånlig happening.
För ikväll, torsdagen andra mars 2023, väntar glittrigaste galapremiären på flera decennier på hockeyns egen Broadway-scen.
Showtime himself, Patrick Kane från Sweet Home Chicago, har kommit till stan och ska efter sexton år som älskad Blackhawks-ikon för första gången uppträda i Rangers-mundering.
Igen, det är långt ifrån säkert han gör succé och hjälper Blueshirts ta sig till The Promised Land. Historiskt pekar somligt snarare på motsatsen.
Men just ikväll spelar det ingen roll.
Just ikväll är New York bara hänfört över att få en första glimt av Manhattan-klubbens mest spektakulära mitt-under-säsongen-förvärv sedan Jaromir Jagr red in över Brooklyn Bridge för ganska precis 20 år sedan och stämningen när pucken släpps mellan NYR och gästande Ottawa Senators kommer vara elektrisk.
Andlös.
Magisk.
Ja, oförglömlig.
Så jag nynnar vidare på min doo-wop-refräng från 1957

”Oh, a night to remember, when you’re all alone…”

• • •
Nu är det mindre än 24 timmar till deadline och en hel uppsättning klubbar där ute gör sig redo för de sista telefonsamtal som med lite flax kan avgöra hela säsongen.
I skrivande stund är det framförallt Bruins som plaskat i bassängen så här on the eve of själva Deadline Day
Först trejdade de lite oväntat till sig Tyler Bertuzzi från Red Wings, trots att Ondskan och jag varnat GM Sweeney för att messa för mycket med en redan perfekt grupp. Hör han inte på, gubben?
Sedan blev han som inte går av för hackor förste Boston-björn på länge att skriva på ett riktigt marknadsmässigt kontrakt som ger honom 90 miljoner dollar – eller 11.25 miljoner dolares per säsong i åtta år.
Jeez, Pasta, 90 miljoner…håller du på ett tag till kan det bli riktiga pengar.
• • •
Kane var på plats på Garden redan i förmiddags – till skillnad från mig… – och höll presskonferens och bara att se honom i Rangers-gear, alltså keps och underställ, kändes lite psykedeliskt.
Själv är han lite darrig inför denna enorma change of scenery.
– Jag har inte varit så här nervös inför en grundseriematch på flera, heter det.
Nej, det kan jag tro
Sättet på vilket spelarna från ena ögonblicket till det andra kastas mellan situationer när de trejdas, från en trygg och invand till en helt ny och främmande, är verkligen dramatiskt.
Det måste emellanåt kännas helt overkligt och även om de aldrig skulle erkänna det tror jag att de i privata ögonblick, till exempel när de går på muggen, viskar för sig själva…”vad är det som händer…vad har jag gjort”…
• • •
Nu är det helt klart att Jonathan Quick de facto inte behöver flyga till Ohio utan bosätter sig i neonskenet i Nevada-öknen.
DET hade Rob Blake inte räknat med och han kommer svära åt sig själv när de möts på nytt i slutspelet och en Quickie lika motiverad som frihetskämpar i Indokina 1966 gör sitt livs matcher.
• • •
The Five Satins, som ni nu förstås blev oerhört nyfikna på, är framförallt kända för den överjordiskt magiska ”In The Still of the Night”.
Lyssna och dö en smula.
Efter närapå 70 år låter den fortfarande som det känns på en bakgård i Harlem en ångande het juninatt, när månskenet flimrar bakom nytvättade lakan som hänger på en linor mellan fasaderna.
Ah.
• • •
K’Andre Miller är fortfarande avstängd och Ryan Lindgren fortfarande skadad, så Rangers planerade en emergency recall från farmen i Hartford ikväll, men det sätter NHL-kontoret i kvarteret väster om Garden stopp för, så de tvingas spela med blott fem backar ännu en gång.
Bettman & co menar att Rangers själva försatt sig i denna emergency och därför inte har rätt att utnyttja den möjligheten och det är för all del korrekt att Drury själv bäddat sin säng, men det finns de facto ingen sådan reservation i kollektivavtalet.
Så funkar det dock i NHL, kommissionären ändrar reglerna som han vill under resans gång.
• • •
Dagens lunch intogs på Nick & Steff, vägg i vägg med backstage-entrén, och bestod av deras förträffliga lobster club sandwich
Det är en gammal Bofinken-tradition de verkligt stora Garden-kvällarna.
• • •
Däremot är det helt okej att Coyotes, denna parodi till klubb, trejdar till sig skadade Voraceks kontrakt och nu har ett helt koppel spöken på lönelistan.
Hallå.
• • •
Listan på stora namn som Rangers plockat hit under mina arton år i stan, antingen genom trejder eller free agency-signingar, är lång och remarkabel.
Eller vad sägs som Brendan Shanahan, Sean Avery, Scott Gomez, Chris Drury (!), Markus Näslund, Wade Redden, Marian Gaborik, Olli Jokinen, Mats Zuccarello, Brad Richards, Rick Nash, Derick Brassard, Ryane Clowe, Martin St Louis, Dan Boyle, Keith Yandle, Eric Staal, Mika Zibanejad, Artemi Panarin, Frank Vatrano, Vincent Trochek och Vladimir Tarasenko.
Men nej – ingen av dem kan mätas med mannen som gör kvällens match till Hottest ticket in town.
• • •
Mattias Ekholm behövde inte känna sig som nyaste killen i rummet i Edmonton särskilt länge.
Idag blev Nick Bjugstad dittrejdad också, från Arizona – och jämfört med honom är ju Eky rena veteranen.
• • •
Tipsrad höll jag i all upphetsning på att glömma, men här är den.

•Boston – Buffalo 1
•Florida – Nashville 1
•NY Rangers – Ottawa 1 (OT – och gissa vem som såklart avgör…)
•Tampa – Pittsburgh 1
•Detroit – Seattle 2
•Chicago – Dallas 2
•Calgary – Toronto 2
•Vancouver – Minnesota 2
•LA – Montreal 1
•San Jose – St Louis 1

• • •
Nej, jag är inte alls så säker på att Rangers vinner. Ottawa har mer att spela för, de jagar ju som utsvultna vargar under strecket, och luftar sin egen kalasvärvning Jakob Chychrun i den här duellen.
Men jag ville inte sabba stämningen i stan med en etta i tipset…
• • •
Antalet slutspelsmatcher jag sett live i den ärevördiga ladan var dock lätt att kolla upp.
71 är de till antalet – och hade varit 73 om jag inte skickats på skolskjutning i Virginia när Rangers svepte Atlanta Thrashers i april 2007.
• • •
Som för att understryka glansen ytterligare detta datum fyller en annan Ranger-legend år idag.
Just det, King Henrik blir 41.
Hurra, ropar bloggen för sin GOAT!
• • •
Ja, alltså det var inte jag som stod för skolskjutningen 2007. Tidningen skickade mig och Höken för att bevaka hemskheterna på Virginia tech utanför Blacksburg.
• • •
Trade alert: Max Domi är enligt Seravalli – synnerligen pålitlig källa – på väg från Chicago till Dallas.
• • •
– Jag kommer somna ovaggad ikväll, sa Mattias Ekholm när vi talades vid efter matchen igår.
Det skulle jag också gissa.
Han hämtades alltså med Oilers charterplan i Nashville vid sju på morgonen, flög i fyra timmar till Edmonton, kördes till Rogers Place, hälsade på sina nya lagkamrater, drog på sig utrustningen och gick ut och gjorde en kanonmatch.
Det är bra virke i dom från Rättvikstrakten.
• • •
När Patrick Kane avgjorde sin första Stanley Cup final var nya lagkamraterna Alexis Lafreniere och Kaapo Kakko nio år gamla – och Filip Chytil elva.
En rätt mindblowing aspek, det. För dem också. Som en upprymd Chytil vittnat om senaste dagarna var Kane hans stora idol när han växte upp – och nu ska han alltså spela med honom.
• • •
Momentet ”Svenska målskyttar ikväll” har jag nästan lagt ner, för ingen verkar bry sig nämnvärt, men just ikväll säger jag åtminstone att Mojo Johansson, Erik Gustafsson och Fabian Zetterlund hänger varsin puck.
Heja dom.
• • •
Allra mest upprymd i Rangers omklädningsrum är dock The Breadman.
Han återförenas ju med sin första, och främste, radarpartner i NHL.
– Underbart, sa han igår.
– Vi har inte setts på sju år nånting men tog omedelbart vid där vi slutade förra gången. Artemi är fantastisk att ha omkring sig, sa Kane i morse.
• • •
Det är lite oroande att Klingburgaren fortfarande inte blivit trejdad och jag skulle gissa att Ducks-ledningen slog kollektiva nävar i bordet när Hurricanes fick Ghost för inget mer än ett tredjeval 2026 igår.
John är bättre än Shayne, men inte jättemycket bättre så risken är stor att Verbeek & co inte alls får vad de hoppats för honom – och kanske rentav skiter i alltihop.
Det vore rätt jävligt.
• • •
Ifall någon undrar har jag fortfarande inte gjort något åt min demolerade framtand och går omkring och ser ut som Hej kom och hjälp mig.
Det får vara så.
• • •
Å andra sidan: Både Devils och Islanders borde kunna plocka åt sig Klingberg om han nu inte är dyrare än så.
Kom igen, bring him to us!
• • •
Ett ska jag säga er och det är att aktiviteten här i bloggen blir begränsad under helgen.
När vi är klara imorrn, när klockan slagit 15 här på östkusten, ska jag bara VARA LEDIG!
Utom under matinéerna på lördag, de lockar för mycket…
• • •
OK, nu växlar vi in the hottest ticket in town.

Det är, i sanning, showtime på Broadway.