Allvaret innan allvaret, del 2

NY RANGERS – TAMPA 3-1 (Period 1)
• • •
Det var fan.
Rangers tar denna dress rehearsal på största allvar och inleder bättre än de gjort på flera månader.
Så sent som förra veckan röt ju Gallblåsan om att matchstarterna på slutet varit rena skämten, men mot Tampa öppnar de som om luktsaltet fastnat i näsborrarna på dem dem och går omedelbart upp i 3-0-ledning.
Igen:
Det var fan.
• • •
De kan ju inte vila alla, men ändå – det värsta som kan hända i de här mindre viktiga sladdmatcherna är att centrala spelare skadas och vad händer hemmalaget?
Trouba går sönder direkt och försvinner ut i omklädningsrummet.,
Inte lyckat alls.
• • •
Tampas inledning är mindre berömvärd – och framförallt ser Vasilevskij till att min intro-hype framstår som lätt parodisk. Han släpper in några riktigt billiga puckar, med den från Motte som särskilt graverande.
Men så fort de lyckas reducera, i första PP:t, skruvar även gästerna upp intensiteten och matchen är sista tio så het att jag ånyo börjar oja mig över skaderisken.
Pojkar, inget alls står på spel ännu…
• • •
Det är fortfarande lite förbluffande att en spelare som Ryan
Lindgren blir bejublad så fort hans namn nämns efter några matchers frånvaro.
Men förstås, fansen vet ju vad han betyder för Rangers defensiv. Typ allt alltså.
• • •
Man trodde ju att Pansarkryssaren från Fäbodvägen skulle bli heligt inspirerad av Modos framgångar i det gamla landet, men nja – so far ser han lite avig ut i den här matchen.
• • •
Nu är podcast-avsnittet med eminenta Pierre LeBruns gästspel ute.
Have fun!
• • •
Innan nationalsången får Trouba mottaga hyggligt nyinstiftade Rod ”Mr Rangers” Gilbert Award.
Sicken jinx.
• • •
Gamle vännen Colton Orr är in the house ikväll.
Honom hade bloggen näst intill en bromance med back in the day, fråga Fast Freddy Shoestring får ni höra.
Det hände, enligt honom, att de satt bredvid varann på planet till bortaresor och plötsligt böjde sig Colton fram och frågade:
– Vad tror du Per gör just nu?
Förmodligen satt jag i dåvarande korresoffan och ugglade, men ändå.
Hysteriskt kul.
• • •
I Winnipeg håller flammorna på att slockna, precis som väntat.
Förlusten igår kan komma att förfölja dem hela sommaren.
• • •
Storken har lite egen uppvisning i slutminuten.
Han håller också på att varva upp, det kan man lugnt konstaterar.
• • •
Woah, country-mästaren Vince Gill sitter på läktaren.
Gris-Olle & co verkar inte riktigt uppskatta det enorma i detta faktum, men jag är redo för en egen standing ovation.
• • •
Nu ska jag hämta sista muggen Garden-kaffe innan påsk, så det så.